Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
506 FJerdlngainan.
Fjällbär.
största delen nybyggd och val byggd.
Domkyrkan står derstädes, eller, om man så vill, på
gränsen af fjerdingen och den öfriga staden.
Äfvenså finnas härstädes universitetets
konsistorii-hus, Gustavianska akademien och
vetenskapssocietetens hus.
FJerdiiigsmans-tjensten utgör en befattning, som
åligger Sveriges allmoge. På vissa ställen gå
dessa befattningar i tur och då äro åboer å rena
frälsehemman derifrån undantagne. På andra
ställen är tjensten ständig och försedd med boställe,
samt tillsättes af landshöfdingen.
Fjerdingsmannen tillhör en viss polisuppsigt, hvarföre han kan
begagnas att föra fångar. Hans pligt är ibland
annat, att underrätta kronofogden eller länsmannen
om sjöskador, att tillse det vakar upphuggas på
tillfrusen is, och han kan äfven handlägga
utmätningsmål.
Fjerrenlad, annex till Bårslöf, beläget i
Luggude härad af Malmöhus län, 1 mil O.S.O. från
Helsingborg. Dess areal utgör 2,962 tunnl., af
hvilka endast 2 äro sjöar och kärr. Socknen har 715
invånare och består af 16^- mtl. Inom socknen
märkes Fjerrestadstorp, 2 f mtl. utsockne frälse,
tillhörigt grefve F. von Rosen. Adr. Helsingborg.
Fjolmer, Fjolner eller FJoln, Yngve Freys
son och tredje Upsala-konungen efler Odén,
beskrifves såsom en rik, årsäll och fridsäll konung,
hvilken lefde i godt förstånd med sina grannar.
Vänskapen mellan dem underhölls genom besök,
dem de gjorde hvarandra. Då Fjolner på ett
sådant, hos konung Frode den fridsamme i Danmark,
skulle om aftonen välplägad gå till sina rum,
hade han den olyckan att falla i ett stort mjödkar,
der han, enligt Thiodolfers uttryck, omkom i
vindlösa vågor. De fornskandinaviska sagorna nämna
honom, då det talas om Frode och hans
nnderba-ra qvarn, Grote. De säga att Frode köpte de
starka trälinnorna, Fenja och Menja, af konung
Fjolner i Sverige, samt att denne Fjolner skulle hafva
regerat härstädes, just under Kristi födelse. (Se:
Grotta.)
FJukliolmarne kallas trenne öar i Wettern,
nemligen: Jalton, Boholmen och Skallen, alla
be-växfa med lind och alm.
Fjäder kallar man den egna yttre betäckningen
hos foglarne, som motsvarar däggdjurens bår,
hvilket den till sammansättningen likna, likasom i
någon mån äfven till byggnaden. Den består
nemligen, likasom håret, af en rörformig kropp, hvilken
dock ej, såsom detta, till hela sin längd är ihålig,
utan blott till en del, i nedra ändan, och endast
ofvanför denna är utvändigt försedd med åt båda
sidorna utstående s. k. fan, motsvarande de fjäll
hvarmed bäret till hela sin längd är beklädt.
Fjädrarne omvexla dessutom hos samma djur i hög
grad till storleken, så väl i afseende på längd som
tjocklek, och de största deraf, hvilka finnas uti
stjerten, få vanligen namn af pennor. (Se detta ord.)
Olika fogelslägtens fjädrar förete dessutom
betydliga skiljnader, i afseende på byggnaden, särdeles
skilja sig i detta fall sjöfoglarnes från
landtfoglar-nes derigenom, att fanet är fullkomligt vattentätt,
och bela fjädern genomträngd med fett,
hvarigenom hvarje fjäder sluter vattentätt intill den
andra, i följd hvaraf kroppen ej kan blifva våt.
Sjöfoglarnes, särdeles gåsslägtets, pennor
användas, som bekant är, till skrifpennor, samt fanet
af de mindre äfven företrädesvis till stoppning af
sängkläder. Härtill användes äfven dun, hvilket
bildar ett mellanting emellan fjäder och bår,
närmar sig mera detta senare, i afseende på
formen, och utgör hos flera fogelslägten närmaste
beklädnaden för kroppen, som är betäckt och
skyddad af fjädrarne. Fjäder och dun utgöra betydliga
handelsvaror. Hos oss är dessa hufvudsakligen
föremål för den inhemska handeln, så att in- och
nt-förseln deraf äro obetydliga; den senare dock i
allmänhet öfvervägande.
FJädergrän (Stipa pennala), en gräsväxt, som
fordom fanns på några ställen i Westergöthland,
men synes vara alldeles utgången i riket, emedan
den ej blifvit funnen under ett halft århundrade.
Fjäll. Den Skandinaviska fjällryggen tager sin
början redan med halföns nordöstligaste och
nordligaste uddar, utbreder sig i Sverige öfver de
Norrländska landskaperna, jemte delar af Dalarne och
Wermland. Den egentliga fjällryggen är i
allmänhet icke mycket bög, omkring 2,000 fot, men
ganska bred; ofvanpå densamma finner man stora
myror och strödda höga bergtoppar. På Norska
sidan stupar den i skarpa afsatser; men på den
Svenska, i början bestående af branta snöbetäckta
fjäll, sänker den sig i S.O. riktning allt mer i
mindre afsättningar, i höga skogbeväxta
bergssträckor och slutligen i alldeles omärkligt lutande
slätter. Ända norr ifrån till nära 30 0 Ö. L. och 63 0
N. B., der hufvudsträckningens kärna, Helagsfjället,
ligger, benämnes fjällryggen vanligen Kölen, äfven
Sevebergel, och ifrån nordligaste hörnet af Sverige
ända till på Helagsfjället går riksgränsen för det
mesta längs utåt fjällryggen. Kölens högsta
toppar på Svenska sidan äro, i ordning norrifrån:
Ivarsten, Sulitelma, 6,342 Sv. fot, Sveriges
högsta berg, Jökefjeld, Nasafjeld, Sylfjäll eller
Syllop-pen, på gränsen emellan Norrige och Jemtland,
samt Helagsfjället, på gränsen af Norrige, Jemtland
och Herjeådalen. Den sydligaste utgreningen, på
Svenska sidan, af hvad man egentligen förstår med
fjällen, följer till det mesta gränsen emellan
Herjeådalen och Dalarne samt består i början af
branta och hopträngda fjällstötar, sedan af höga
skogbeväxta bergssträckor. Söder derom finner man
antingen bergssträckor af mindre vildt utseende,
äfven på högsta ryggarne betäckta af skog, eller
ock lägre åsar och berg. Sådana äro t. ex.
Dal-fjällen, till någon del utgörande gränsen emellan
Dalarne och Wermland, vidare så väl Wermlands
som Westmanlands, Nerikes och Smålands berg,
hvilka sistnämnde affalla dels inåt Blekinge och dels
inåt Halland, samt slutligen Hallands-ås, på
gränsen emellan Halland och Skåne, och Kulla-bergen,
Södra eller Söder-åsen och Linder- eller
Linderödsåsen i Skåne.
Fjällbär, ripebär (Arbutus alpina), en mindre
buskväxt, allmän i Lappska fjällen och Dalarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
