Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folk stammens ursprung.
Folksägner.
jordland, samt bete för en ko. För att
anskaffa detta lönebelopp, kan, såsom nämndt är,
möjligen erhållas bidrag af statsmedel; men i
annat fall sammanskjutes det genom serskildta bidrag
af socknens invånare, genom afgifter af
skolbarnen och genom ytterligare sammanskott, enligt
samma grunder som bevillningen efter 2:dra art.
-— Bildandet af lärare-seminarier åligger
domkapitlen; föreståndare utnämnas af dem och åtnjuta
för denna befattning presterlig tjensteårs-beräkning.
Domkapitlen äga att utdela stipendier åt eleverne.
För erhållande af lärarebefattning erfordras ett prof,
aflagdt inför en domkapitlets ledamot; det
omfattar innanläsning, rätt- och välskrifning, historia
och geografi, religions-undervisning, räknekonst,
något geometri samt naturlära. Så bör ock
folk-skole-läraren äga kännedom om
vexelundervisnin-gen, samt kunna handleda i kyrkosång och
gymnastik. Från detta prof frikallas den, som före
utfärdandet af den kongl. stadgan erhållit betyg
öfver erforderlig skicklighet från
vexelundervis-nings-sällskapets i Stockholm normalskola.
Skolstyrelsen uppsätter förslag till lärare, församlingen
väljer i sockenstämma en af de föreslagne, efter
samma röstberäkning, som vid klockareval; öfver
förslag och val kunna klagomål anföras hos
domkapitlet och vidare hos konungen. Med
skollärare-tjensten kan äfven klockare- eller presterlig
tjenstgöring förenas, så mycket mera, som bland äldre
folk.skolor en del alltid brukat förestås af
prester. — Ämnena för undervisningen äro
enahanda med dem, hvilka förekomma vid
lärare-seminarierna; men fattigare barn eller de som hafva
svagare natursgåfvor erhålla befrielse från en del
ämnen. Innanläsning, skrifning, de fyra
räknesätten i bela tal, religionskunskap och kyrkosång
äro de ämnen, från hvilka ingen frihet beviljas.
Hvarje barn, som ej kan bevisas njuta godkänd
enskild undervisning eller blifvit inskrifvet vid
annat oiTentligt läroverk, bör inställas vid skolan.
Försummad skolgångs-skyldighet kan leda derhän,
att barnen tagas ifrån föräldrarnes vård. — Utom
dessa föreskrifna allmänna folkskolor kunna äfven
enskildta skolor anläggas, dock under
skolstyrelsens gemensamma uppsigt. Iluru nu dessa
grundsatser tillämpas och hvad frukter deraf uppväxa, tillhör
framtiden att se och bedömma. Det åligger
domkapitlen, att hvarje tredje år afgifva till Kongl.
Maj:t en berättelse om folkundervisningens tillstånd.
Så väl folkets fattigdom, som lokalens svårigheter,
enär mångenstädes en stor del af skolbarnen hafva
en lång och besvärlig väg till skolan, försvåra
verkställandet af konungens och ständernes
välgörande afsigter.
Folkstammens ursprung. Rörande Svenska
folkets härkomst hafva olika meningar blifvit
framställda, och ett rikt fält är derigenom öppnadt för
snillrika gissningar och inbillningskraftens hugskott.
Att ett annat folk bebott Sverige före den stam,
hvilken visar sig såsom herrskande vid den tid då
Sveriges tillförlitliga historia börjar, är utom allt
tvifvel. Huru det förhåller sig med Odén och
Åsarnes invandring, är mindre afgjordt; men antingen
denna vorkligen ägt rum eller icke, så är det klart,
att Svenska folket är af Germanisk stam, och
frågan blir då buravida de äldre invånarne varit af
samma nrsprung eller om de varit Lappar och Finnar,
eller möjligen af Keltisk börd, i likhet med vestra
Europas flesta folk. Den nation, hvilken Svear och
Göther kände såsom äldre än de sjelfva, kallades
Jotnar; men om dessa voro Göther, eller Lappska
och Finska stammar, kan ingen med visshet
bestämma. Skäl kunna anföras å ömse sidor och
ingendera åsigten saknar lärde mäns försvar.
Folkstrttm, ett jernbruk i Hellestads socken af
Östergöthlands län. Hammaren är uppbyggd före
år 1649, och har i fordna tider hetat Simonshults
hammare. Dess privilegier äro af 1685 och 1690.
Ilär har ock varit en masugn, som hitflyttades från
Hökebäcken år 1654 och fick privilegium år 1659.
Bruket har 2 härdar och 466 skepp:d 13 lisp:ds
privil. årligt smide, ståltillverkning samt annat
gröfre jernmanufaktur-smide, af köpe-tackjern.
Skeppar på Norrköping och Stockholm.
Hammarskatten är 4 skepp:d 13 lisp:d 7 skålp:d. Bruket
förbättrades isynnerhet betydligt efter 1773 af C.
D. Buren och äges nu af P. A. Wassrin.
Smi-desstämpeln visar C: F: med adlig krona öfver.
Folksangen. Första gängen någon sådan i
Sverige offentligen afsjöngs, var vid den fest, som
Stockholms garnison gaf åt Gustaf Adolf och dess
gemål på börssalen d. 12 Febr. 1805. Det var
den Engelska God säve the King, som Edelcrantz
öfversatt, och hvilken sedan vid flera tillfällen
afsjöngs, ända till dess för konung Carl XIV Johan
en serskild folksång, författad af 11. A. Kullberg,
och hvartill Du Puy skrifvit musiken, började
komma i bruk. Som den emellertid hvarken genom
text eller tonsättning var i stånd att uppväga den
gamla folksången, hördes, nnder de senare ären,
många röster begära denna, sä snart frågan blef
om att offentligen sjunga någon folksång, och,
efter Carl Johans död, har den Kullbcrgska helt och
hållet blifvit förglömd. — En tid försökte man
äfven såsom nationalsång använda den i skådespelet
Svante Sture och Martha Lejonhufvud af Granberg
förekommande: "Upp bröder! för konung och
fädernesland", hvartill Eggert komponerat musiken;
men hvilken aldrig blef som sådan allmänt antagen.
Folksltgner. Med folksägen förstås vanligen
underrättelsen om forntida händelser, hvilken
berättelsevis gått från slägte till slägte. En
väsendtlig skillnad emellan folksägner och folksagor är
den, att de förre kort och konstlöst förtälja
händelsen, samt icke sällan, för att styrka
tilldragelsens trovärdighet, angifva stället (merendels
någon fomlemnings-plats, eller något naturmärkligt
ställe), hvaremot de senare med en viss
utförlighet, fulländning, ja beräknad sirlighet, omtala sitt
ämne, hvilket ganska sällan är fästadt vid något
serskildt rum. De Svenska folksägnerna, hvilkas
antal torde oppgå till flere tusende, äga både
historiskt och poetiskt värde, och lemna oss icke
förkastliga bidrag till kännedomen om våra
förfäders seder och bruk i nästan alla riktningar.
Våra nordiska grannriken äga redan mer och min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
