Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nalle.
Galten.
607
kunna förändra gestalt, fara genom luften och
knf-va alla elementerna, göra sig osårbar, m. m.
(»alle, Peder, pà sin tid en utmärkt tbeolog,
professor i theologien och sedan erkedjekne,
disputerade först i Upsala och sedan på Westerås
riksdag med Olaus Petri, i konung Gustafs närvaro,
år 1527, om företrädet emellan katholska eller
Lutherska läran, den förre på Latin, den senare
på Svenska. Bönderne ropade likväl åt Gallé, att
han skulle nyttja modersmålet, hvartill han då
nödgades. Dispntationsakten räckte till aftonen och
ingendera af kämparne ville anse sig öfvervunnen;
men deras tvist verkade likväl fördelaktigt för
reformationens sak och öfvertygade mången dittills
tvekande.
fiialle, Olof, en af Gustaf I:s befälhafvare. lian
erhöll år 1543 uppdrag, att, jemte åtskilliga
andra, söka öfvertala den upproriska allmogen i
Sunnerbo, Westbo och Östbo härader, att skilja sig
från de öfrige Smålänningarne.
(»alleen , Olof, fristads-läkare i Eskilstuna,
sedan provincial-medikus inom lifgedinget i
Södermanland, hvarifrån han tog afsked år 1808, och
sedermera handlande med fristadens tillverkningar,
titulerad kommerseråd, född 1765, har utgifvit en
dissertation och en Berättelse om den s. k.
underbrunnen i Gillberga sorken; en annan Om
qvacksalf-varen Magnus i Juleta socken, o. s. v.
Ciallliaiiiinar, \ mtl. frälse i Arboga socken, är
endast märkligt för det rålinjen emellan
Westman-land och Södermanland löper här emellan busen.
Ciallia (mythol.). Så kallades Odens dryckeshorn.
Det var förfärdigadt af kon Audumblas venstra
born och alldeles öfverklädt med guld.
(■allmeja kallas flere mineralier, hörande till
slägtet zink, hufvudsakligen bestàeude af kolsyrad
zinkoxid, ofta tillsammans med kiselsyrad, och
stundom bestående endast af sådan, ädel gallmeja. De
renaste sorterna äro kristalliserade,
genomskinliga, hvila, gul- eller brunaktiga; de orena deremot
amorfa, af olika, vanligen smutsiga färger.
Sådana förekomma bos oss i Rättviks socken i
Dalarne och uti Stollberget i Norrberkes socken. Den
rena gallmejan användes dels till utbringande af
metallisk zink, dels till beredning af messing.
(■alltorp, det enda säteriet på Öland. Se:
Gärdslösa socken.
HallUppleii<ehel (Cynips), ett till ordningen
steklar börande insekt-slägte, hvilkas honor sticka hål
på löf och qvistar, för att deruti nedlägga sina
ägg, genom hvilken retning växtens vätskor
strömma till det lilla såret, och bilda der en utväxt
eller knöl, inom hvilken äggen kläckas och larven
nndergår sin förvandling, samt slutligen, då den
är fullt utbildad, borrar sig ut genom skalet. På
detta sätt bildas de s. k. galläpplena, hvilka
hufvudsakligen bärstamma från åtskilliga i Levanten
växande ek-arter, isynnerhet Qvercus cerris, och
frambringas af Ekäpplesteketn (C. qvercus folii), som
äfven finnes hos oss. Den är £ tum lång,
svart-brun, med rödaktigt hufvud och fötter, klara,
hvita , stora och yfviga vingar af T*T tums längd, och
förorsakar det slags galläpplen, som förekomma på
undre sidan af bladen på våra ekar. Dessa
galläpplen äro klotformiga, svampaktiga, till färgen röda,
gula, gröna eller hvita; men innehålla en betydligt
ringare mängd garfsyra än de verkliga eller
Levantiska, hvarföre de icke, såsom dessa, hafva
något handelsvärde; men kunna dock, i brist på
andra, användas för husbehof till beredning af bläck
och svart färgning. Utom denna finnes ännu en
annan art af samma slägte hos oss, nemligen:
Sömntoi nflugan eller Bedguarsteketn (C. rosie),
hvilken är £ tum lång, svart med rödgult underlif och
fötter, samt oklara, brunådriga vingar, och
undergår sin förvandling på törnbusken, der dess
larver lefva familjvis ända till lOO.detals uti de
mycket allmänna mosslika utväxter, som få namn af
Sömntorn, se detta ord.
(■aloriier, till börden Fransman, inkallades till
Sverige i början af 1770-talet, såsom
balettmästa-re vid kongl. theatern, och har komponerat
balletter till flera af den tidens operor.
(■alt, är hannen af tama svinet (Sus scrofa),
hvilket ar ett i de flesta länder allmänt busdjur. (Se
vidare: Svin.) Ordet begagnas äfven såsom
metallurgisk term, och betecknar då ett tackjernsstycke,
af 4 till 6 qvarters längd och 8 och 15 lispunds
vigt, som begagnas till framställning af stångjern
vid s. k. Tysksmide, och erhållas 10, 12 à 14
stycken vid hvarje utslag ur masugnen,
hvarvid de gjutas i balfrund eller trekantig form, och
förses med behörigt hyttmärke.
(■alten och Hlacken, tvenne vikar af Mälaren,
den förra i Södermanland, den senare i West
manland.
(■alten och Kuggan. Bland de märkligaste
mo-numenter, som förvaras på Gripsholm, kunna med
skäl räknas de tvenne stora metallkanoner, hvilka
ligg3 på yltre borggården. Dessa kanoner höra
till våra aldsta troféer och hafva i Johan lll:s tid
blifvit eröfrade och hemförde af fältherren, frih.
Pontus De la Gardie, då han i September månad
1581 intog Ivanogrod, under Ivan Wasiliewitsch ll.s
tid. På den mindre kanonen skönjes ännu marken
efter styckekulor. Den större är 8 alnar och 23
tum lång, den mindre 7 alnar och 19 tum, begge
hafva de 7® verktums kaliber och skola väga
tillsammans 86 y skepp:d. I öfrigt äro de, för sin
tid, prydligt och väl utarbetade, med löfverk, och
hvardera har en inskrift på Rysku, som i
öfversättning lyder, å den större: "Med Guds nåde,
efter befallning af tsaren och storfursten öfver
bela Ryssland, Johan Wasiliewilsch, är denna
bössa, Vargen, förfärdigad år 7087, af Andrei
Tzio-boiT." Den mindre: "Med Guds nåde, tsar Johan
och storfurste öfver hela Ryssland, är bössan
Vargen förfärdigad år 7085." (År 7085 svarar efter
vår tideräkning mot 1577.) Drufvorna på dessa
kanoner äro gjutna i form af hufvuden, med
upprätt stående öron, stort gap och långa betar, i
anledning hvaraf man för likhetens skull, gifvit
dessa stycken namn af galten och suggan, hvilken
benämning de ännu bibehålla. Dessa kanoner
fördes till Gripsholm i Gustaf II Adolfs tid och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
