Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gatulysning.
Gavelius.
615
derne, derest ej finnes sådan stadsvakt som i
Stockholm, atan ock på landet, när "det bcqvämligen
ej ske kan", må förvandlas i spöslitande. Fyratio
par spö svarade emot nio gatulopp. Spöstraffet
trädde således i gatuloppets ställe; likväl bibehölls
det senare ännu i vissa serskild|a fall, och
qvarstod i krigsart iklarne ända till år 1812, då det,
genom ett kongl. cirkulär, alldeles afskaffades och
ersattes med prygelstraffet, sä att tjugu prygel
svara emot ett hvarf gatulopp och emot nio hvarf
etthundrade prygel, att undergås på två dagar,
hälften hvardera dagen. För flottans manskap
stadgades s. k. dagg, såsom motsvarande prygel.
Gatulysning. Det första steget till en sådan i
något större skala togs genom ett kongl. påbud
af d. 7 Dec. 1719, att lyktor skulle uppsättas på
>’orrbro i Stockholm. Det dröjde likväl ännu i
nära 30 år, eller till d. 12 Jan. 1749, förrän
någonting allmänligt stadgades i denna väg.
Sistnämnde dag utkom ändtligen en förordning,
hvilken påbjöd en allmän lyktbållning i bela staden.
Denna ganska bristfälliga gatulysning fortfor sedan
i 80 år; ty först 1828 började man införa s. k.
reverber-lyktor, med dubbla sken, ställde i
korsgatorna, hvarigenom mera ljus erhålles med
mindre antal lågor och på många ställen med mindre
kostnad, hvilken i alla fall för hela staden torde
kunna beräknas till omkring 20,000 K:dr B:ko.
De gamla, små och matta lyktorna bibehållas
likväl ännu här och der. Det har flera gånger, den
första gången år 1825, varit föreslagit, att i
Stockholm införa en gaslysning, hvartill Engelska
gaskompanier erbjudit sig, och sådant skedde senast delta
är (1846); men förslaget har alltid mött
invändningar, som tillintetgjort detsamma. 1 Götheborg har
det blifvit antaget, och man är nu sysselsatt med
dess verkställande. Alla rikets större städer äga
en mer och mindre god gatulysning, och alltför
fä torde helt och hållet sakna den. — Till
befordrande af snygghet utfärdade Gastaf II Adolf,
redan d. 22 Dec. 1614, en resolution på stadens
ansökning, hvari det beter: "Medan fast
oskickeliga tillgår, alt icke allenast hamnar, utan ock
gator, gränder och broar, uppfyllas med skarn och
orenlighet, tvärtemot stadslagen, så ock all
skicklighet, och är skam, att deröfver icke bättre
uppsyn hållas skall; derföre vill KongL Maj:t hafva
tillsagt och befallt borgmästare och råd, att
hafva der inseende med, och sådant icke allenast
afskaffa, utan ock eljest om stadens byggnader sig
beflita, så framt de icke sjelfva vilja tilltalte
blifva." kr 1751 vidtogs anstalt om renhållningen
genom entreprenad för allmänna platser och
offentliga byggnader; men enskildtc busägare måste
sjelfva ombesörja den for sina tomter, och detta
åligger dem äona. Hela gaturenbällningen för
enskild-ta och det allmänna, torde kunna antagas till en
kostnad af ungefär 70,000 fcdr. Man är
emellertid sysselsatt alt sammanföra dessa serskildta
one-ra, tillika med det af gataläggningen, till en
gemensam jemnare fördelad beskattning, ander en
ma-nicipal-förvaltaing.
(•sups (Jcmtlands-dialekt), betyder lodjur.
Gautbert, en man af Frankisk börd, bitsändes af
Ansgarius, efter hans första besök i Sverige, för
att härstädes fortsätta omvändelseverket. Han blef
Sveriges förste biskop, och är äfven bekant under
det antagna namnet Simon. Den ynnest, Ansgarius
åtnjutit i Birka, delades äfven af Gautbert till en
tid , så att det tilläts honom att offentligen
predika kristendomen, samt till och med uppbygga en
kyrka, hvilken blef den första i vårt land. Men
förhållandena förändrades inom kort, troligen
genom Gautberts eller någon af hans medbjelpares
eget förvållande, och ett uppror utbröt, i hvilket
en af den nya biskopens anhöriga, Nithard,
mördades, och han sjelf med sine prester fängslades och
fördes ar landet. I saknad af, såsom det tyckes,
det mod, som nödvändigt fordras bos en missionär,
återkom han aldrig mera till Sverige, och synes
föga hafva bekymrat sig om kyrkans ställning i
detta land. Han dog omkring år 860, sedan ban
kort förut, såsom sin vikarie, hitsändt en Dansk, vid
namn Arnsfrid.
Gaute, en af Odens söner, uppgifves såsom konung
öfver Götha rike, hvilket skall hafva fått sitt namn
efter honom. Hans son var Gautrek, hvars
moder var en torparedotter, och han efterträdde
sin fader i regeringen.
Gauthiod är ett gammalt namn, hvilket dock sällan
förekommer. Det härledes af Gauti och thiod (folk),"
och betyder egentligen Göta-folket, liksom Svithiod
betecknar Svea-folket; men begge öfvergingo till
bemärkelsen Göthernes och Svearnes land. Men
emedan Göthar och Svear slutligen utgjorde ett slags
förbundsstat med samma afgudatempel och
öfver-konung, hvilken var Svea-drotten, så brukas
äfven Svithiod såsom ett gemensamt namn för
begge folkens länder. Gränserna voro de stora
skogarne Kolmården och Tiveden.
Gautvider, Ingiald Illrådas fosterbroder, berättas
hafva ej kunnat fördraga den skymf, som Ingiald
lidit, då hans lilla trupp, under deras
barndoms-lekar, blef slagen af Alfs, utan ledde Ingiald till
bans fosterfader, Swipdager, der han fick en
föreställning för det han låtit besegra sig af en, sora
var ringare än ban. Alf var nemligen son till
Yngvar, konung i Fjerhundraland, då Ingiald
deremot var son till Upsala-konungen.
Gavelius* Peder, född år 1601 i Gefle, der
fadern, Peder Hansson, var rådman och bandiande.
Han lade sig på stadier, dem han sökte fullända
vid utländska lärosäten, hvartill han använde 13
år, och så utmärkte sig genom kunskaper och
skicklighet, att en professors-beställning erbjöds
bonom i Jena, den han likväl icke emottog.
Promoverad till juris doktor, hemkom han år 1635
och blef 1637 väld till borgmästare i Stockholm.
Berömmes ej blott för sin lärdom, utan äfven för sin
foglighet, sitt förstånd och saktmod. — Hans
broder, Kllns, var justitie-borgmästare i Gefle. Från
(iavelierne härstamma fyra adeliga ätter. Peders
son, 9IÄrten, adlades nemligen år 1686 och
kallade sig Cronstedt; Klias* ena son upphöjdes år
1687 i adligt stånd, och antog namnet Cederschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
