Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GeiXlllwh.
Geting.
031
gadt och godkändt af embetet, nnder magistratens
uppsigt, erhåller gesällen mästerbref. Ar 1842
funnos i Svenska städerna 5,590 gesäller och 5,905
mästare. Störst var lärgossarnes antal, nemligen
6,966.
GeaKllbok kallas den anteckningskladd, som
hvarje gesäll måste medföra på sina vandringar, då
ban reser pä profession. Gesällboken utlemnas af
åldermannen, eller, för fabriksgesäller, af
ordföranden för den societet, hvartill gesällen hörer,
eller också, om ålderman eller societet icke finnes
på stället, af stadens eller köpingens styrelse.
Meningen är, att, genom bevis som inskrifves i
boken, af hvar och en som emottagit gesällen i
arbete, kontrollera den senares uppförande under
resan. Gesällboken innehåller dessutom uppgift om
innehafvarens ålder, födelseort, namn, yrke, samt
när och hvarest han blifvit antagen till gesäll.
Denna gesiillbok aflämnas till den, hos hvilken
gesällen arbetar, och måste äfven nppvisas i och för
erhållande af pass till vandringar.
GeaHter, annex till Rölanda, beläget i Wedbo
härad af Dalsland och Elfsborgs län, 6 mil N.N.V.
från Wenersborg. Socknen innefattar 20 mtl. och
har 596 invånare. Dess areal utgör 12,659 tunn!.,
af hvilka 555 äro sjöar och kärr. Adr.
Wenersborg.
Get (Capra), ett idislande djurslägte, utmärkt
genom hoptryckta, ojemna, uppåt riktade och bakåt
böjda horn, kullrig panna och skägg på hakan.
Deraf förekommer en art: Vanliga geten (C. hircus),
såsom husdjur i de ilesta länder, så väl emellan
vändkretsarne, som inom norra polcirkeln; men
trifves ej så långt upp i norden som faret,
hvilket den för öfrigt till sin organisation liknar
så nära, att de egentligen synas tillhöra
samma slägte. De para sig äfven med hvarandra
och frambriuga en fruktsam afkomma.
Urstam-men till den tama geten är troligen den på Asiens
bögstepper lefvande Beioar- eller Vild-geten (C.
ægagrus), och djuret har uti sitt tama tillstånd
bibehållit mera likhet med sin urstam än fåret.
Del företer derföre en i ögonen fallande blandning
af vildhet och tamhet,’ lefver helst i ensliga,
bergiga och klippfvllda trakter, hvarest det lätt
förvildas. Hos oss finnes geten i alla landskap, likväl
minst i Skåne och uti bergslagerne, i anseende till
den skada, som den åstadkommer på skogen
derigenom, att den afdår barken på de unga träden.
Födoämnena utgöras af de växter, hvilka i allmänhet
förtäras af de idislande djuren, dock förtär geten
en mängd sådana, som af annan boskap ratas, till
och med sådana, hvilka äro giftiga för andra; men
deremot äro frukten och bladen af benved ett gift
för honom, och ekollon, förtärde i mängd,
förorsakar hos den drägliga honan benägenhet att kasta
fostret. Parningstiden infaller i September, Oktober
och November, och under denna tid bar
isynnerhet hannen eller bocken en högst vidrig,
stinkande lukt (bocklukt); honan eller geten äfvenså,
men mycket svagare. Drägtigbetstiden är 20 till
22 veckor, och ängarne, som få namn af kid
eller killingar, äro en, två, stundom tre, högst säl-
lan fyra till antalet. De dia 4 å 5 veckor och
äro, geten redan i 7:de månaden, bocken efter ett
år, färdiga till fortplantning. I vilda, bergiga och
magra trakter är geten ett högst nyttigt busdjur,
så väl i anseende till sin goda mjölk, som köttet,
hvilket dock bos bocken är vidrigt, äfvenså
genom skinnet, som ar bättre och starkare än
fårskinn, samt genom talgen. Håret eller den s. k.
raggen är deremot af ringa värde, och användes
egentligen till vantar och strumpor af allmogen.
Hos en artförändring af vanliga geten, nemligen:
Angora-geten (C. hircus angoricus), utgör likväl
håret en vigtig handelsartikel, emedan det är 8 à 9
tum långt, silkesartadt och begagnas till
förfärdigande af s. k. kamelgarn. Detta getslag är inhemskt
i Asien; men trifves äfven i andra trakter, dock
ej rått väl hos oss. Antalet af getter, som
tinnes i riket, utgjorde 1842, enligt Forsell, 177,170
stycken, likval anser han denna summa, likasom i
allmänhet det uppgifna antalet af alla slags tam
boskap, 10 å 15 proc. ringare, än hvad den
verkligen är.
Geta, Jemtlands-dialekt, betyder qvinnobröst.
Getapel, verrentorn, vigeltorn, vahlbjörk,
kråk-torn (Rbamnus catbarticus), ett litet träd, som
förekommer i skogsängar och hagar i de södra
land-skaperna och på slättbygden, såsom i Skåne,
Gestrikland och Nerike ymnigt, på Kinnekulle och i
Bohus län sällsynt. Veden är härd, gulaktig och
nyttjas till smärre snickare- och svarfvare-arbeten,
barken och baren begagnas till färgning, och de
senare äfven till beredning af s. k. saftgrönt.
Geta-ryggeu kallas en större kulle af småsten,
belägen på skogen Tiveden, och utgör nästan en
gränsskillnad emellan Nerike och Westmanland.
Geten gnager der hon Kr bunden, ett
gammalt Svenskt ordspråk, betecknande: hvar och en
söker gerna födan, der han är närmast.
Getesintfra-inark, kallas i Jemtland en del af
preste-tiondeoa och består af 1 skålp:d smör, den
hvarje bonde måste erlägga i tionde, enligt
konventionen på Frössö d. 31 Aug. 1699.
Geting (Vespa), ett insektslägte af steklarnes
ordning, med treklufven underkäft, njurformiga ögon,
hufvudet och thorax mer eller mindre ludna,
underlifvet ovalt, vid basen likasom afhugget; färgen
vanligen svart och gul; könen trenne, neml.
banar, honor och arbetare eller könlöse. De bygga
bo af ett slags papper, bestående af
sainmanfilta-de växtfibrer, hvilka de afskafva från stockar,
trädstammar, o. dyl., vanligen grått till färgen,
och hvaraf de formera flera, olika stora, vågräta,
fasta skifvor, hvilka äro sammansatta af ett olika
antal sexkantiga celler, som äro öppna nedåt.
Kakorna uppbäras af och sammanhänga medelst en
mängd solida stöd eller kolonner, af särdeles fast
massa, smalast på midten och tjockare åt begge
ändarne, så att de bilda likasom flera våningar
öfver hvarandra, tillräckligt höga för insekten att
fritt röra sig derinom, samt ytterst omgifna af en
kupa af samma massa på så stort afstånd från
ka-korne, att insekterne med lätthet kunna gå
deremel-lan, samt förenad med de förra på åtskilliga stallen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
