Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
632
Geting.
Gevür.
och försedd med tvenne randa öppningar, en till
ingång och en till utgång, hvilka ej äro större
än att en geting i sender kan passera fram.
Härigenom kunna de med lätthet hindra fiender att
intränga. Dessa hon innehålla ett ganska olika
antal invånare, hvilka lefva tillsammans blott ett
år och icke bereda någon honing, utan röfva den
från bin och humlor, eller samla söta växtsafter,
såsom sirap, vört, o. dyl., för att dermed nära sina
larver, äfvensom de angripa sjelfva de
bonings-samlande insekterne, särdeles bien, hvilka de
vanligen afbita på midten, for att hemföra underlifvet.
Cellerne innehålla således icke mycket honing, utan
blott i hvar och en ett ägg, fastklibbadt uppe vid
basen deraf, och de utkläckta larverne skötas,
särdeles af arbetsgetingarne, nästan med samma
omsorg som foglarne sköta sina ungar. Honan är
beväpnad med en ibålig, slät gadd, försedd med
giftblåsa, hvilken åstadkommer ganska
plågsamma, till och med farliga stygn, utan att dervid,
såsom biet, sjelf lida något deraf. De äro
likväl mindre retliga än dessa, och stinga sällan
menniskor, om man ej anfaller deras bo, i hvilket fall
de försvara det mangrannt och äro då ganska
farliga. I anseende till den skada de förorsaka
på bi-samhällen, böra de likväl icke tålas,
åtminstone ej i deras grannskap. Hos oss förekommer,
utom bålgetingen, hvilken redan är omtalad, äfven
Alhnanna jordgetingen, vespingen (V. vulgaris), af
till högst 1 tums längd, svart med gula teckningar
och kanter på underlifvets ringar. Ej allenast
under takfötter, utan äfven under marken bygga de
sina bon, hvilka vanligen äro af ett kålhufvuds
storlek, och innehålla ända till flere tusen invånare,
de der, utom sötsaker, äfven förtära rått kött,
samt andra insekter. De intränga äfven i
boningsrum, men äro då temligen spaka, ehuru närgångna
och envisa.
Geting, en bonde i Högsjö socken af
Ångermanland, känd såsom kyrko-byggmästare. Han har
byggt Nätra, Nora, Litbs med flere sockenkyrkor.
Liths kyrka fulländades år 1796.
Getinge, en socken, med Räfvinge, belägen i
Halmstads härad och kontrakt, Hallands län och
Götheborgs stift, 1 j- mil N.N.V. från Halmstad.
Pastoratet företer flerestädes en ganska täck trakt.
Getinge kyrka erinrar, med de henne omgifvande
löfträd, den förbiresande om en bland Sveriges
framfarne store konungar, hvilken, nti skuggan af
dessa träd, under ett fälttåg i Halland, hade sitt
läger under dessa träd. Det var Carl XI, som,
under tåget från Halmstad till Syllinge i Weddige
pastorat, år 1676 lät uppslå sina tält på Getinge
kyrkogård och tillbragte der tvenne dagar. Uti
pastors-arkivet forvaras en gammal anteckning,
rörande en fornsägen om pastoratets namn:
rNå-gra sjömän ifrån Getinge blefvo på hafvet af
stormarne förde emot en okänd ö. Omgifne af
mörker, uppstiga de der. De blefvo varse en på
afstånd upptänd eld och skynda dit. Framför elden
ligger en ovanligt lång man, som var blind. En
annan af lika jättestorlek står bredvid honom, och
rör i elden med en jernstång. Den gamle blinde
mannen reser sig upp, och frågar de ankomne
fremlingarne, hvarifrån de voro. De svara ifrån
Halland och Getinge socken, hvarpå den blinde
frågar: "lefver ännu den hvita qvinnan?" De
svarade ja, fast de ej visste, hvad han härmed
menade. Åter sporde han: "månne mitt getbus står
ännu qvar?" De svarade återigen ja, ehuru de
äfven häruti voro okunnige om hvad han menade.
Dä sade ban: "jag fick ej hafva mitt getbus i fred
för den kyrkan, som byggdes på den platsen.
Viljen J komma lyckligt hem — välan — jag
lemnar er dertill tvenne vilkor." De lofvade och den
gamle blinde fortfor: "tagen detta sölfbälte, och
när J kommen hem, så spännen det på den hvita
qvinnan, och denna ask sätten den på altaret i
mitt getbus." Lyckligen återkomne till hembygden,
rådfrågade sig sjömännerne, huru de skulle
efterkomma den gamle blinde mannens begäran. Man
beslöt att spänna bältet omkring en björk, och
björken for i luften, och att sätta asken pä en
kulle, och straxt stod kullen i ljusan låga. Men
efter det kyrkan är byggd, der den blinde
mannen hade sitt getbus, har hon fått namnet
Getinge." Efter denna vidunderliga saga följer
berättelsen, att kyrkan först skulle byggas på en
hög utom Risarp, hvarest många stenar stå, och
att anvisningen till det ställe, hvarpå hon nu står,
gjordes på vanligt sätt af ett par tvillings-oxar,
spända för ett timmerlass, hvilka stannade nära
intill der en viss Jon Get bodde, och efter
hvilken kyrkan benämndes. På Langenbeckska kartan
är stället 12 77 upptaget under namnet Getonge,
och har för öfrigt blifvit skrifvit dels Gettunge, dels
Gedinge, hvilket senare närmast öfverensstämmer
med allmogens uttal af namnet. — I socknen
märkes: Fröllinge, säteri, 1 £ mtl., har qvarnar och
tegelbruk, samt underlydande 16 hemman.
Eskilstorp, Öringe, Stålurp, m. fl. välbyggda hemman.
Gubben, är ett sällsamt stenblock liggande på
Getinge berg, öster ifrån prestgården. Detta
stenblock har en tjocklek af 23 | aln och hvilar
endast på tvenne punkter. Man visar gubben med
åtföljande tradition, att han fordom blifvit
ned-vältrad af en folksamling ifrån Lassared, som gått
bit upp med afsigt att på detta sätt för
efterverlden bevisa sin förvånande styrka. Socknen bör
till 2 kl. regela pastorater. Den består af 30£
mtl. och har 715 invånare, på en areal af 8,470
tunnl., af hvilka 145 äro sjöar och kärr. Adr.
Halmstad.
Getnos (Scutellaria galericulata), en mångårig växt,
hvilken förekommer vid stränder af floder och sjöar
öfverallt i riket, ända upp till Lappland.
Blommorna kunna begagnas till alt färga skinn gröna.
Getrofva, getmat, foderbräken (Onoclea
struthi-opteris), en ormbunke-art, som växer på
åtskilliga ställen i rikets skogstrakter, på skuggiga och
fuktiga ställen och är en af de största af våra
ormbunkar. Så väl bladen, som den knöliga roten
utgöra goda nödfoderämnen.
Gevür var i allmänhet, under de Gustavianska
konungarnes tid, namnet på Värjor. Detta namn
bade således en långt mera vidsträckt betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
