Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gravendal.
Green.
663
och sysselsatte sig i sin hembygd med
uppsökande af malmstreck och grufvor. År 1724 började
ban, i sällskap med bandianden Ström i Götheborg,
en vidsträckt bruksanläggning i Säfsnäs och Nås
sockens Finnmark, och anlade, under elfva års tid,
Gravendals och Annefors bruk, samt Strömsdal,
Fredriksberg och Ulriksberg. Allt detta
skedde icke utan mänga svårigheter, och hvaribland
isynnerhet voro tvister om ägande-rätten,
hvilka drefvos så långt, att det två gånger var
fråga om husens nedrifning. Dessa svårigheter
verkade äfven på Graves helsa, och, under en resa
till Stockholm, insjuknade han och dog derstädes
d. 14 Mars 1748. Grill, som varit bans
förläggare och biträde, besökte honom på sotsängen,
och lofvade, att hans arfvingar skulle lä behålla
egendomarna, blott han förmådde uppgifva någon
pålitlig man, åt hvilken deras förvaltning kunde
anförtros. G. gaf hänvisning på Polhem, hvilken
föreslog sin systerson, Lars Polhammar, som
förvaltade sitt värf med sådan klokhet och redlighot,
att, ehuru skuldeti uppgick till bela
boupptecknings-beloppet, kunde den likväl afbetalas inom sexton är.
Gravendal, ett jernbruk i Säfsens socken af
Stora Kopparbergs län, anlagdt år 1724 af Sebastian
Grave, liar 3 härdar och 2,218 skcpp:d 6 lisp:d
priv. årligt smide af eget tackjern, hvaraf
hammarskaften utgöres med 22 skepp:d 3 lisp:d 13
marker. Här finnes en serskild råståls-härd för
50 skepp:d af det privilegierade smidet och
tillverkas äfven garfstål samt spik. Extra smidesrätt
till belopp af 700 skepp:d årligen är här tills
vidare beviljad, enligt kongl. brefvet d. 27 Juli
1839. Skeppar på Götheborg eller Stockholm.
Ägare: Intressenter. Disponent: P. G. Berggren.
Gravö|rer. Ibland dem som i denna gren af
konsten utmärkt sig i Sverige, förtjena isynnerhet
nämnas: Le Moine, Fransmannen Hatton, Gillberg,
Heland, Åkerman, Akrell, Berndes, Arfvidsson,
Elias och Fredrik Martin, Carpelan, Åkerland,
Forssell, Ruckman, Wright, m. II.
Grebbestad, i fornbandlingar kallad Greipstad,
är en ganska liflig handelsplats och ett
skärgårds-samhälle, i Tanums socken af Bohus län. Stället
är väl bebygdt och räknar ett par hundrade
invånare. liär finnes tillika en bad-inrättning,
hvilken likväl är föga besökt. Nära derintill är den
märkvärdiga valplatsen vid Greby belägen, hvilken
är att anse såsom en af Nordens mest intressanta
fornlemningar, särdeles som den står i sammanhang
med Bohus läns mest bekanta och vigtigaste
forn-sägcn. I en aflägsen forntid skola nemligen en
bop Skottar landstigit vid Grebbestad, och
derifrån företagit ett plundringståg upp emot
Bulla-rens härad. Men der blefvo de, vid Nafverslads
kyrka, angripna af ortens småkonungar, samt med
förlust tillbakadrifna mot strauden, hvarest de i
närheten af Tanums kyrka genskötos af andra
ortens höfdingar, hvilka på dem anställde ett sådant
nederlag, att en förbiflytande bäck skummade af
blod, och derföre ännu i dag bär namnet
Blodbäcken. De härifrån undkomne Skottarne
nedhög-gos slutligen mangrant vid Greby, och om denna
händelse erinrar den berömda valplatsen
derstädes, hvilkeo prydes af 117 ättehögar, af
hvilka 27 hafva resliga bautastenar. Denna
märkliga tradition bestyrkes dessutom af en mängd
andra fornlemningar, af hvilka må nämnas högarne
vid Nafverstads kyrka, samt Skottska höfdingarne
Walbret och Kusens grafställen.
Grebiu, träffningen vid. Under Gustaf Adolfs
Polska krig hade Åke Tott år 1627 blifvit af
konungen skickad, med 200 ryttare och 500 knektar,
att bevaka fiendens rörelser mot Klein Werder.
Vid Grebin föll han i ett bakhåll af Koniecpolskis
trupper och säg sig oförmodadt kringränd; men
angrep Polackarne så kraftfullt med svärdet i
banden, att han icke allenast lyckades slå sig igenom,
utan jemväl eröfrade fyra fanor och nedgjorde 450
man. Detta utomordentliga tapperhetsprof
behagade särdeles Gustaf Adolf, som lät hela hären
träda i gevär, samt framför densamma uppställde
den lilla truppen, berömde dess mannamod,
tilldelade soldaterne åtskilliga belöningar, dubbade
Tott till riddare och fäste sjelf den gyllene
värjan vid hans sida.
Grebo, en socken med Wäma, belägen i
Bankekinds bärad och kontrakt, Östergölblands län och
Linköpings stift, 2 mil S.O. från Linköping.
Socknen kallades fordom Grepabo. Dess längd är 1
och största bredd ^ mil. Flere insjöar äro bär
och ibland dem Erlängen, örn oeh Witm de
största. Kyrkan är belägen högländt och vackert; den
uppbyggdes år 1773, sedan den gamla året förut
blifvit nedtagen. Socknen har fattighus och ett
spannmåls-magasin. Dessutom märkes här: Stora
Vata, 3 mtl. frälse-säteri, J- mil frän kyrkan, med
stor och förmånlig trädgård; har tillhört slägterne
Ribbing, Sinclair, Lejonhjelm, Cederberg, Fock,
Gripenwaldt, Bjelke och De Geer. — Wiggbyholm,
förut Wiggeby, 2 mtl. frälse-säteri med
Kassinys-torp, ^ mtl. af samma natur, har fordom tillhört
en Gunnar Gallé, slägten Scheding, en baron Kagg,
grefve C. Piper och dess grefvinna Chr. Törnflycht,
hvilken förordnade egendomen till Gdei-kommiss
under Sturefors. Den innehades, tillika med sistnämnde
egendom af dess måg, riksrådet grelve N. Bjelke,
hvilken slägt den alltsedan tillhört. — Välbyggda
gårdar äro: Stäckö och Cathrineberg. Fordom har
bergsbruk blifvit idkadt bär i socknen under
Åtvidabergs bergslag; på många ställen här synas
tecken efter ödelagda byttor och grufvor.
Socknen hör till 3 kl. reg. Den består af 22» mtl.
och har 1,200 invånare. Dess areal utgör 11,965
tunnl., af hvilka 1,520 äro sjöar och kärr. Adr.
Linköping.
Green. Tvenne adliga slägter med delta namn
bade fordom sitt stamhåll i Bobos län. Den ena
och äldsta skref sig till det gamla herresätet
Råssö på Oroust, ifrån början af 1400-talet till
1670, då nämnda egendom gick ur slägten. Den
sista kända ättlingen af denna slägt var
kyrkoherden Arvid Gren i Thorslanda på Hisingen, död
1799. Den andra ätten, hvilken är mera
märkvärdig, hade till stamgods Sundsby på Tjörn.
Omkring 1520 nämnes en Olof Laurilzson Green, gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
