Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
664
Green.
Grefve Ebba.
med Anna Darre till Bråland. Dess son var
lagmannen i Viken, Lauritz Olsson Green, hvilken
beklädde detta embete emellan ären 1533 och 1575.
Han skall hafva varit en myndig, men föga rättvis,
domare, om man får sätta tro till de om honom
ännu gängse traditionerna. Än i dag tro
Tjörns-bönderne sig varseblifva* huru "Herr Lars Olssons"
vålnad, pà en svart häst, med lösa skor,
midnattstiden jagar omkring säteriet Sundsbys ägor, till
hans gamla aivelsgård Åker, och tillbaka öfver ett
litet sund, upp åt ön Mjörns klippiga stränder.
Hans ande tros vara dömd till denna fridlöshet
for begångna brott. Lauritz Green var gift med
Bente Jernskiegg till Skottarp i Halland, och
hade med henne sonen Anders Green, sedan Norriges
rikskansler och författare till detta rikes lag,
hvilken antogs på herredagen i Bergen 1604. Denne
berömde man var född 1550, gift med Metta
Grubbe och död 1614, samt begrafven framför
altaret i VValla kyrka på Tjörn, der hans
prydliga grafsten ännu är att se.
Green, Magnu». Ibland de mänga
riksförrädare, hvars namn vanhelga våra häfder, intager
riddaren Magnus Green ett af de främre rummen.
Från början en af Erik Xlll:s ifrigaste medbållare,
förstod ban, efter dennes fall, att innästla sig i
Carl Knutssons gunst och förlänades af honom med
Åbo slott och län, samt förordnades till anförare
för den här, som år 1448 sändes till Gottland,
för att derifrån fördrifva den afsatte konung Erik.
Ankommen till Gottland, inlät han sig i
förrädiska underhandlingar med Danskarne, tillät dem
undsätta Wisby slott, och bortföra Erik och hans
röfvade skatter, samt öfverlemnade slutligen ön åt
den nyvalde konung Christian i Danmark, till dess,
såsom det hette, deputerade från de tvistande
rikena hunnit på ett, i Halmstad utlyst, möte
afgöra, hvilkendera magten ön skulle tillhöra. På
detta möte stämplade Green ånyo till konung Carls
förderf, och genomdref att det med Sverige
nyligen förenade Norrige, tillföll Danska konungen,
hvilken Green redan pä Gottland i hemlighet
svurit trohet. Följden häraf blef, att han förlorade
sina förläningar i Sverige och måste begifva sig
ur riket. Under tideu idkade han sjöröfveri,
eröfrade i Östersjön tre köpmansskepp; men blef
slutligen, jemte sitt folk, tillfångatagen af eu
Lybsk skeppare, och hade blifvit afrättad, om ej
konung Christians bemedling mellanliommit. Åter
på fri fot, öfvergick han uppenbart till de
Danske, och förde, under den kort derpå yppade
ofreden, afvog sköld mot sitt fädernesland.
Härunder härjade han Blekinge, inträngde i Småland
och Östergöthland, försökte öfverrumpla
Stockholm, samt lyckades slutligen att fråntaga oss Öland
1456. Girig, ärelysten och karakterslös fortfor
ban hela sin tid i trolöshet mot sin laglige
konung, och öfverlemnade åt bäfden sitt namn,
brännmärkt, såsom det förtjenade, äfven af hans
samtids förakt. Ar 1469 ingick han i Eskilstuna
kloster, och dog der efter några års förlopp.
Green, ]Magnus, d. y., äfvenledes riksråd, var
en bland offren vid Stockholms blodbad. Han
bade varit en af "Förlofvarena" på Stockholms
slott år 1520, d. v. s. en af dem, som biträdt
Christina Gyllenstjerna att försvara Stockholm. Han
innehade Helgeandsholmen och sköt derifrån på
Gustaf Trolles soldater, hvilka alltför dristigt
nalkats andra stranden af Norrström.
Gref bäck, fordom Grydebück, en socken med
Brevik, belägen i Kåkinds härad och kontrakt, af
Skaraborgs län och Skara stift, ^ mil N.N.O. från
Hjo, vid Wettern. Kyrkan, byggd af sten, är
vacker och rymlig, belägen utmed stora
landsvägen, emellan Hjo och Carlsborg. Dess ålder är
obekant; men den har blifvit tillbyggd i senare
tider. I socknen märkas 9 säterier, nemligen:
Ekhammar, 2 mtl., har vacker belägenhet vid
Wettern, präktig åbyggnad, stor, vacker och ovanligt
fruktbärande trädgård med betydlig trädskola,
hvarifrån en mängd fruktträd af alla slag försäljas.
Egendomen har tillhört grefve Posse och sedan
frib. G. Adelsvärd. Fagerberg, 1 mtl., Ul/hult, 2
mtl., med rymlig trädgård och laxfiske; har
tillhört frih. G. Adelsvärd. Spakdt, 1 mtl.,
Öfver-gdrden Spån hu U, fordom Spannhult, 1 mtl. Ilar
tillhört grefve S. Lagerberg och frib. G.
Adelsvärd. Millomberga, Gardesboda, Sörberga,
hvardera om 1 mtl., hafva tillhört frib. G. Adelsvärd.
Munkeberg, 1 mtl., med utmärkt vacker
belägenhet vid Wettern, stor och vacker trädgård. —
Socknen hör till 3 kl. konsist, och innefattar 23 {
mtl. med 915 invånare på en areal af 9,072 tunnl.,
af hvilka 85 äro sjöar och kärr. Adr. Hjo.
Greff, Hans, Pomeranare, anmärkningsvärd for
de försåtliga planer han förehade mot Svenska
flottan år 1645. Oin våren nämnde år, under det
flottan rustades, upptäcktes en komplott, som, om
den fått komma till mognad, kunde baft de
farligaste följder. Greff, som gaf sig ut för
osthandlare och bodde på ett värdshus, hvilket äfven
besöktes af Svenska officerare, fällde der af
oförsigtighet några utlåtelser, som gåfvo anledning till
misstanka. Af denna anledning blefvo hans saker
undersökte, då man deribland fann tvenne
koffertar, uppfyllde med hvarjehanda brännbara ämnen,
och försedde med urverk för antäadningen, så att
de ej, förr än 12 timmar efter det verket var
salt i gång, borde springa i luften och utbreda
elden. Greff tvangs, efter denna upptäckt, att
bekänna, det han af några personer i Liibeck
blifvit för 1,000 K:dr köpt att förskaffa en af dessa
kistor på öfver-kommendantens, den andia på
amiral-löjtnant Bloms skepp. Oaktadt de strängaste
efterspaningar, kunde rätta upphofsmannen icke
upptäckas; men Greff blef, sig till straff och
androm till varnagel, lefvande bränd. Dessa kistor
funnos ännu i Sverige år 1734. Den ena på
arsenalen i Stockholm, den andra på Skokloster.
Grefve Kbüa. Så kallades den till konung i
Westergöthland utropade Måns Bryntesson
Lilje-bööks dotter, Ebba, gift med Sten Eriksson
Lejonhufvud, i anseende till hennes manliga väsen och
förslagna sinne. Konnng Gustaf lät icke barnen
umgälla faderns förseelse, utan gjorde sjelf
bröllopet. Efter sin makes död — han sårades af «o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
