Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
67Ö
(Srld.
Grill»
Skandinaven, hvilka vunno mycken afsättning,
mindre for sitt läsvärda innehåll, än för sin
författares skull, hvilken man trodde stå i beröring med
högt uppsatta personer, samt till och med vara
en organ för den tidens politik. Det säkra är,
alt G. begagnades som verktyg för spridandet af
vissa meningar. Uppblåst häröfver och af sin
oväntade framgång, förglömde han sig ända
derhän, att han, i en nidskrift einot
revisions-sekreteraren, friherre Ludvig Boye, öfverhopade denne
med skändliga beskyllningar, i afsigt att krossa
haas medborgerliga anseende och sålunda aflägsna
honom frän riddarhuset, der han, vid 1815 års
riksdag, troddes tillhöra oppositionen. Anfallets
plumphet och oförskämdhet beröfvade det. likväl
bela sin påräknade verkan, och gaf åt den
an-fallne en popularitet, som det i stället fråntog
angriparen. Slänga skriftställare uppträdde till
baron Boyes försvar. Denne sökte i laglig väg
upprättelse, rättegångshandlingarne trycktes å ömse
sidor, och dessa, tillika ined flygskrifter,
framkallade dels af förtrytelsen, dels af vinstbegäret,
gåfvo lif åt en egen litteratur, hvilken nästan
hotade att förqväfva all annan, helst Grevesmöhlen
stämde inför rätta sina antagonister, och genast
tryckte, under någon lockande titel, sina
påståenden mot dem, samma dag de ingåfvos till
rätlen. Slutligen upphörde denna skändlighet genom
hofrättens utslag, hvilket föll i Januari år 1816, och
af högsta domstolen bekräftades. Härigenom
fälldes (i. till ärans förlust och landsflykt, och frih.
Boye, för missflrmeligt skrifsätt mot sin motpart,
till ett års fängelse å Waxholms lastning.
Grevesmöhlen aflordes till Norrige, der han lefde ringa
aktad, ehuru, såsom det troddes, med en icke
obetydlig pension ur en hög persons handkassa. Han
lärer hafva dött derstädes omkring år 1820.
Grirt, betydde i forntiden detsamma som frid.
Gricliir, Gri<la (mythol.), en jätteqvinna,
hvilken, som ung, var sä skön, alt hon vann Odens
kärlek. At honom skänkte hon en son, Widar,
näst Thor, den starkaste af alla Åsarne.
Denne Gridur räddade en gång Thor ur en stor
fara, derigenom att hon lånade honom ett par
jorn-handskar, ett bälte och sin egen staf, kallad
Gridurstafven.
G ries• liniers» har 1757 utgifvit en Beskrifning
om sället att fånga svaljfisk med ref och krok.
Grifter. Den kristna seden att begagna samfäldta
begrafuingsplatser var okänd i hedendoinen,
hvarföre äfven gamla grafvar från hedcnbös finnas
spridda öfverallt. De äro af flere slag, dels
stensättningar eller s. k. kummel, dels ättehögar,
dels släta grafvar med bautastenar. Mången
mindre utmärkt man blef begrafven ulan hög eller
någon minnesvård; stundom kastades ock askan i
hafvet. Kummel, hvilka äfven kallas halfkorsgrafvar,
äro de äldsta grift-monuinenter; yngre äro
ätte-högarne, tillhörande perioden ifrån Odén till och
med kristendomens första tider. Dessa kunna
vara af mycket olika storlek, ända ifrån 1 till 3
alnars höjd, i hvilket fall de kallas ättekullar, och
till 30 alnars höjd samt 300 alnar i omkrets.
Halfkorsgrafvarne gömma ofta flere lik, nedlagda
i sittande ställning. Ättehögarne bruka innehålla
urnor med brända ben, ehuru detta visserligen icke
kan vara fallet med dem alla, ty ättehögarne
brukades äfven sedan bränne-åldern upphört. De
innehålla ock stundom ett slags trädresningar inuti
högen, eller skepp och båtar, hvilka drogos in
uti högen. Bautastenar brukades deremot till
minne af fallne krigare, troligtvis på sjelfva
valplatsen, och hade åtminstone icke alltid inskrifter;
likväl anträffas runstenar, hvilka, att sluta af deras
form, torde hafva varit begagnade till
bautastenar. I högarne bruka finnas, ulom benen eller
askan, äfven åtskilliga ägodelar, hvilka lades i
hög med deu aflidne. Så finner man stundom
heliga verktyg, såsom s. k. Tborviggar eller
hammare, helgade åt guden Thor, hvilka brukades
såsom ett slags amuletter, för att i högen afhälla
allt ondt från den döde. Dessa Tborviggar voro
nnder hedniska tiden delsamma som själamessor,
klockringning o. dyl. under den kalbolska
perioden. Små gudahildar finnas ock stundom i
högarne. Äfven vapen plägade nedläggas med den
du-de, samt dyrbara smycken af ädla metaller,
arm-och fingerringar, små dosor, o. dyl., samt äfven
mynt och oarbetadt guld, hvilket sistnämnde tros
hafva haft den bestämmelse, att tjena i stället för
penningar, pä det sätt, att små stycken afliöggos
såsom betalning i handel. Sålunda visar det sig,
alt våra urgamla förfader brukade sätta
dyrbarheter i högen, allt i den tro, alt ju rikare den döde
var i sin graf, med desto större herrlighet skulle
ban framstå i gudarnes boning.
Grill, var eu i Gustaf II Adolfs tid till Sverige
inflyttad Holländsk slägt, hvars stamfader
härstädes, Anton, utnämndes till riks-guardicr, med
tillåtelse att förfärdiga och sälja allehanda guld- och
silfverarbeten. Sonen, hvilken äfven hette Anton,
anlade Söderfors ankarbruk och var sä rik, att
ban, vid sin död, kunde ät hvartdera af sina sju
barn efterlemna den då ganska betydliga summan
af 25,000 R:dr. Den tredje af slägten,
Grill, Altraliaau, grosshandlare i Stockholm,
utmärkte sig såsom patriot, försträckte staten, vid
dess tryckande penningebehof, betydande summor och
under en svår hungersnöd, hvilken var synnerligen
kännbar i Stockholm, och hvarvid militär måste
användas, för all hindra folkets förtviflan att
utbryta i våldsamheter, sålde han spannmål till nedsatt
pris åt de behöfvande, ehuru sådant skedde med
en uppoffring för honom af nära 400,000 daler
k. m. Då ban, jemte flere deputerade frän
Stockholm, uppvaktade Carl XII i Lund, förklarade
konungen honom sitt välbehag för denna
ädelmodiga handling. Han gaf första anledningen till
stiftandet af borgerskapets enkbus. Död år 1725.
Hans son,
Grill, (Jas, den mest utmärkte af denna om
landet väl förtjenta slägt, var född år 1705. Han
trädde i sin fars fotspår, och använde en icke
ringa del af sin förmögenhet på samma sält som
denne. Ej nog, att han vid de serskild|a bruk,
egendomar och inrättningar han ägde, sysselsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
