Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
712
Oastaf II Adolf.
Gustaf IV Adolf.
Haas gemåler voro Catharina af
Sachsen-Lauen-burg, Margaretha Leyonhufvud och Catharina
Stenbock. Af konungen i Frankrike pryddes han år
1543 med S:t Michaels-orden. Historien torde ej
känna någon, som med större rätt burit en
krona, i fall ens någon kan sägas dertill hafva baft
lika rätt.
Gustar II Adolf, Gustaf Wasas sonson och son
till Carl IX och dess andra gemål, Christina, född
i Stockholm d. 9 Dec. 1594, ehuru bans
födelsedag stundom flyttas till d. 20 Dec. efter nya [-sli]en.-] {+sli-
]en.+} Ständerna förklarade honom, på Linköpings
riksdag d. 19 Mars 1600, för Sveriges kronprins.
Den 12 Juli 1610 fick han titeln: hertig af
West-manland. Genom faderns död blef han konung d.
31 Okt. 1611, och förklarades myndig på
riksdagen i Nyköping d. 26 Dec. samma år. Kröntes
i Upsala d. 12 Okt. 1617. Stupade i slaget vid
Lutzen d. 6 Nov. 1632. Begrafningen gick ej för
sig förrän d. 22 Juni 1634, emedan det nya
grafkoret i Riddarholmskyrkan icke förr blef färdigt.
Hans gemål var Maria Eleonora af Brandenburg.
Var riddare af Strumpebands-orden, hvarmed ban
pryddes af Engelske sändebudet Jakob Spens, i
lägret vid Dirschau d. 23 Sept. 1627. Tvåhundra
år efter hans död firades hans minne genom en
högtidlig gudstjenst i alla Svenska kyrkor, och
hans lik flyttades i den sarkofag, som Gustaf III
låtit förfärdiga och som han först ämnade åt sin
faders stoft-, men sedan bestämde åt Gustaf Adolfs.
Tvekande emellan de olika besluten, det ena
dik-teradt af den sonliga vördnaden och det andra af
vördnaden för den kolossala storhet, inför hvilken
hans faders konungsliga blef ett intet, lemnade
ban saken åt framtiden, och denna afgjorde den som
bon borde. En annan hedersbevisning, ännu
märkvärdigare och troligen den enda i sitt slag,
vederfors Gustaf Adolfs minne, då Tysklands protestanter,
genom frivilliga bidrag, uppreste ett monument
öfver den s. k. Schweden.ilein, en sten af några
kubikalnars storlek, som en af konungens
ridknek-tar lärer hafva vältat till det ställe på Lützens
fält, der det kongl. liket träffades. Det var ett
litet stycke utanför staden Lutzen, och man bar
ledt vägen der förbi. Monumentet är af gjutet
jern och aftäcktes med många högtidligheter d. 6
Nov. 1837. På facaden åt vägen slår: "llier fiel
Gustaf Adolph am 6 November 1632och på de
öfriga tre sidorna: "Er fiihite des Herrn Krieg"; "Gott
hat uns nicht gegeben den Geist der Purcht, sondern
der Kraft, der Liebe und der Zuchi", samt: "Unser
Glaube ist der Sieg der die Well iiberwunden hat."
Gustaf Adolf är den ende Svenske konung, som
man vanligen tillägger epitbetet: den Store.
Gustaf III, son till Adolf Fredrik, föddes i
Stockbolin, efter den gamla stilen, som då ännu
begagnades, d. 13 Jan., inen efter den nya d. 24 Jan.
1746, blef, igenom sin faders död, konung d. 13
Febr. 1771; men som han då vistades i Paris,
fördes regeringen af rådet till hans hemkomst d.
30 Maj, då han höll sitt intåg i Stockholm.
Kröntes d. 29 Maj 1772 och instiftade dervid
Wasa-orden. Utförde revolutionen d. 19 och 21 Aug.
samma år, hvarigenom regeringssättet förändrades.
Sårad på maskraden i Stockholm d. 16 Mars och
död genom skottets följder d. 29 samma månad
1792. Dess gemål, Sofia Magdalena af Danmark.
Bar Ryska S:t Andreæ och Alexander Newskys samt
Danska Elefanter-orden. Stora och lysande
egenskaper i förening med en varm fosterlandskänsla
kunna ej bestridas bonom, och om hans land
deraf icke skördade all den nytta det bordt och
kunnat, får sådant tillskrifvas dels de brydsamma
omständigheter, hvarunder han emottog regeringen,
dels hans förtidiga död, just då han troligen
skulle dragit nytta af århundradets stora läror. Man
har förebrått honom snart sagdt alla möjliga fel,
bland andra slöseri. Sanningen af denna
beskyllning kan inhemtas deraf, att år 1777 upptog
riksstaten en sammanlagd statsutgift af 4,661,274 R:dr,
men år 1788 steg den endast till 3,748,935. Den
hade således på dessa elfva år minskats med nära
en fjerdedel, ehuru han derunder nybyggt stora
och lilla flottan, samt, utom andra byggnader,
uppfört operahuset. Det sistnämnda år utbrustna
kriget ökade naturligtvis statsutgifterna. Men efter
fredsslutet, då det visade sig, alt en statsbrist
likväl förefanns, befallde han Liljencrantz, icke att
föreslå ökade utskylder, utan en minskning i
utgifterna, så att ingen statsbrist mera skulle äga
rum. Man har äfven påstått, att han började
kriget för att derigenom beläcka sina egna skulder.
Härmed torde förhälla sig som med alla de öfriga
beskyllningarne. Det är bekant, alt han for sin
person lefde bögst tarfligt, att hans utgifter voro
de offentliga, hvari allmänbeten deltog, att ban
tillträdde regeringen med en riksskuld af mer än 10
miljoner, att stats-utskottet 1786 förklarade, det
riket icke blifvit med någon ny skuld belastadt
under de förflutna åren, att hans egen och drottningens
stat, utom handpenningarne, icke uppgick till mer
än 220,770 R:dr, samt att i statskontoret Gnnas
att tillgå noggranna specifikationer för hvarje år
af både hofvets och statens utgifter. Men Gustaf
lll.s historia är ännu icke skrifven; han har endast
funnit loftalare eller förtalare; en häfdatecknare
återstår for honom att finna. Hans skrifter finnas
samlade i sex delar. De förnämsta bland dem äro:
Åreminne Öfver Torstenson, hvarmed han vann
Svenska akademiens första pris; Hersonalierna öfver Adolf
Fredrik; tbeaterstyckena Helmfelt!!, Siri Brahe, Den
svartsjuke Neapolitanaren; en mängd bref, tal, o. s. v.
— Hans son,
Gustaf IV Adolf, född i Stockholm d. 1 Nov.
1778, blef, genom faderns död, konung d. 29
Mars 1792; men under minderårigheten fördes
regeringen af hans farbror, hertig Carl, sedan
konung Carl XIII. Han emottog den sjelf såsom
full-myndig konung d. I Nov. 1796. Förmäldes d. 31
Okt. 1797 med Fredrika Dorothea Wilhelmina af
Baden. Kröntes i Norrköping d. 3 April 1800,
hvarvid man anmärkte, att kronan skafde ett sår på
hans panna och att han ej kunde rida
krönings-hästen. Revolutionen d. 13 Mars 1809
beröfvade honom regeringen, hvilket bekräftades d.
10 derpå följande Maj, då ständerna på riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
