Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Giilaf,
Kultur.
713
dagen i Stockholm förklarade honom och hans ätt
forlustige thronen, oberoende af den afsägelse han
sjelf gjort d. 29 Mars. De anslogo sedan åt
honom och hans familj ett årligt underhåll af 66,666
R:dr 32 sk. B:ko, deri inberäknade räntorna af
bans egen förmögenhet; men han sjelf omottog
aldrig något af denna underhållssumma. Kapitalet
derå utbetaltes 1822 med en summa af 577,000
R:dr |lamb. B:ko. Den 13 Mars om aftonen
fördes han till Drottningholm, och sex dagar
senare derifrån till Gripsholm, hvarest han
qvar-blef till December månad samma år, då ban
försändes till Carlskrona och derifrån på en
fregatt till Stralsund. År 1810 lät han skilja sig
vid sin gemål, reste sedan, under namnet
öfverste Gustafsson, omkring i Tyskland, oftast
alldeles ensam utan någon betjening, lefde ganska
sparsamt och vägrade att emottaga något understöd af
sina slägtingar. Dessa måste, för att skydda
honom mot brist, vidtaga den utvägen, att på alla
ställen, der han vistades, tillsäga, att man skulle
lemna honom allt hvad han behöfde för de
billigaste priser och att skillnaden sedan skulle af dem
godtgöras. Han sjelf märkte aldrig denna
ädelmodiga list. Han afled i S:t Gallen d. 7 Febr. 1837,
i sitt 59:de års ålder. Liket fördes till godset
Eichhorn i Mähren, tillhörigt hans son prins
Gustaf, till dess ett praktfullare monument skulle
hinna bli färdigt. Gustaf Adolfs största olycka var
den tid hvari han lefde, hvilkens betydelse han ej
förmådde fatta, hvars händelser han trodde sig
kunna leda eller motstå, och för hvilka han var
för stolt och för ärlig att vilja gifva vika. Hans
inre styrelse förtjenar i många hänseenden
beröm; hans rättvisa, ordningssinne och
sparsambets-anda äro allmänt erkända; men hans fel var att
blanda sig i en utrikes politik, hvartill han ej var
tvungen, och dertill han saknade all förmåga,
äfvensom till att föra krig. Hade han förstått
tygla sitt bat mot Napoleon, så skulle ban
blifvit en lycklig konung, och hade han fått
qvar-stanna på thronen tre år längre, skulle en glans
af storhet hafva omgifvit hans namn, i stället för
medlidande och missaktning.
(iuaiwf, son af Carl VIII Knutsson och hans
andra gemål Catharina, dog, liksom alla Carls
söner, i sin späda barndom.
Gustaf, Erik XIV:s andre son med Catharina
Månsdotter, föddes i Stockholm d. 28 Febr. 1568;
men döptes ej förrän d. 9 Juni, fyra dagar efter
moderns förmälning med konuugen, då ban
sålunda kunde döpas såsom äkta son och thronarfving.
Denne olycklige prins, öfver hvars dopfunt
motgångarnes moln redan sammandrogo sig,
förföljdes sedan af dem under bela sin lefnad. Han var
blott sju månader gammal, då hans far nedsteg
från thronen i fängelse, hvarest sonen stundom fick
besöka honom i moderns sällskap; men då
missnöjet med Johans regering väckte deltagande lor
Erik, samt åtskilliga sammansvärjningar yppades,
började Johan frukta för den 6-årige gossen, i
hvilken en kronpretendent möjligen kunde uppstå,
och skickade en af sina tjenare att mörda ho-
nom. Denne stoppade honom i en säck och bar
bonom nt ät Södermalm, att der förrätta mordet;
men möttes under vägen af en Sparre, som
misstänkte bördans beskaffenhet, tvang betjenten att
öppna säcken, igenkände sin fordne konungs son
och skickade honom ut till Polen, der han lärer
blifvit uppfostrad hos Jesuiter och antagit
kathol-ska läran. Det dröjde länge, innan hans mor
och syskon fingo veta hvar han vistades; dä
de erforo det, skickade de honom något
understöd. Detta kom stundom icke rigtigt fram;
Gustaf råkade härigenom ofta i den största torftigbet
och måste om nätterna förrätta allehanda
betjent-sysslor på det värdsbus, der han bodde, för att fa
egna dagarne åt sina studier. Häri gjorde han sä
stora framsteg, att ban, utom modersmålet,
talade Italienska, Fransyska, Tyska, Polska, Ryska och
Latin; men isynnerhet egnade han sig åt kemien
och var deri så utmärkt, att man kallade bonom
den andre Paracelsus. Vid Sigismunds kröning i
Polen, begaf han sig till Krakau, förklädd som
tiggare, igenkändes der af sin syster Sigrid, som fanns
bland hofstateo, och fick af benne någol
understöd, hvarmed han besökte Tyskland. De
anläggningar, hvilkas medelpunkt han blef, utan allt eget
deltagande deri, och hvilka åsyftade att rubba
thronföljden i Sverige, gjorde honom till föremål
for fruktan och förföljelser, till dess han slutligen
af den godsinte Sigismund erhöll inkomsten af ett
abbotstift. Samma planer förskaffade hans senare
lefnadsår ett litet återsken af den glans, som
omgifvit hans vagga. Ryske tsaren kallade bonom
till sig år 1599, lät emottaga honom med
furstlig prakt och lofvade honom sin dotter, Axinia,
till gemål. Detta skedde emellertid för att förmå
honom att antaga Grekiska läran och fordra Finland
och Lifland såsom sitt fädemearf, då en Rysk bär
skulle understödja hans anspråk. När Gustaf
likväl icke ville förråda sin tro och sitt
fädernesland, byttes välviljan i ovilja; tsaren lät kasta
bonom i fängelse, der han qvarbölls Hera år, och
slutligen anvisade han honom den lilla staden Kassiu
till vistelseort. Här dog han år 1607, och begrofs
ganska torftigt i en björklund, emedan
befälhafvaren i staden undansnillat de penningar tsaren
skickat till hans begrafning. Han skall hafva
varit af ett ganska mildt lynne, blygsam och utan
ärelystnad. Blott en enda gång fick han återse
sin moder, då hon besökte honom i Revel,
emedan det nekades honom att komma till Sverige.
Mor och son hade då icke sett hvarandra på 22 år.
Det berättas, att han varit tre gånger gift; men
sådant är obestyrkt.
Knatar, son af Carl XI, föddes i Stockholm d. 4
Juni 1683; men dog d. 15 April 1685.
Gustaf, en socken, belägen i Säthers fögderi af
Stora Kopparbergs län, Stora Tuna kontrakt af
Westerås stift, 3 mil S. från Falun. Socknen
hörde fordom, under namn af Enebacka kapellslag, till
Tuna församling; men är nu ett eget regalt
pastorat, af 2:dra klassen, uppkalladt efter konung
Gustaf 111. Förnämsta vattendraget i denna lilla
socken är Dal-elfven, hvilken flyter midt igenom den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
