Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
718
Gntt-Är.
Gyldenstolpe.
sig i Nyland, der deras språk änna fortlefver och
der hufvudstaden efter dem kallas Helsingfors. Hans
sista bragd skall hafva varit ett korståg mot de
hedniske Estberne. Guttorm bibehöll sig sedan
äfven under de följande regeringarne, till sin död år
1169, ehuru Ulf Suneson var under Carl
Sver-kerssons tid jarl i Götha rike.
Gntt>är, är ett vanligt uttryck, då man dricker
någon till. Biskop Jöran Wallin, i sina
Gothländska Samlingar, anför att Gottländningarne säga
gutt i stället för godt. Att denna dialekt äfven
finnes hos Östgötharne, som bo närmast hafvet,
anmärker Job. Hadorph i förordet till
Gottlandslagen. Detta uttryck: Gutt-år! skulle således,
enligt den förre, ej beteckna annat än en önskan
till godt år! — Andra bärleda uttrycket från
god-Idr, (god dryck, emedan man ger namnet tär, åt
en mindre dryck). Ordet uttalas ofta såsom
go-tdr, eller gu-tår.
G uttar, Store, så benämnes ett i Wermland
namnkunnigt stort dryckeskäril af masur, bcsmidt med
många guld- och silfver-vapen, och inuti fodradt
med förgyld! silfver. Det har ifrån första början
tillhört en bergsman och bäradsdoinare vid
Yngsbyt-tan, vid namn Peder Jonsson, som stod i stor nåd
hos konung Carl IX som hertig. Hertigen rastade
ofta hos honom; men isynnerhet berättas, att ban
en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket
törstig. Han träffade då en piga, hvilken kom
nr källaren med dricka i nämnde käril. Detta
skall hertigen tagit af henne och druckit derur.
Kärilet har sedermera varit bibehållet, man efter
man, emellan slägten, till minne häraf och blef
känd under namn af store Guttår. Vid
durchmar-scher under konung Carl Xll:s tid, skulle man
derutur alltid dricka "välkomma och vägfärdsskål" för
officerare och andra herrar. Konung Adolf Fredrik
begagnade den, dä han år 1768 besökte Filipstad.
I slutet af 1770-talet förvarades kärilet hos
hofjunkaren L. von Nackrey.
Gutvald, kloster på Gottland. Se: Roma kloster.
Gygerugiiar, betydde på gammal Svenska jätte—
grafvar, och härleder sig ifrån ordet Gyger, jätte.
Gyldenltfwsfejden. Under detta namn bevarar
Svenska allmogen minnet af det blodiga krig, som
Norrmännen, under befäl af sin ståthållare, Ulrik
Fredr. Gyldenlöve, påförde Bohuslän, Wermland
och Dalsland, åren 1675—1679. Delta krig
kallas äfven "den stora ofreden", och i vissa trakter
begynte allmogen derifrån en ny tideräkning.
Norrmännen hade derunder för det mesta öfverhanden.
De eröfrade Strömstad, Uddevalla, Marstrand och
Wenersborg, m. fi. ställen, och slogo Svenskarne
i Derå öppna strider, särdeles i den lysande
träffningen vid Uddevalla d. 29 Aug. 1677, der de med
ett underlägset antal trupper sprängde hela
Svenska hären. Deremot blefvo de vid Saltkällan
slagne af K. v. Ascheberg i Nov. 1675, samt af
riksamiralen G. 0. Stenbock med förlust tillbakadrifne
från Bohus, d. 22 Juli 1678, sedan de, genom
en häftig belägring, under nära 2 månaders tid,
förvandlat detta fäste i en grushög, utan att dock
kunna rycka det ifrån sioa bjeltemodige försva-
rare. Freden i Lnnd gjorde slut på delta krig, i
det ögonblick då Gyldenlöwe hade vid Uddevalla
bragt Svenska bären uti en ganska kritisk
belägenhet. Det dröjde länge innan de landsorter,
som varit skådeplatsen för denna ofred, kunde resa
sig ur det djup af elände, hvari den störtat dem.
GyldenlUtvs skans, ett af Fredrikshall.s
utanverk, intogs med storm af Svenskarne d. 27 Nov.
1718. Carl XII satte dervid sjelf stormstegen mot
muren och var den andre uppe pä bröstvärnet;
öfverste Bousquet var den förste.
Gyldenpalin, Dansk kammarherre, blef, efter
fredsslutet med Danmark, genom åtskilliga
förhållanden, förd till Stockholm och använd i
dåvarande kronprinsen Carl Jobans enskilda tjenst, utgaf
der år 1817 en Fransysk tidning, hvilken likväl
icke fortsattes länge. Han var känd för sitt glada
umgänge och sioa gastronomiska vanor. Dog der
på 1830-talet.
Gyldenstolpe, Wirliai-t Wexlonius, son till
kyrkoherden i Pjetteryd i Småland, Olaus Olai
An-germannus, föddes derstädes d. 19 Fehr. 1609,
en utmärkt lärd man, en verklig polyhistor och
studerade i Tyskland, der han blef juris doktor;
efter hemkomsten rektor i Wexjö, sedan bistor. och
1647 juris professor i Åbo, samt 10 år senare
assessor uti hofrätten derstädes. Sådant skedde icke
utan svårigheter och motstånd, ehuru han hade
drottning Christinas förord, och redan år 1650 af
henne var adlad, hvarvid han antog namnet
Gyldenstolpe eller Gyldenslåfpe (i Stjernmans matrikel
skrifves namnet: Gyllenstolpe). Död år 1670. Har
utgifvit en mängd arbeten, hvaraf må nämnas:
Politica præcepta ad statum Imperii Gothico-Scecici
accomodata, hvilket väckte mycket uppseende, men
misshagade Carl Gustaf, emedan författaren deri
gjorde skillnad på mediata och immediata
undersåter, samt yrkade att drotset, hvilken vore att
anse som vice konung, borde erinra monarken om
sina skyldigheter. Förtrytsam slog konungen bokeo
i väggen sedan han läst den; Epilome descnplionis
Sueciæ, Gothia;, Fenningiæ et sub/eclarum
Provtn-ciarum; Paratilta Juris Svecani; Synopsis
Oecono-miæ ex publicis prælectionibus excerpta. — Hans son,
Gyldenstolpe, Uaniel, äfven assessor i Åbo
hofrätt, för hvilken han i Åbo hofrätts historia
af Lagus, kallas "en prydnad." Född år 1643,
död 1691. Ilar utgifvit: Norlandz Chrönika och
Beskrifning. — Hans yngre broder,
Gyldenstolpe, Kils, var född i Åbo d. 5 Nov.
16V2. Såsom son af en lärd man, blef lärdomen
icke blott hans ändamål, utan äfven ett medel till
lycka. Hon slog honom ej beller felt, och ban
blef, genom den och sin praktiska duglighet, allt
hvad man i hans fädernesland kunde blifva.
Sedan han ingått i kansliet och justitierevisionen,
samt på sistnämnda ställe hunnit till
revisions-sekreterare, skickades han år 1669 till den
extra-ordinarie ambassaden vid konungavalet i Polen,
och hans dervid ådagalagda skicklighet belönades
med häradshöfdingetjensten i Askims härad af
Elfsborgs län. Flera beskickningar och
underhandlingar anförtroddes honom sedan, isynnerhet till Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
