Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
744
Göinge»
eoh.
åtgjorde 100,000 R:dr, sträckte dessa tvenne
häraders länsökandc likväl sina anspråk ungefärligen
till denna summa. Härigenom vanns den
öfvertygelsen, att lånen voro hufvudsak och
salpeter-kokningen bisak. Sedan kronans lösningspris nu
blifvit förhöjdt, torde näringen åter kunna blifva
lönande. Inom hvartdera häradet finnes en
brandstods-forening. Största insjöarne äro: Finjasjön,
linmaten, Lurs) in, Ousbysjon, Tydingesjön, Wittsjön och
Örsjön. Märkligaste säterierne äro: Araslöf,
Hofdala, Maglö, Wanàs och Sinklersholm. Dessa
härader utgöra en domsaga och ett fögderi. Deras
areal innefattar 512,542 tunnl., af hvilka 24,013
äro sjöar och kärr.
Uliinge, Vestra och Matra, 2:ne kontrakter af
Lunds stift i Cbristianstads län. Det förra
innefattar samma socknar som vestra Göinge härad,
utom Farstorp och Häglinge, eller 11 pastorater,
hvaraf 8 äro regala, 2 altern. reg. och patr.,
samt 1 patronelt. Detta kontrakts folkmängd utgör
22,168 personer. Östra Göinge kontrakt
innefattar samma socknar som östra häradet samt
Fars-torps socken, och består af 7 pastorat, af hvilka
5 äro regala, 1 altern. reg. och patr., samt 1
patronelt. Folkmängden utgör här 22,069 personer.
(wOJeinåuad. Vid kristendomens och den dermed
följande Latinska tidräkningens införande i Norden,
försvunno, till största delen, de gamla
benämningarne på månaderna. Likväl återstå ännu några,
hvilka sättas jemte de Latinska namnen, nemligen:
Thorsmånad, Göjemånad, Skördemånad och
Höstmånad. Göjemånad börjades omkring d. 19 Jan.,
vid böknatten, och räckte i 30 dagar. Derunder
inföll den hedniska julen. Göjemånad har sitt namn
af Thors dotter Goa eller Göja, hvilken hörde till
en för-Odensk gudadyrkan. Goa var, hvad Frigg
blef genom en senare dyrkan, jordens gudinna,
hvarest Thor var solens gud. Hon kallades Disa,
eller företrädesvis gudinnan, och hennes fest
firades i Februari månad vid det stora Disa-tinget i
Upsala, hvaraf den marknad, hvilken ännu hålles
på samma ställe och vid samma tid, kallas
Distingen. Ofvannämnde offerfest firades för god
årsväxt eller jordens fruktbarhet, hvarvid offrades
djur och trälar. En gång blef till och med en
Svea-konung, Domalder, derstädes offrad till
gudinnans blidkande. Goas dyrkan i Norden är för
öfrigt föga känd. Måhända sammanhänger den
med den forn-Thrakiska mytben om gaia, jorden,
och med det Indiska go, ett namn både på jorden
(Gr. gä) och kon, under hvilken bild Hinduerne
ännu dyrka jorden. I samma mening tillbådo
Egypterne oxen, och kanske var denne äfven i Norden
en bild af Tbor, Tyr (ett af Odens namn äfven),
Tjur, Taur-us. Derför finner man bilder af Tyr
eller Odén med horn. Till Goa hör sagan om
drottning Disa, som ifrån VVänngarn intågade i
Sigtuna, eller enligt andra berättelser i Upsala.
•»Uli (Cuculus canorus), en till klättrarnes ordning
hörande fogel, af 14 tums längd, med gula ben,
bröstet och magen hvita med svartaktiga
tvärvågor, stjerten lång; rygg och öfriga kroppsdelar
blått askgrå; omvexlar stundom ända till rödbrunt,
då han kallas rödbruna göken. Ungarne äro
mörkgrå på ryggen. Förekommer öfverallt i riket,
dock aldrig i mängd, och alltid ensam eller på
sin böjd parvis, såsom flyttfogel, anländer hit i
slutet af April eller början af Maj, och
återvänder om hösten till sydligare länder. Han har tre
olika läten, neml. det vanliga, allmänt kända
"kuc-kuu", hvilket ofta upprepas och som är den lockton
hvarmed hannen kallar honan, hvilken svarar med ett
läte, liknande "plitt-plitl-plitl", hvarefter han jagar
bönan bland trädtopparne, med ett under flygten
nästan skrattande "ko-ko-schaschascha". Efter
parningens slut, omkring medlet af Juli, upphör
gö-keu bos oss att gala, och derföre tror allmogen
på flera ställen, att det sker af sorg, då han ser
första höstacken. Dess fortplantningssätt företer
det bögst märkvärdiga, att honan aldrig
tillreder något eget bo, ulan lägger sina ägg,
hvilka äro ganska små, bvitgulaktiga eller
stötande i blått eller olivgrönt, saint grå- eller
brunfläckiga, hvart för sig uti någon mindre
insektätande fogels näste, hvarest det rufvas af dessa
foglar, och ungen, sedan den blifvit utkläckt,
uttränger de ungar, som egentligen tillhöra boet,
hvarefter han af fosterföräldrarne vårdas med
största ömhet, så alt de ofta helt och hållet utmatta
sig, eller till och med dö af möda, för att kunna
skaffa föda åt den glupska gästen, om de ej,
såsom stundom är ||ändelsen, erhålla hjelp af andra
foglar. Detta förhållande är orsaken till den
temligen allmänna föreställningen att göken, då han
blifvit större, dödar sin fostermoder, hvilket dock
är ogrundadt, likasom den, att han skall
förvandlas till bök, grundande sig på den likhet, som han
på något afstånd synes äga med sparfhöken.
Födoämnena utgöras egentligen af larver, isynnerhet de
starkt hårbevuxna, hvaraf han förtär en stor mängd
dagligen, ty han är ganska glupsk, och i följd af
dess förtärande är hans måge oftast luden pä
ia-sidan, af de derpå afsatta båren efter
larver-ne, isynnerhet af Phalena ca ja. — Gökungens
glupskbet, jemte förutsättningen, att han sjelf dödat
den oftast af mödan vid hans uppfödande döda
fostermodern, bur gifvit anledning till det bekanta
uttrycket: "en otacksam gök", hvilket redan var
gängse hos Romarne. Enligt en gammal hos
allmogen inrotad tro, skall göken, när han första
gången höres gala, hafva sina bestämda
bemärkelser. 1 detta hänseende märkes att: Öster-gök
är tröste-gök; vester-gök är bästa gök; norr-gök
är sorg-gök och sör-gök är smör-gök. Så fråga
ock flickorna, då de om våren först få böra
gökens rop:
Gök, gök på qvist! Gökcr grå!
Säg mig visst, Säg mig då,
Ilur många år Uppå qvist,
Jag ogift går? (eller) Sannt och visst,
Ilur mänga år
Jag ogift går?
hvarefter de räLna ropen, de der skola utmärka
antalet år. Men på det att ären ej måtte bli för
många, har man antagit, att göken, om han
ropar mer än tio gånger, kommit, såsom de säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
