Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
Henrik»
Hergeir.
Henrik» biskop i Wexjö år 1366, hade fornt
varit munk. Han dog här 1382 och kapitlet
valde efter honom en annan, Henrik Caroli; men
hvilken påfven icke erkände, utan nämnde i stället en
Petrus, hvarmed kapitlet måste låta sig nöja.
Härpå förlorade likväl icke Henrik, i fall ban var
densamme som den förutnämnde Henricus Caroli.
(Se detta ord.)
Henrik, grefve af Holstein, fick år 1363
Svenska kronan sig erbjuden af de mot konung
Magnus sammansvurne Svenske herrarne; men han
urskuldade sig för sin ålderdom, och hänvisade
dem i stället till sin svärfader, hertig Albrekt
af Meklenburg, hvilken hade tre söner,
beslägtade med Svenska konungahuset, såsom
systersöner åt Magnus. De sammansvurne föllo då med
sitt val på Albrekt af Meklenburg. Detta
förräderi straffades af Magnus och Håkan med
landsflykt, hvilket straff träffade 24 af rikets
ansedda-ste män, såsom biskop Nils i Linköping, Nils
Tbu-resson Bjelke, Bo Jonsson Grip, sedan riksdrots,
Carl af Tofta, m. fl.
Henrik, Erik XIV:s äldste son med Catharina
Månsdotter, dog i sin späda ålder.
Henrik, Sankt, Finlands apostel, var lödd
Engelsman och följde påflige nuntien Nicolaus
Alba-nensis till Sverige, der han blef biskop i Gamla
Upsala och i embetet inställd af nämnde kardinal.
När Gamla Upsala domkyrka under hans tid blef
färdig, invigdes den af honom, d. 15 Aug. 1156.
I sitt gudliga nit förmådde ban konung Erik den
Helige till ett korståg mot Finland, hvarest den
fromme biskopen sedan qvarstannade, för att
fortsätta det af konungens svärd påbörjade
omvändelseverket. Som ban emellertid härvid gick
något våldsamt tillväga, retade ban landets invånare
emot sig och sedan han våldgästat hos en af dem,
vid namn Lalli, under bans frånvaro, förföljdes ban
och mördades af honom på isen af Kiulo sjö, den
19 Januari 1157. Detta ansågs naturligtvis som
en martyrdöd och Henrik blef derföre kanoniserad,
och förklarad för Finlands patron; bans på isen
igenfunna tumme prydde Abu domkapitels sigill; hans
graf i Nousis kyrka, 3 mil från Åbo, blef
dyrbart smyckad, och städerna Åbo och Örebro hålla
på bans dag sin största marknad. En mängd
underverk omtalas såsom timade, efter hans död,
med bans afhuggna fingrar. Efter honom nämnes
örten den gode Henriks ört (Chenopedium bonus
Henricus), hvaraf ban sades hafva beredt ett
plåster, som läkte alla sår.
Hensbacka, är en af Bohusläns vackrast
belägna egendomar, liggande i Foss socken, på den
fjellsluttning, hvilken säuker sig mot
Gullmarfjor-dens inre ända; men är för öfrigt af föga
betydenhet.
Henschen, Salomon, tbeol. doktor och prost.
Var kyrkoherde i Ronneby pastorat, då ban,
ovanligt nog för en prest på landet, erböll, såsom
prebende, Backaryds pastorat. Efter hans död åtskildes
församlingarne åter, och fingo hvar sin kyrkoherde.
Konung Gustaf III hade for H:s förtjenster, såsom
riksdagsman, tilldelat honom denna fördel. Efter
hemkomsten från riksdagen 1772 fick ban af sina
pastoralsboer en silfverkanna med inskrift: "åt theol.
dokt. m. m. S. Ilenscben, af älskande och alldeles
Svenske åbörare och män." Detta yttrande hade
afseende på tidens partistrider. Död 1796.
Äldste sonen, Krasnius II., blef öfverst-löjtnant
vid fortifikationen, och bar på Franska språket
utgifvit en berättelse om Finska fälttåget.
Henstorp, militiæ-boslälle i Sandsjö socken af
Östergöthland Se: Dackemdla.
■leutze||, Jean <»ustar, provincialläkare i
Strömstad 1810, lemnade sysslan 1813, emedan
ban plågades af mjeltsjuka och dog IS 18, endast
37 år gammal.
Heraldik, vapenkonst, eller läran om vapen och
sköldemärken, är, liksom numismatiken, en ganska
väsendtlig bjelpvetenskap åt historien, och har
sitt namn af härold, emedan det var dennes pligt
att känna olika ätters vapen och kunna förklara
deras uppkomst och betydelse. Våra häfdaforskare,
såsom Messenius, Hadorph, Peringsköld, m. fl.
hafva deråt egnat vidlyftiga undersökningar; men
Uggla är egentligen den förste, som, i sin år 1746
utgifna: Inledning till liera/diken, serskild!
behandlat detta ämne, och Anders Schönberg har i Sv.
Merkurius infört en vidlyftig afhandling derom. (Se
vidare: Va/ine.)
Heraur, ett urgammalt namn på budkafle.
Herbert eller Herbriclit, anses för den förste
biskop i Linköping, ehuru man icke med full
säkerhet kan uppgifva hvarken när ban lefvat eller
hvad ban uträttat. Dock har man antagit, att ban
innehaft embetet under konung Inge den äldres tid.
■lerbst, Johan, biträdde Petrus Fecbten och
Kloster-Lasse vid författandet af den s. k. Röda Boken
eller Liturgien, hvilken trycktes år 1576. Han
var född i Tyskland och drottning Catharina
Ja-gelonicas hofpredikant.
Hercules, Llrik Alexander, född i
Greifswald är 1696, blef 1716 löjtnant vid
Södermanlands regemente, bivistade fälttåget i Norrige och
Fredrikshalls belägring, blef särad i träffningen vid
Staket 1719, deltog i träffningen vid
Wilman-strand 1741 och det följande årets fälttåg, fick
afsked 1748, såsom kapiten, blef sedan adlad 1751
och R. af S. O. 1755. Dödsåret är icke
uppgifvit. Ätten skall härstamma från Preston i
Skottland, hvarifrån en Hans Harcles bosatt sig i
Greifswald.
Hergang kallades i forntiden ett visst slag af de
då mycket brukliga envigen. Dessa voro
underkastade vissa reglor, och kunde ske på flere olika
sätt. Ett sådant vor, att de stridande nedstego i
ett stort kar, och kämpade der tned käppar af
träd. Detta kallades hergang; men var dock ej
mycket i bruk. (Se för öfrigt: F.nvig.)
Hergeir, en nyomvänd kristen, förut rådsherre
och befalln^ngsman i Björkö, lät på sin gård
bygga den första kristna kyrka i norden och
uppträdde sjelf såsom predikant. Om honom berättas
följande underverk: När en gång, vid en
sammankomst i religious-ärender, hedningarne
förebrådde Ilergeir, alt ban öfvergifvit sina fäders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
