Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154
Hodl.’
Horder.
G. L. Nisson och J. D. Sandin. Smidesslämpeln:
H. med krona öfver.
Hool, en socken, med Siene och Horla, belägen i
Kullings bärad af Elfsborgs län, Kullings och
Ge-seneds förenade kontrakt af Skara stift, 1 mil
O.N.O. frän Alingsås. Kyrkan är byggd af
gråsten, förmodligen före !6:de århundradets början,
samt betydligt förbättrad 1776. Uti den ena
kyrk-dörren finnas märken efter 14 blykulor, hvilka,
enligt berättelse, blifvit ditskjutne af Danskarne,
hvilka fordom uppbrännt och härjat Hools by.
Några af kulorna hafva gått igenom, och andra
sitta qvar. Vid Hool, dels i och dels utom
gärdet, finnas många kullar, hvilka skola af
Danskarne blifvit nyttjade till förskansningar, och
utmärka grafplatser. Dessutom märkes här en stor
slätt, Bänes hed, emellan Hools och Bänes byar,
omkring J mil både i längd och bredd. Socknen
bör till 3 kl. konsist. Den består af 16 £ mtl.
och har 845 invånare. Dess areal utgör 12,034
tunnl., af hvilka 580 äro sjöar och kärr. Adr.
Alingsås.
Hoorn, Johan van der, kongl, arkiater, död
i Stockholm år 1724, i en ålder af 61 år. Var
född derstädes af Holländska föräldrar, studerade
i Holland och blef här promoverad år 1690,
utnämndes 1692 till medlem af kollegium medikum och den
förste intendent vid Norrmalms brunn, höll
offentliga föreläsningar i anatomien och
barnförlossnings-vetenskapen , var den förste som undervisade
barnmorskor, samt har, utom flere andra skrifter,
utgifvit: Den Svenska väl öfvade Jordegumman; De
tvänne gudfruklige jordegummor Siphra och Pua.
Hoppa in genom kajutfiinstren är ett
talesätt, hvarmed sjömän beteckna det befäl, hvilket
kommit till sin post, utan att först hafva gått
igenom graderna.
Hoppenstedi, Fredrik Wilhelm, läkare, född
på Rügen 1713, död i Christianstad 1787,
stabs-kirurg vid baren i Pomern och assessor, "känd ej
mindre för en hederlig och välgörande
medborgare, än för en kunnig och ömsint läkare, som blef
lika eftersökt af både höga och låga, och till alla
delade en lika öm omvårdnad."
Hopttl kallades under hedniska tiden de gästabud,
som i början af året höllos af de fattigare,
hvilka då samlades och gemensamt bestridde
välfäg-naden och offren. Dessa sistnämnda anställdes så
väl åt Odén, för lycka i krig, som åt Frej, för
god årsväxt, och galten var det djur, hvilket
företrädesvis dertill användes. Man smyckade honom
festligt och plägade då vid honom göra löften om
någon krigsbragd eller annan gerning, den man
ernade utföra innan nästa jul.
Hor kallas det kyskhetsbrott, som begås af gift
person, nemligen enkelt bor om blott den ene,
men dubbelt bor, i fall begge personerna äro gifta.
Hor är således ett eget slag af kyskhetsbrott,
eller, rättare, bor är verkligt äktenskapsbrott, till
skillnad från enkelt lägersmål, hvilket uppkommer
då ogift qvinna blifvit lägrad af ogift man.
Lagen betraktar dessa olika forhållanden pä olika
sätt. Böterna för bor äro vida större än för en-
kelt lagersmal, och dobbelt bor är till och med
belagdt med högsta kroppsstraff. Böterne för
enkelt bor äro 80 d:lr för den gifte och 40 d:lr för
den ogifte, ntom 4 d:lr till kyrkan af mannen ocli
2 af qvinnan; men ökas vid hvarje förnyelse af
brottet, och vid fjerde resan enfaldt hor är den
gifte personen förfallen till högsta kroppstraff.
Enkelt lägersmål försonas deremot första gången med
10 d:lrs böter af mannen, och 2 d:lr som qvinnan
betalar till kyrkan, hvarjemte hon äfven undergår
enskildt skriftermål. Hvad serskildt beträffar
hordomsbrottet, så är äfven förbjudet för dem,
hvilka bedrifvit hor, att ingå äktenskap med
hvarandra. Deremot är å andra sidan horsbrott af den
ena maken giltig orsak för den oskyldige maken,
att erhålla äktenskapsskillnad. Derati tinnes dock
åter en inskränkning genom en viss
preskriptionstid; äktenskapsskillnaden bör nemligen sökas inom
sex månader, sedan brottet blifvit bekant för den
oskyldiga makan. Deremot försvinner denna
rättighet att söka äktenskapsskillnad för hor, så framt
begge makarne förbrutit sig i detta brott. Har
nu äktenskapet blifvit upplöst för hors skull, så
uppstår frågan huruvida den brottslige äger rätt
att träda i nytt gifte, och lagen stadgar
fördenskull, att detta icke får ske utan konungens och
den oskyldiga makans samtycke, så länge denna
senare lefver ogift. Sådana äro de allmänna
föreskrifterna rörande straff för horsbrott, hvilka
serskildt skärpas under vissa försvårande
omständigheter, såsom då hor begås med slägtingar, i
hvilket fall det straffas med döden, i fall det
blifvit begånget inom de slägtskapsleder, der
giftermål icke en gång af konungen kan tillåtas, och
inom de leder, der giftermål med konungens lof
kan äga rum är horsbrottet belagdt med
kropps-straff.
Horder, Ivar Widfamnes fosterfader. Då Ivar
anländt med sin flotta till Kyrialand eller Karelen,
bade han en besynnerlig dröm, hvilken oroade
honom , och om hvars förklaring ban anmodade sin
fosterfader. Han bade nemligen drömt, att en
eldsprutande drake, åtföljd af alla nordlandens
foglar, flugit upp ur sjön öster ifrån och spridt ett
starkt sken öfver hela nejden; ett åskmoln hade
då omgifvit dem alla, ett väldigt gny vester ifrån
hördes öfver bela Ivars rike och alla bans skepp
blefvo förvandlade till b valfiskar. Horder, missnöjd
med sin fostersons omättliga ärelystnad,
våldsger-ningar och falskhet, ville nu begagna tillfället att
säga honom den osminkade sanningen. Han
förklarade derföre, att Ivar snart skulle dö och hans
länder delas. Vredgad öfver denna uttydning bad
Ivar fosterfadern, som stod på ett annat skepp,
komma ombord till honom och vidare uttala sin
mening; men härtill nekade den gamle. Ivar
sporde honom då ytterligare, bura bans slägtingar
mådde i Walball, och Horder svarade, att de der
stodo i bögt anseende, men voro mycket förbittrade
på honom. "Huru är jag då sjelf ansedd hos
Åsarne?" frågade Ivar. "Lika vederstygglig som
Midgårdsormen1’, blef svaret. Nu ropade Ivar, utom
sig af vrede: "Do vanskaplige jätte skall ej öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
