Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178 Hasfnder.
ägare. Sådana syner förekomma på krono- och
frälsehemmans åbyggnader, på boställsgårdar och
dylika ställen. Så väl allmänna lagen, som
ser-skildta författningar innehålla föreskrifter derom.
Kronobetjeningen synar byggnaderna å
kronohemman hvart tredje är; frälsehemmanens hus åter
synas af frälse-ägaren med tvenne af nämnden.
Skattehemman voro äfven ålagde att synas,
hvilket stadgande härledde sig från den origtiga
grundsats, som inkommit i vår kameral-lagstiftning,
att skattebonden egentligen blott vore åbo och
kronan ägare till all jord; men denna
skattehemmansägarens skyldighet försvann år 1789, då
Gustaf III, vid antagandet af förenings- och
säkerhets-akten, gaf bondeståndet åtskilliga
förmåner. Boställen synas dels af kronobetjeningen,
såsom mindre civila tjenstemäns boställen, dels
såsom å prestbol, på landet af domaren och i
städerna af rådstugu-rätten, eller också af
lagmannen, eller den som hof-rätten förordnar, hvilket
äger rum vid landsböfdinge-residenser. På
militiæ-bostälien förrättas synen af domhafvanden vid de
större och af auditören vid de mindre boställena.
Dessutom kan äfven härads-rätten dömma till syn,
om en sådan pröfvas nödig, för att afgöra tvist
om ägor, o. dyl. Häradshöfding och nämnd hålla
då synerätt och falla domen derefter. Sedermera
äger vad ruin till lagmans-synerätt och derifrån
vidare sökes rättelse hos riddare-synerätten, en
gammal extra domstol, som dock numera sällan
kommer i fråga. Den utgöres af en ordförande,
(hvilken bör vara landshöfding eller eljest närmast
riksråd i värdighet), samt fyra andra lagfarne män,
och dess dom kan icke ändras.
Huafader. Så kallades husbonden i de gamla
Skandinaviska bushållen. De bade stor magt
öfver hustru, barn och tjenare, hvilken var
särdeles vidsträckt på de ställen, der afståndet emellan
gårdarne befanns stort, och hvarje familj i följd
deraf utgjorde ett mera sjelfständigt samhälle.
Husfadern kallades, likasom konungen, drott, i
förhållande till sina tjenare lonærdrott, lonarder, och i
motsats emot landtbönderne, sina förpaktare,
jord-drott, tanddrott. Tjenarne kunde ban aga,
trälarne ändock mera, så att, äfven då kristendomen
belade dräp på en träl med samma straff som på en
fri man, blef husfaderns och husfruns rätt
undan-tagne. Barnen kunde, efter de gamla råa
sederna, utsättas, efter husfaderns godtycke. Det
brakade äga rum vid stor fattigdom och ined lytta
barn. Rättigheten, i sig sjelf grym, var dock ej
oinskränkt; den måste begagnas innan fadern
låtit vattenösa barnet, eller upptagit det i sina
armar, hvilket var ett tecken att ban ej förskjöt
detsamma. Husfadern var med ett ord familjens
regent, och blef först med stigande bildning och
mera utvecklade samhälls-förhållanden bestämdt
un-dergifven den egentliga öfverheten. På den tid,
då landskapslagarne samlades, var redan
husfaders-magten, i afseende på barnen, inskränkt genom
straffbestämmelser, i fall den busliga tukten urartade
till misshandlingar. Men deremot fortfor
faders-väldet äfven sedan sonen blifvit myndig. Hnstrnn
Husgeråd.
hette husfru, husfrda, odalkona. non vårdade den
inre hashålloingen; men var sin man likaså
under-gifven som barnen sin fader. Hennes skydd i
lagarne var lika med barnens, men i ett fall kunde
bon saklöst dräpas; det var om hon påträffades af
sin man på färsk gerning i bor. Men likasom
moder och barn voro fadern undergifne, så var ock
han ansvarig för deras gerningar. Hans magt var
icke blott rättighet; den medförde äfven förbin
delser. Han svarade icke allenast för de
omyndige barnens gerningar, utan äfven for de till
mogen ålder komnes, intill dess ban formligen på
tinget afsagt sig ansvaret. Detta brukade ske,
när sönerne gifte sig och skiftades ut ur boet.
Dottern trädde vid giftermålet från sin faders
välde under sin mans.
Husfattigkassan i Stockholm bestod af räntan å
skänkta kapitaler och andra tillfalliga inkomster,
hvilka förvaltades af politie-kollegium och år 1731
hade 27,000 daler kopparmynts inkomst, hvarmed
fattiga och ålderstegna personer samt värnlösa barn
i hufvudstaden skulle underhållas. Man fann likväl
snart huru otillräckliga dessa medel voro, och år
1734 väckte kongl, brand- och polis-kominisionen,
genom bref till stadens konsistorium, fråga om
inrättandet af ordentliga fattighus inom hvarje
församling. Detta kom likväl icke till stånd, förrän
mellan åren 1745 och 1752.
Husfred. Se: Hemfred.
HusförliMr, är en af kyrkolagen föreskrifven
stadga, till vidmagthållande! af religiös
sinnesstämning inom församlingarna. Presterne skola,
utom de vanliga katecbismi-förhören i kyrkan,
som oftast besöka sina åhörare i deras hus, eller,
der sådant ej beqvämligen låter sig göra,
sammankalla invånarne i några hus och byar på
landet i sender, för att efterhöra deras framsteg
i kristendomen. Till biträde härvid äger
kyrkoherden att uppfordra kapellanen. Husbonden,
eller den bans egendom förestår, åligger det att
vara tillstädes vid husförhöret, eller ock, i
händelse af förfall, ingifva förteckning på de i bans
hus, eller på ägorna boende personer, vid 2 R:dr
B.ko vile. Alla slags gästabud vid dessa förhör
äro strängt förbjudne, enligt kongl, förordningen
d. 18 Jan. 1743.
Husger&d. Under detta ord inbegripas allt det
som tjenar till nytta, prakt och beqvämlighet inom
ett bus. Hos våra äldsta fäder, hvilka ej kände
så många behof som vi, eller älskade så mycken
beqvämlighet, var husgerådet ej så mångfaldigt,
som hos oss; men vissa delar deraf otroligt
dyrbara, om vi skola tro fornsagornas intyg.
Dryckeskärlen oeh bordredskapen voro icke sällan hos
de förmögnare af guld och silfver,
sängombän-gena fullstickades med äkta perlor, tapeter, som
breddes på bänkarne eller upphängdes på
väggarne, sömmades af guld och silke o. s. v.; men jemte
denna yppigbet i något, finna vi den största
enkelhet och fattigdom i anaat. Under 17:de och
förra hälften af 18:de århundradet synes prakten
i husgeråd hafva nått sin böjd här i norden. Man
bar sedan alltmera sökt utbyta det onödigt dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>