Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188
Hvltbnk.
Hvitfeltska •tlpendlum.
Hvitbnk, bergand, gravenand (Fnlignla murila), en
simfogel af gåsfoglarnes familj, 20—21 tam lång;
hannen med hufvudet och halsen svart
grönglänsan-de, öfriga delen af bröstet och halsen svart,
magen hvit, ryggen vattrad; näbben ljusblå; stjerten,
öfver- och undergumpen svarta; benen blygrå. Honan
med ett bredt hvitt band vid näbbroten ofvan
näbben, fint prickad och vattrad på skuldror och
ryggens sidor; ungfogeln olik de gamla.
Förekommer om sommaren i de nordligaste delarne af
riket och kläcker der; men flyttar mot vintern, dels
till de sydliga kusterna der hafvet är öppet, dels
till sydligare länder, dock ej längre än till Schweitz.
Födoämnena bestå af musslor, snäckor, maskar och
småfisk, hvilka upphemtas genom dykning.
Honan lägger i slutet af Maj 12—14 gulgrå, i grönt
stötande ägg, 2 .’ tum långa 1 tum ä linjer
tjocka, på en holme i någon insjö bland högt gräs
och på en båle af tort gräs eller mossa.
Hvitegttl, en liten insjö i Wissefjerda socken,
der Kalmar och Kronobergs län stöta tillsammans
med Blekinge. Här vid sjön märkes Uvitaslen,
fordom en af de sex hufvudpunkter, som utmärkte
rågången emellan Sverige och Danmark.
Rimkrönikan säger härom:
"Mellan Sverige och Dannemark tbenne XII män
"Sex stena the satte och tbe stå än,
"Hvitasten then femte uppsätter var."
Hviteklint, i Wanga sockeu af Östergöthland,
vid sjön Glan, är det högsta berget i nämnde läns
bergslag. Från detta berg har man en vidsträckt
utsigt och varsnar 20 kyrkor. Der synas äfven
lemningar af en borg.
Hvite Hriat. Under sina härnadståg mot södern
och vestern, der kristendomen redan vunnit en
allmännare utbredning, erhöllo nordens vikingar
kännedom om denna religionsläras grund och föremål,
äfven i fall de, genom sin vilda framfart mot dess
bekännare, sökte ådagalägga sitt nit för
Odinsläran, eller för den nästan allmänna skepticism,
hvilken, i slutet af nordens hednatid, likt de kyliga
dimmorna i soluppgången, föregick det högre
ljuset och förberedde detsamma. Hemkomna visste de
att för sin omgifning, ibland andra under de sett
i fjerran land, äfven förtälja om den gnd man der
dyrkade, hvars helgedomar de ofta skändat och
till hvars praktfulla yttre tjenst de någongång
varit vittnen. De kallade honom alltid Hvite Krist,
af en anledning som numera ej är så lätt att
utreda. Antingen måste de hafva tillagt honom detta
namn för den hvita drägtens skull, hvaruti hans
bild i helgedomarne den tiden merendels var klädd,
eller hvilken bans nya bekännare alltid ifördes
före och under dopet, eller ock skedde det af en
oredig förvexling emellan honom och den
nordiske guden Heimdal, den hvite Asen, möjligen
förorsakad af öfverensstämmelsen emellan dogmerna
om begges födelse, såsom söner af jungfrur. Med
kristendomens införande i norden upphörde namnet
Hvite Krist, hvilket således synes hafva varit
begagnadt endast af hedningarne och nydöpta.
Hvilket begrepp man i början gjorde sig om den nye
gaden, visar berättelsen om tinget i Björkö
omkring år S40, der fråga förekom om upptagandet
af Hvite Krist ibland Asagudarne.
Hvitfeldt är namnet pä tvenne män, hvilka, ntan
att göra läkarevetenskapen till sitt yrke, likväl
fält ett mera utmärkt rum i dess annaler än många
doktorer ex professo. Ilofqvarlermästaren Juliau
Adolf H. var känd för sina insigter i botandet
af ögonsjukdomar och denna hans kunskap gick i
arf pä bans son, Carl Leonard II., född i
Asby socken i Östergöthland 1777. Ilan blef väl
år 1800 i Lund medic. licenciat; men fortsatte icke
sina studier, utan lefde såsom landthushållare,
förrättade dock ofta starr-operationer och biträdde med
särdeles framgång vid botande af ögonsjukdomar,
blef 1816 K. af W. O. och dog på norra Liarp i
Adelöfs socken af Linköpings län år 1823, -endast
46 år gammal.
Hvitfelt, Margaretha, enka efter
befallnings-mannen öfver Dragsmarks län, Thomas Dyre, har
i Bohuslän tillvunnit sig ryktbarhet, såsom den
rikaste och myndigaste qvinna dess häfder känna.
Hon föddes på gården Skälbred i (irinneröds
socken d. 5 Nov. 1608, och afled på Sundsby
sätesgård på Tjörn d. 16 Nov. 1683. Under de
oroligbeter, hvilka inträffade i Bohuslän i medlet af
17:de århundradet, förstod bon att begagna sig af
böndernes betryck, för att få dem att till sig
afstå eganderätten till en myckenhet gårdar, emot
vilkor att besittningsrätten å dem skulle allt
framgent förblifva inom böndernes slägt. Köpesumman
bestod oftast af en högst ringa penning, och
stundom blott uti födoämnen. Få detta sätt blef bon
ägarinna af det största gods, som ännu någon
enskild person ägt i Bohuslän. Med rikedomen och
den dermed förenade magt, hvilken lärer varit så
betydande, att hon efter behag förfogade öfver
sina underhafvandes lif och välfärd, följde likväl
icke den jordiska sällheten. Hon måste se det
ena af sina barn efter det andra i unga är
bortryckas af döden, och slutligen äfven den siste
sonen och arfvingen till bennes ofantliga
förmögenhet, den 19-årige Ivar Dyre, som afled i
Mont-pellier i Frankrike 1663. Efter bans död, och,
såsom det bette, för att uppfylla en af honom
uttryckt önskan, testamenterade bon, med
förbigående af sin slägt, allt sitt fasta gods till en
stipendii-fond för studerande vid Götbeborgs
gymnasium. Hon hvilar jemte sin man och sina barn
uti grafkoret i Walla kyrka på Tjörn. Hennes
lik är inbäddadt i humle och väl bibehållet. Detta
utvisar att bon varit liten till växten, haft ett
bredt ansigte, liten munn, trubbig näsa och rödt
hår. Hon är svept i svart sammet, samt bär på
ena bandens lillfinger en guldring, ined blå emalj.
Hvitfeltaka stipendii-iuriittntngeii vid
Göthe-borgs gymnasium grundar sig på ofvannämnda fru
Hvitfelts testamentariska disposition. Fonden, som
hon skänkte bärtill, utgöres af säterierna Sundsby
på Tjörn och Åby på Sotenäs om 6 mtl., med ett
tilliggande gods af icke mindre än 140 bela
hemman, kringspridda i alla Bohus läns härader.
Dessutom äger inrättningen för närvarande ett rörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
