Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
Högmod.
Högsby.
trosbekännelsen, som finnes i mess-ordningarne af
år 1537, 1548 och 1557, var nti några ordalag
olika med den som begagnades 1762, samt att den
är 1614 sattes i det skick, hvaruti den då
befanns. I 1809 års bandbok är Nicenska symbolum
uteslutet och apostoliska trosbekännelsen åter
införd att nyttja, då tron läses. Efter
trosbekännelsen började man år 1531 och 1548 straxt
förberedelsen till den heliga nattvarden för altaret.
Men när trosbekännelsen år 1614 sattes framfor
predikan, gjordes tillika den ordning, att då
presten, efter slutad trosbekännelse, skulle träda på
predikstolen sjöngos tvenne föreskrifna psalmer. I
1809 års bandbok är valet af tjenlig
predikstols-vers lemnadt åt predikanten. Derefter sker
predikan. Näst efter predikan läsas de vanliga
bönerna, deribland alltid bönen för öfverheten-, för
vissa tillfällen såsom riksdags-bön, krigs-bön, vid
kongl, personers sjukdom, vid biskops- och
prest-vigning m. fi.; för frukten på jorden, för sjuka,
tacksägelser för aflidne personer, lysningar för
brudfolk, bön för nattvardsgäster och sist alltid
Fader vår. Derefter uppläsas kongl, förordningar,
hvarvid hvad angår dem som årligen kungöras
utelemnas regentens namn och titel i början, samt
namn och kontrasignation vid slutet. Kollegiers
och embetsmäns kungörelser, jemväl ock enskildtes
auktions-kungörelser med flere angelägenheter, dock
att sådane, som kunna föranleda folksamlingar,
böra vara försedde med kronobetjentes påskrift,
och lemnade till presterskapet förrän gudstjensten
börjar. Sist slut-önskningen öfver församlingen.
Efter predikan ånyo altare-tjenst, nattvardens
förrättande, samt välsignelsen och ytterst en
slutpsalm. — När evangelium och episteln läses, och
tron, och o Gud! vi lofve dig sjunges, skall bela
församlingen stå upp; men när syndabekännelsen,
instiftelse-orden under nattvarden, fader vår och
välsignelsen läsas, skola alle falla på knä, och
således både med hjerta, mun och åtbäfvor tjena
och vörda den store och allsmägtige Guden.
Bruket är ock att bela församlingen uppstår under det
lofsång eller psalm om treenigheten sjunges, och
nattvarden utdelas; äfvensom att hvarje
mansperson är stående, medan kongl, förordningar
uppläsas. (Se vidare: Gudstjenst, Messa, Predikan.)
Hliguiod gör elak blod, ett gammalt Svenskt
ordspråk, hvarmed den skadliga följden af
högfärden betecknas.
Högmålsbrott. Se orden: Crimen Itesæ
Majesla-tis, Förräderi.
Högne (mythol.). Fornsägnerna veta omtala tre
hjeltar med detta namn. Den förste var konung
Gjukes son, Gunnars och Gudruns broder. Ilan
blef, tillika med sin bror, bjuden till konung
Atle (förmodligen Attila), Brynhildas broder,
hvilken hade äktat Gudrun, Sigurd Fafnersbanes enka.
Denne Atle, som var en barbarisk man, öfverföll
sina begge svågrar och tog dem till fånga,
hvarefter ban lät döda dem, på det sättet, att Gunnar
kastades i en ormgrop; men på Högne, ännu
lefvande, skars hjertat ur bröstet. En annan
llög-ne var fader till den intagande sköldmön Hildur,
hvilken bortröfvades af sjökonungen Hedin.
Denne Högne ägde det ryktbara svärdet Dainsleif
(se detta ord). Han förde krig mot sin måg på
en af Orkney-öarne, och skola de fortfara
dermed intill Ragnarök, emedan Hildur hvarje natt,
medelst trollkonster, återger lif och helsa åt de
fallne kämparne. En tredje Högne var fader till
Sigrun eller Svava. Han stupade i det krig,
hvarmed Helge hade öfverfallit honom, derföre att ban
lofvat sin dotter åt Hodbrod.
Högqvist, Kmilie, en af kongl, theaterns i
Stockholm mest utmärkta dramatiska konstnärinnor,
född d. 29 April 1812, antogs först till elev vid
baletten år 1822, gick helt ung derifrån, år 1826,
som skådespelerska i landsorten, återkom till
Stockholm 1828 och uppträdde i Oktober månad i
Kot-zebues "Brodertvisten" på kongl, theatern, till hvars
förnämsta prydnader hon sedan hörde, synnerligast
efter att år 1837 för andra gängen hafva besökt
Paris, der hon då vann inträde hos den ryktbara
skådespelerskan demoiselle Mars, som med mycken
välvilja omfattade benne. Hon utmärkte sig
egentligen i den finare komedien; men bon återgaf
äfven med framgång röler af allvarsam art. Sista
gängen bon visade sig på scenen var d. 7 Dec.
1845, uti "Mannen i staden och på landet", saint
"Polkan." Några dagar derefter angreps hon af
en svår sjukdom. Följderna häraf aflägsnade
henne från skådebanan, och förmådde henne att i ett
varmare luftstreck söka återställa sin helsa. Hon
afreste från fäderneslandet i Juli 1846 för att
begagna baden i Ems, och sedan begifva sig till
Neapel. Hon bann dock icke längre än till Turin,
der bon afled d. 18 Dec. 1846.
Högsby, en socken, med Långemåla, belägen i
Hanbörds bärad och kontrakt af Kalmar län och
stift, 6J mil N.N.V. från Kalmar. Kyrkan, byggd
af sten, i en skön dal nära Emm-ån, hvari hon
speglar sina högresta gaflar, är ifrån katholska
tiden, skall enligt tradition fordom varit läckt
med messing och ovanligt herrligt beprydd,
hvarföre utländningar föregifvit att hon varit
öfverdragen med guld. Här förvaras en altartafla från
katholska tiden, arbetad i träd, samt målad och
förgylld, på hvilken nästan hela belgonlängden är
föreställd. Den utgör ett verkligt konststycke. År
1686 borttogs ett så kalladt munkehus vid vestra
gafveln; 17(4 byggdes tornet af sten. I kyrkan
stå flere epitafier. Öfver främsta chordörren
märkes en runsten. På kyrkogården finnes ett prydligt
och kostbart grafcbor uppbygdt af häradshöfdingen
och ridd. G. af Harmens på Ruda. I socknen
märkes: Berga, 2 J mtl. frälse-säteri, med ett skönt
läge i Emmå-dalen. Ilar vacker
karaktersbygg-ning och väl anlagd fruktträdgård. År 1299
donerades denna gård, jemte en mängd andra hemman,
till Kalmar Systerkloster. Egendomen kom vid
reformationen under kronan, ägdes sedermera af
landshöfdingen Bengt Bagge, hvilken 1639 köpte den för
5,618 Rdr, och ägdes af denua slägt till är 1715.
Har sedan tillhört slägterne De Besche, v. Gerdten,
Broman, Åkerbjelm, v. Hegardt och af Harmens.
Buda, 3 | mtl., bar förr lydt under Berga, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
