Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256 Invalldhus-fonden»
Isala»
obetald före konkursens början, ej får kräfvas för
längre tid än trenne år.
Invalidlius-ronilen kallas den fond, som
bildades för inrättande af invalidbus, genom
indragningar af adelsfane-regementets indelningar, till följd
af rikets ständers beslut vid 1812 års riksdag.
Oenna fond bade år 1843 ett kapital af 155,863
R:dr B:ko. Häraf bestridas kostnaderna vid
invalid-inrättningen å Ulriksdal.
Invalid-inrättningen är anlagd på Ulriksdal.
Detta kongl, lustslott uppläts för ändamålet år
1823. Dess inkomster skulle bestå af aili) de
sedan år 1812 indragna boställs-afkastningarna vid
f. d. adelsfane-regementet, jemte räntan å en
serskild fond. Samtliga inkomsterna gå till något
öfver 11,000 R:dr, för hvilka 80 invalider förses
med husrum, föda och kläder. Det har mera än
en gång varit föreslaget, att upphäfva denna
anstalt, der hvarje invalid kostar staten 140 R:dr
B:ko, utan att derigenom någon verklig trefnad
och belåtenhet vinnes för de vid inrättningen
intagne, och att i stället tilldela invaliderne
pensioner, för hvilka de kunde erhålla en anständig
utkomst på landet, samt till och med flera kunde
underhållas; men denna plan har ännu icke vunnit
framgång.
Invvidier (mythol ). Så kallades ett slags elfvor,
hvilka sades bo i skogarne, der de lefde och
dogo med det träd, i hvilket de hade sin boning.
De liknade således Grekernes Drogmer. (Volhner.)
Invisning eller assignation kallas den
förskrifning, hvarigenom en person anordnar en summa
som han bör betala, att utgå af en annan.
In-visningar böra egenhändigt skrifvas och
undertecknas, eller ocltså bestyrkas med vittnen. I laglig
form affattad gäller den lika med skuldebref.
Vägras betalning af den på hvilken invisningen är
ställd, åligger betalningsskyldigheten honom, som
utgifvit densamma. En större rörelse med
invis-ningar drifves af dem, hvilka hafva räkning med
rikets ständers bank. De äga dock ej att utgifva
assignationer på banken under 20 R:dr B:ko.
Förfalskning af sådana invisningar äro belagde med
vanärande straff. Om åter någon utgifver assignation
på banken, utan att hafva räkning derstädes,
eller sedan hans räkning förut blifvit öfverskriden
och derföre hans assignationer kasserade, böter
han 50 R:dr, andra gängen dubbelt och blir
tredje gången landsförvist.
Invocavit kallades första söndagen i fastan.
Inägor, dermed förstås åker och äng; utägor
kallas hagar, skog och annan utmark.
Irländare* minnen af dem i Sverige. Under
vikingatiderna bände det ofta att någon Svensk
sjü-drott landsteg på Irländska kusten, der ban
framfor med eld och svärd, och att Irländarne
veder-gällde dylika besök. 1 Hagedal i Bohuslän skall
ett fältslag hafva stått mot en Irländsk höfding,
hvilken besegrades derstädes af konungen i
Alfhem eller Kongbella, i spetsen för Tjörnböndeme.
Irländarne stupade der och begrofvos i flera
högar, hvaraf den största ännu kallas:
Konunga-höyen.
Irwing, Alexander, född på sitt fädernegods
Tullock i Skottland, d. 4 Aug. 1593, kom vid 15
års ålder till Sverige med sin far, som af Carl
IX förordnades till underståthållare på Kalmar slott,
och blef 1614 förare vid Nerikes regemente; men
avancerade så att ban 1644 utnämndes till
öfverste för ett regemente Småländskt fotfolk. År 1654
blef ban kommendant i Stade; men tog afsked två
år derefter och dog i Tysslinge socken i Nerike
d. 12 Jan. 1659. Ätlen, hvilken introducerades i
Sverige, utgick bär med Alexanders sonsonsson,
pågen Johan Gustaf Irvving, hvilken dog i Stockholm
år 1748. I Skottland bar familjen utgrenat sig i
tolf serskild|a hus.
Irvingsliolni, 5 mtl., dels berustadt säteri, dels
kronoskatle, beläget i Tysslinge och Kihls
socknar af Nerikes län, 2 mil från Örebro. Säteriet
skall hafva blifvit anlagdt af ofvannämnde Alex.
Irwing, som skref sig friherre till stamgodset
Tullock i Skottland och herre till Irviugsbolm. Det
tillhörde sedan brukspatron Hedberg och krigsrådet
Maule, samt senast kammarherren J. tøaule.
Is, varning Mr svag. De varningslallor,
hvilka af polismyndigheten i Stockholm under vintern
uppsättas vid sådana sjöar, öfver hvilka
gång-eller körväg under denna årstid begagnas af
allmänheten, för att, vid erforderliga tillfällen,
varna för svag is, hafva icke kunnat afhålla mången
från att våga sitt lif endast för en genvägs skull.
Dessa vågstycken voro förr belagde med strängt
kroppsstralf. Sålunda stadgades är 1737, att den
som vågade sig på någon is, med eller utan
skridsko, förr än isarne blifvit öfverallt sä starka, att
de med fullkomlig säkerhet kunna bära folk och
kreatur, och dertill blifvit af vederbörande
offentligen från predikstolarne lofgifvet, skulle derföre
straffas med 10 par spö eller ris, eller
annatall-varsamt arbitralt straff, och skulle alla, som vid
sådana tillfällen drunknade, anses såsom
sjelfspillingar, och deras kroppar, derest de återfunnos,
icke fä begrafvas i kyrkogården.
Isabella, kejsar Carl V:s syster, blef, år 1515
vid endast 14 års ålder, förmäld med Christian II.
Efter elt glädjelöst äktenskap, hvari hon blef
moder till 5 barn, afled bon i Gent d. 19 Jan. 1526.
Berömmes för gudsfruktan, mildhet och
barmhertighet, sökte afböja så mycket ondt och uträtta
så mycket godt hon kunde och visade särdeles
deltagande för de i Köpenhamn fångna fruntimren.
Isabella, dotter af Johan III och bans första
gemål, Catharina, föddes i föräldrarnas fängelse på
Gripsholm 1564; men dog derstädes 2 år gammal.
Isala, en by i Svärdsjö socken af Dalarne, y mil
från kyrkan. Ilit ankom, förklädd i Dalkarlskläder,
Gustaf Eriksson år 1520, när ban nödgades flykta
ifrån Svärdsjö prestgård, undan befallningsmannen
Brun Bengtssons efterspaningar. Sven Nilsson eller
Elofsson, en redlig danneman och kronoskytt,
bodde denna tid uti Isala; ban sökte tillika med sin
hustru, på allt sätt att hjelpa Gnslaf. Då hjelten
en gång, i sin vanliga bonddrägt, stod och värmde
sig framfor ugnen i stugan, inkommo hastigt de
Danske utskickade och frågade bonden, om ban ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
