Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
■smider.
Iier.
257
blifvit varse någon nng herreman, som vistades
der på orten för att stifta uppror emot konungen.
Sven Nilsson svarade: nej. Hustrun, för att ännu
mera betaga Danskarne all misstanke, gaf Gustaf
ett hårdt slag med brödspaden, och sade: "hvi står
du här och gapar på fremmande? Ilar du aldrig
sett folk förr? Packa dig ut i ladan." Gustaf
efterkom genast hennes befallning, och undilydde
sålunda sina fiender, hvilka ej kunde ana, att den
som förorsakade dem så stor möda, var denna
obemärkta person. Sven Nilsson förde sedan i ett
halmlass sin dyrbara gäst till Marnäs by, på
gränsen af Rättviks socken, I J mil derifrån.
Danskarne bade starkt besatt alla grindar och broar;
de genomstungo det misstänkta lasset med spjut
och svärd, och sårade Gustaf sä djupt i benet, att
blodet visade sig på vägen. Gustaf hade säkert
blifvit upptäckt, om den sluge bonden, då han
varsnade en så vådlig belägenhet, ej skurit sin
bäst i foten, och inbillat Danskarne att bloden flöt
häraf. Sven i Isala fick, till belöning för sin
trohet, en kronopark till arf och eget. Ladan, uti
hvilken Gustaf tröskade, och derigenom undslapp
Danskarne, står ännu qvar. Konung Carl XI
besåg densamma vid sin förbiresa till Gefle d. 12
Jan. 1684, och gaf till dess underhåll 10 R:dr.
År 1757 erhöll dåvarande åboen, Johan Hansson,
den sjunde i nedstigande led ifrån ofvannämnde
Sven i Isala, 27 daler kopparmynt till ladans
förbättring, efter häradsrättens dom i orten. Isala
lada behåller sitt gamla utseende, ehuru flere
gånger reparerad; inuti finnes många namn skrifna,
och pä södra gafveln är ristadt med gammal stil:
Kung Jösla har tröskat har. Konung Gustaf III
lät vid ladan uppresa en minnesvärd af porfyr,
med inskrift: "Här tröskade Gustaf Eriksson;
förföljd af rikets fiender, af Försynen utsedd till
Fäderneslandets räddning; bans ättling i sjette led,
Gustaf III, lät rista minnesmärket"; samt å andra
sidan: "Ar 1786 d. 22 Dec. anslog Konungen 1
tunna spannmål årligen af Svärdsjö socken till
ladans underhåll." Det blef äfven tillåtet dåvarande
hemmansägaren Hans Jansson, i åttonde led
härstammande från Sven i Isala, samt hans
efterkommande och ägare af stamfadrens hemmansdel, att
bära en arepenning till minne af händelsen, med
inskrift: "Till Sven Elofssons heder, som frälste
gamla konung Gustaf, bär dess afkomma i Isala by
denna penning, gifven af konung Gustaf III 1787."
Itänder, Lara Jul.ut», major vid Svea
artilleri, R. af S. O., lärare och sedan befälhafvare
på Marieberg, filos, magister, född 1787, död 1833,
bar utgifvit: Föreläsningar i Artillerivetenskapen, 4
delar.
Isarnhol (mythol.), morgonvinden. — Asaläran
innehåller, att gudarne bade, under bogarne af de
bästar, som drogo solens vagn, anbragt tvenne
blåsbälgar, för att svalka de arma djuren, så att
de ej skulle förgås af hetta. Den flägt som
deraf uppkom, utgjorde den egentliga morgonvinden.
■■berg, lolla, född d. 28 Febr. 1819 i Säby
socken af Småland, der fadern idkar svarfvaryrket,
har fästat allmänna uppmärksamheten genom sin
utomordentliga fallenhet att skära i träd. På 1847
års slöjdexposition i Stockholm var ett piphufvud
framstäldt till åskådande, och hvilket genom den
verkliga konstnärs-skicklighet det röjde, ådrog sig
allas blickar, samt ansågs för en af expositionens
yppersta prydnader. Det var skuret efter en
ritning, som S. Isberg haft tillfälle att se; men
figurer-nes upphöjning ådagalade, att bon, som aldrig lärt
rita, och således sjelf ur sin egen känsla och sitt
medfödda skönbetssinne hemtat proportionernas
rätt-bet och formernas fulländning, måste äga mer än
vanliga naturanlag. I konstnärsgillet förevisades
samma år tvenne i träd skurna taflor, tillhöriga
II. M. konungen, och bildade efter Sandbergs
kompositioner, föreställande Gustaf I i Dalarne, och
utförda i sann artistisk stil.
Isenberg, Vi I* Peter, kontraktsprost och
kyrkoherde i Forsheda af Wexjö stift. Född 1732,
död 1792. Började sin bana som lärare för Micb.
Co swa (Anckarsvärd). Då ban i Upsala
disputerade pro exercitio infunno sig icke mindre än 10
opponenter, från hvilka alla han redde sig väl.
Undervisade sedermera i ritkonst, Franska,
Engelska och Tyska språken. Fick 1782 uppdrag af
domkapitlet i Wexjö att öfverse och förbättra Sv.
Psalmerna 162 — 213, hvilket ban äfven fullgjorde,
och tillade 15 nya psalmer, hvaraf några lara
finnas i Upsala profpsalmbok af 1793 Vid
biskops-visitationen 1788 intygade biskop Wallqvist:
Isenbergs "goda håg och vilja, förenade med drift och
förmåga"; han "predikade grundligt, vackert och
ganska uppbyggligt; varande många andra till
säker föresyn." — "Han gick hemma i trädskor, red
ut med silfversporrar."
IseiidorlT, Jolian HristofTer, född i Bremen
år 1671, gick i Svensk tjenst och befordrades till
öfverstlöjtnant vid Gyllenstjernska
dragon-regementet, då ban i April 1709 blef af Ryssarne
fången vid Bielki och förd till Moskwa, der han
qvarhöll bela tiden. Visade sig mycket nitisk för den
Svenska skolinrättningen i Tobolsk, åt hvilken ban
genom sammanskott förskaffade penningar,
böcker och andra behof. Hemkommen från
fångenskapen 1721, fick ban öfverste titel, och inseendet
öfver Hjelmare slussverk. Död på Ilalleby i
West-manland 1736, då den adliga ätt ban stiftat
utgick med honom.
Iser, matthias, född 1645 i Wermland och
Alsters socken, der hans fader varit komminister i
66 år, eller från sitt 21:sta år till sitt 87:de, då
ban afled. Matthias blef magister i Upsala 1672
och två år senare pastor vid lifregementet, sedan
kyrkoherde i Maria församling i Stockholm och
1681 pastor primarius derstädes. Sedan han i 30
är innehaft detta embete, blef ban år 1711,
genom fullmagt, daterad Bender den 21 April s. å.,
utnämnd till biskop i Westerås, der han afled d.
19 Febr. 1725, och begrofs i domkyrkan, hvarest
ett präktigt marmor-epitafium är uppsatt öfver
bonom. Han gjorde ett testamente af 4,000 daler
kopparmynt till fond för ett stipendium åt en
gymnasist vid Westerås gymnasium. Barnen adlades
under namnet: Jserhjetm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
