Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Januon.
Jarl.
265
varning. Tredje gången häktad i December 1844,
qvarhölls han i Gefle till d. 18 April 1845, då
hofrätten ogillade häktandet. Under hans dervaro
besökte hans anhängare aldrig kyrkan, utan höllo
sina enskildta sammankomster pä samma tider,
som den offentliga gudstjensten. Omsider beslöt
ban, att med sina anhängare öfvergifva
fäderneslandet och begifva sig till Norra Amerika, hvilket
beslut äfven verkställdes af dem om sommaren år
1846. Det berättas i år (1847), att ban, kort
efter framkomsten, afvikit med sina följeslagares
reskassa, den de anförtrott åt bonom; men
hvilken uppgift ännu icke är bestyrkt. 1 del
afskedstal, ban höll vid afresan, och det ban, enligt
hvad ofvan är nämndt, låtit trycka, säger han
bland annat: "Jag är kommen för att i Christi
stad och ställe göra hvar och en salig, som
antager försoningens ord, för att låta försona sig
med Gud; men jag kan icke annat än säga eder
sanningen, fast J icke vill höra den, att de ord
som jag har talat i Christi stad, skola döma eder
pä den yttersta dagen; ty den mig föraktar, ban
föraktar Gud sjelf. Emellertid tar jag en
oskyldig afskedshelsning af eder för evigl, ty J skolen
få se, edert öde är hardt när eder; och J skolen
icke se mig förr än J skolen ropa: "Välsignad
vare ban som kommer i Herrans namn!" Vidare
beter det: "Om sä har varit, att liden bar tillåtit
mig att stanna qvar i detta djetla näste" — och
ban beder: "Milde Gud! öppna ögonen pä Sveriges
konung, att ban mätte se, buru presterskapets
dje-fla lärdom bedrager alla åhörare till helvetets
fördömelse!" — Från Alfla församling, hvarifrån ban
till Amerika lockat 300 personer, skrifves, alt af
hans qvarlemnade lärjungar mänga ännu last hälla
vid sin förvillelse, hvars verkningar skildras
såsom bögst olycksbringande. En bland dem har
hängt sig, ett par äro vansinnige, många gräla
och sucka dagligen. Äktenskap äro upplösta, barn
slitna från föräldrar, o. s. v.
Jauaaon, Håna, representant för bondeståndet
vid 1823, 1834, 1840 och 1844 årens
riksdagar, samt vid den sistnämnda dess talman, föddes
i Låbyn af Moo socken, Tössbo bärad pä Dalsland
d. 7 Jan. 1702. De redliga och Uiliga, men
fattiga, föräldrarne hade, utom Hans, ännu elfva barn,
och ehuru den lilla gården, ined arbete och
ansträngning, visserligen räckte till för barnens
tarf-liga försörjning, gaf den likväl inga medel till
deras undervisning, hvilken de måste förskaffa sig,
dels genom föräldrarnes meddelande af deras eget
kun.skapsmatt, dels genom lånet af en förskrift
och en räknebok. Medelst dessa hjelpkällor
lyckades Hans förvärfva så mycken underbyggnad,
att ban på sitt 17:de år kunde emottaga
klockare-beställningen i Moo socken, med hvilken ban
förenade vaccinatörs-befattningen, för hvars nitiska
bestridande ban erhöll en belönings-medalj af
sundbets-kollegium. Härmed fortfor ban i 14 år, då
han gifte sig och flyttade till ett litet hemman,
det ban så väl odlade och skötte, all dess
afkastning betydligt förökades. Derjemte öfvade ban
snickare-yrkel, och förfärdigade sjelf alla sina hus-
gerådssaker. Ilan försummade likväl icke
utvidgandet af sina kunskaper, och har, i detta fall,
bragt det längre än de flesta af sitt stånd, samt
längre, än man kunnat förmoda, när nian
besinnar, att ban sjelf måste skapa hela sin själs
egendom, likasom den ekonomiska. Dessa egenskaper
kunde ej undgå att ådraga honom omgifvandes
uppmärksamhet, hvaraf han äfven år 1828
erhöll öfvertygande prof, då den torflige
fjerde-dels-beminansägaren, framför mänga lyckligare
lottade, af Tössbo härad valdes till dess riksdagsman.
Ehuru ovan vid ärenderna inhemtade han likväl snart
sättet för deras behandling, och faslän han ej då
ännu framstod som någon ibland ljusen och ledarne
inom ståndet, vann ban likväl, genom sitt rediga
omdöme och sin osvikliga karakter, ell allmänt
förtroende, hvilket uppenbarade sig vid
nästpàföl-jande 1834 års riksdag, då ban valdes till
representant för bela domsagan, hvilken består af
Tössbo och Wedbo härader. Här utvidgades hans
verkningskrets. Ilan stod innan kort vid sidan af
Anders Danielsson, dit han ej sjelf framträngde, inen
der ban ställdes af sina medbröders enhälliga röst,
ehuru denne, genom sin större erfarenhet och mera
hänförande kraft, ännu behöll och förtjenade
främsta rummet. Olik Anders Danielsson, har llans
Jansson ingenting egentligen imponerande i sitt
väsende; inen derföre icke mindre anseende, emedan
hans framställningar hafva detta vänliga, lugna,
nästan förbindande, som öfvertygar och ingifver
tillit. Lyckligare än Anders Danielsson och Nils
Månsson bar ban äfven förstålt hålla sig aflägsnad
från Stockbolins- och riksdagslifvets stundom
förderfliga inflytande på helsan och väsendet, h\ilket
tyckes lofva att längre bibehålla honom åt
fäderneslandet. Ilan valdes vid sistnämnde riksdag till
en af ständernes fullinägtige i riksgälds-kontoret,
och såsom sådan kallades ban af regeringen till
ledamot i fattigvårds- och
bemmansklyfnings-kom-mitteerna. — Vid 1840 års riksdag var han på
förslag till talman för sitt stånd; men undanbad
sig detta förtroende, hvilket ban dock emottog
vid den näst derpå följande. Då
representations-kommitléen år 1846 tillsattes, utnämnde
regeringen honom till ledamot deri. — Hans Janssons
medborgare hafva, till ett bevis af sin aktning,
åt honom gjort en insamling kring bela riket,
hvartill så betydliga bidrag influtit, att ban
derigenom kom i tillfälle att köpa sig en bättre
egendom och sålunda betrygga de sinas framtid.
Ja och nej gtfr triitan läng, ett gammalt
ordspråk, betecknande att det är fåfängt att gå
till rätta utan bevis.
Jarl. Detta höga embete, det förnämsta i riket
näst konungens, och till hvilket man, efter dess
upphörande, i Sverige icke haft något
motsvarande, är ganska gammalt, ehuru man ej med
viss-bet kan uppgifva när det först infördes. I äldsta
tiderna funnos på samma gång flera jarlar i
ser-skildta landskaper; men först senare förenades
be-faltningarne i en enda hand, då embete|s
innehafvare kallade sig "Svears och Göthers Jarl." Den
förste, hvilken omtalas i rådslängden, var Ottar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
