Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
266
Jarlaqvlil.
Jeffeott.
jarl bos Erik Segersäll, och inalles anföras 27
sådana. Det är likväl sannolikt, att flere dels
innehaft embetet i vissa landskap, dels varit
beklädde med titeln, emedan jarlens närmaste
anförvandter kallades jarlborne, och mer än en baft denna
benämning, med hvilken likväl ingen magt varit
förenad. Birger Jarl till Bjälbo är egentligen den
siste jarlen; men hans son Magnus och dennes
broder Erik, utnämndes till hertigar, med hvilken
titel jarl-värdigheten ansetts liktydig, emedan
ordet på Latin öfversältes med Dux, hvarföre de
fått ett rum bland rikets jarlar. Embetet
upplif-vades åter i Bengt Algotssons person, af Magnus
Smek; men upphörde för alltid med bans död.
Emedan all, både krigisk och domareinagt var
förenad hos denne embetsmän, och ban kunde anses
som konungens alter ego, samt vissa landskap till
och med voro anslagna som skattskyldiga nnder
honom, kunde embetet, i en ärelysten, eller
mindre välsinnad persons band, blifva ganska vådligt,
samt afskaffades derföre med skäl, sä snart
statsskicket blifvit mera ordnadt. Vid bans installering
i embetet tillgick på det sättet, att allt
hoffol-ket sammankallades genom trumpetstötar, då
konungen intog sin thron och jarlen satte sig på
dess trappsteg. Nu steg konungen upp, höll ett
kort tal till jarlen, räckte bonom ett svärd såsom
tecken till hans värdighet, tog bonom derefter vid
banden och förde honom till det högsäte, som var
bestämdt för honom.
Jarla«ivist. Se: Gällaqvist.
Jarlelitis, beläget i Backeby socken af
Westergötland, har varit ett slott, der
Westgötha-jar-larne residerat. Lemningar derefter synas ännu
tydligen ytterst vid stranden af sjön Wenern. Det
bar varit i flor i Ingiald lllrådas tid och fanns ännu
på 1760-talet (enligt Tuneld). Härifrän skall, i
he-dentima, varit dragen en stark jernkedja öfver
viken intill Dalbo-näset. Namnets uttal har hos
allmogen blifvit så till vida förändradt, att stället nu
vanligen kallas Järnehus. Jarlebus-sund utgör ett
säkert hamnställe.
Jarlen™ eller Jarleriu*, troligen af en hög
slägt och jarlboren, erkebiskop i Upsala från år
1236 till 1255, skall hafva varit en om stiftet och
kyrkan i allmänhet särdeles nitisk man, hvilken
utverkade anläggandet af ett Dominikaner-kloster i
Sigtuna, stiftandet af ett kanoniskt kollegium i
Upsala, der personer, som ämnade sig till det
verldsliga ståndet och ej voro bundne vid någon
munk-orden, kunde erbàlla bildning, och till hvilken
stiftelses underhåll han anslog en del af tionden i
Upland. Man har äfven af honom en stadga,
hvilken bjuder, att hvarje bonde skulle årligen gifva
två penningar åt sin prost.
JarlawUten kallas mindre stenar i domstensform
vid drottsätet. (Se detta ord).
Jaroslaw, tåget till. Det företogs af Carl
Gustaf år 1656 på Sapiebas tillstyrkan, hvilken
derigenom hoppades kunna draga konungen i
förderfvet, genom det ban lockades djupare in i landet
och från sina förstärkningar. Planen var också
nära att lyckas. Carl Gustaf kunde endast en kort
tid uppehålla sig i Jaroslaw, och på återtåget
derifrån led ban så betydliga förluster, alt ban
kanske sjelf gått förlorad med hela hären, utan det
mod och den rådighet både ban och soldaterne
härvid utvecklade. Ilan var oupphörligt med i
striden, och på 16 dygn, enligt andra uppgifter på
21, var ban ingen enda gäng afklädd. Flera
gånger sväfvade ban i fara att falla i de
kringsvärmande Polackarnes bänder, och vid öfvergången af
San, flög en kanonkula mellan bans båda fötter,
så att ban belt och hållet öfverböljdes af den
uppkastade jorden. Detta tåg, säger Fryxell, var ett
förespel till Carl XII:s tåg till Ukrän, med den
skillnad, att bär icke fanns något Pultava.
Jag|tis» en qvarts-art och således tillhörande
mineraliernas sjette slägte silikater, förekommer gul,
röd eller brun, derb, matt eller föga skimrande, med
mussligt brott och ogenomskinlig, innehåller
alltid litet jernoxid och lerjord, hvaraf dess olika
färg härrör, och förekommer bos oss ofta nog i
form af små vackra stycken ibland klappur; men
aldrig i fast klyft. De vackraste slagen deraf
begagnas till smycken, äfvensom till arkitektoniska
prydnader, samt åtskilliga lyxartiklar.
Jaulolierra eller Jullierren, var en afgud af
lägre rang, som förr dyrkades af Lapparne,
särdeles under julhögtiden. Man offrade då åt bonom
små, korsade och med renblod bestrukna farkoster
af furu, af vid pass 3 qvarters eller en alns längd,
hvilka uppsattes uti höga granar, som sjelfva till
ett stycke uppåt stammen voro korsade och
blod-bestrukna.
Jennason var emellan 1760 och 1780 en skicklig
porträttmålare, bosatt i Ystad och död derstädes.
Jedeur, Tlioiuas, härstammade från en till
Sverige inflyttad vallonslägt, född i Arboga d. 19 Juli
1739, död som domprost i Westerås d. 5 Dec.
1815, har väl icke utmärkt sig, hvarken på den
politiska eller litterära banan med några särdeles
idrotter; men förtjenar likväl att. nämnas, såsom
en inom sin krets ganska märklig man, för sitt
redbara, jemna väsende, sin rena fläckfria
karakter och sitt skarpa förstånd, hvilka egenskaper
länge skola förvara bans hågkomst inom det stift,
der han lefvat och verkat. — Hans son, Klöf,
gymnasii-adjunkt och vice lektor i Westerås, född
1783, död 1841, bar utgifvit åtskilliga
tillfällighetsverser, utmärkande sig genom ett lekande skämt
och en lätt versifikation. De trycktes dels i
Stockholms-posten, dels i Westerås tidningar, samt
utkommo slutligen i en samling, kallad
VUterhels-Försök.
Je(Trott, Jolia», född i Skottland år 1746 och
promoverad till läkare derstädes, kom till Sverige
1788 och blef fältläkare vid hären i Finland,
samt efter krigets slut provincial-medikus i
Marie-stad med professors titel. Härifrån log han
afsked år 1795 och återvände hem, der ban ännu
lefde 1810. Om bonom berättas, att ban i
Mariestad under femton operationer tappade nära 200
kannor vatten af handelsmannens i samma stad,
Anton Sandborgs bastra, Catharina Hoof, en hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
