Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280
Jternl unden.
Jern sparf.
kolslager, och pà många ställen, t. ex. i England,
utgörande de hufvudsakligaste jernmalmerna. De
äro af ganska olika sammansättning, särdeles med
afseende på den olika halten af jernoxid, samt
hafva i (öljd deraf äfven ganska olika fysiska
egenskaper, färg, hårdhet o. s. v.; en sådan jernlera
är t. ex. den vanliga rödkritan, utmärkt genom
sin temligen vackra röda färg, då deremot andra
finnas som äro nästan svarta, bruna, gula eller
grönaktiga.
Jernlunden, en sjö i Wårdnäs och Tjersta
socknar af Östergöthland, 0,18 q v. mil i vidd. Der
fångas, utom annan Csk, äfven lax, sutare, rudor
och stundom vimba.
Jernmalmer kallas de i naturen förekommande
föreningar af jern med syre ensamt, eller med
andra syrsatta kroppar tillika, ur hvilka man med
fördel kan utbringa jern i slort. De indelas med
afseende på sina fundorter, d. v. s. de ställen
hvarpå de förekomma, uti: bergmalmer, som
anträffas uti urberg, flötsmalmer, hvilka förekomma
uti öfvergångs- och flötsforinationer, samt
sjö-och myrmalmer, som förekomma på botten af sjöar
och träsk. I afseende på sina fysiska egenskaper
indelas de uti derba, grofgryniga, granngryrtiga,
fjelliga eller bladiga, grof- eller granngnistriga,
slältäta, slaggtäta, speglande, damformiga; i
afseende på sitt förhållande till magneten, uti:
magnetiska, de der antingen sjelfve äro magneter,
attrak-toriska, eller som endast dragas af magneten,
re-traktoriska, samt uti ej magnetiska, repellerande,
sådana som hvarken äro magnetiska eller dragas
af denna. 1 afseende på sammansättningen delas
de uti oxidulbaltiga, hvilka hafva öfverskott på
oxi-dul, likväl aldrig i fritt tillstånd utan i förening
med oxid, såsom alla magnetiska jernmalmer,
oxid-haltiga, hvilka bestå antingen af blott oxid, såsom
blodstensmalmer, eller blandade med lera,
jernle-ror, eller i förening med vatten, såsom hydrat, uli
vissa myrmalmer, samt uli hvit eller spatig
jern-malm, hvilken består af jernoxidul i förening med
kolsyra. Bergmalmerna, som i allmänhet äro de
bästa, indelas i afseende på sitt förhållande vid
smältningen samt det erhållna jernets beskaffenhet
uti: godartade, hvilka ensamt gifva godt jern utan
blandning med andra arter, röd- och kallbräckta,
som gifvr» oartadt jern; en- eller sjelfgående,
sotn kunna smältas utan tillsats af flussrnedel, men
äro antingen hårdsmälta eller lättsmälta;
torrstenar, hvilka ej kunna smältas utan tillsats af Huss,
qvickstenar, som väl smälta utan Huss men ändock
erfordra sådan för att gifva ett behörigen
beskaffadt jern, samt färskande, som ej kunna smältas
utan tillsats af andra fattigare malmer medan de
färska uti masugnen.
Jern-uätter kallas i de norra orterna trenne
frostnätter, hvilka, enligt en längre tids erfarenhet
följa på hvarandra, omkring d. 20 Augusti.
Dessa frostnätter förstöra ej sällan säden, samt oftast
trädgårdsväxterna. Likväl beror det mycket af
lokalen, så att frosten inom ganska kort afstånd
kan göra skada på det ena, men ej pä ett annat
ställe.
Jernaaxa (mythol.), en jätteflicka, så bländande
skön, att hon fängslade sjelfva Thor, åt
hvilken hon skänkte sonen Magne, som redan vid
tre års ålder var starkare än någon af de
fullvuxne Åsarne.
Jernniria, ett hemman, beläget i Söderàkra
socken af Kalmar län, vid hafvet. Det är ovisst,
oin det bär sitt ovanliga namn af den
namnkunniga härnadsfararen Björn Jernsida (se detla ord);
men det synes troligt, att han vid något af sina
mänga ströftåg till sjös åt de södra orterna här i
grannskapet haft sina skepp och någon tid
uppehållit sig.
Jernskor, annex till Köln, beläget i Nordmarks
bärad af Wermlands län, 14 ^ mil N.V. från
Carl-stad. Om denna sockens kyrka finnes hos allmogen
en sägen rörande dess byggnad, från den lid
Sverige och Norrige voro förenade under en konung,
och då folket häromkring bivistade gudstjensten i
Edaskogs kyrka i Norrige. Då Edaskogs kjrka
dels blef för trång, dels ock vägen dit var
ganska lång, skola de hafva beslutat att öfverlemna
åt ödet, hvarest de skulle få sig beqvämare
kyrkoplatser. De uppfyllde derföre tvenne urholkade
stockar, den ena med skillingar (Norska styfrar),
och den andra med häslskor. Dessa släppte de i
vattndraget, som flödar frän Norrige hitåt, med
föresals att bygga kyrkor, der stockarne stannade.
Den med skillingar skall hafva landat vid
lilefvene-sundet, och der byggdes Skillinijsmarkx kxrka, den
andra flöt längre, till Sto ni ni en , och der uppfördes
Järnsko kyrka. — Ar 1675 hade en ansenlig trupp
Norska soldater tågat öfver (lloinsljället, i afsigt
alt belägra Eda skans, och rastade dervid i
Nohl-gård bär i socknen. En bonde, vid namn Anders
Jakobsson, i Gunnarsrud, som fick kunskap härom,
samlade ett dussin karlar, hvilka han, beväpnade
med muskötter och bössor, salte öfver en vik af
Hemsjön, och lät dem genast återvända genom
en liten skog. Detla förnyades så många gånger,
att de Norske blefvo rädda för en så stor miingd
snapphanar, och drogo sig tillbaka. .Men de
hämnades grymt på några invånare, och uppbrände
äfven flere gårdar. Nämnde Anders Jakobsson
underslef knekte-kontraktet I6S8, och var 1693
riksdagsman för Nordmarks och Jösse härader. Han
stod äfven i så stor ynnest hos konung Carl XI,
att ban i sin lifstid fick besitta Gunnarsrud
skattefritt, och för hans efterkommande förmedlades det
för everldeliga tider til! hälften. Tvenne
stenkummel märkes öfven härstädes. Socknen består af
20t5x mtl. och har 2,080 invånare. Dess areal
ntgör 56,608 tunnl.. af hvilka 2,870 äro sjöar
och kärr. Adr. Arvika.
Jernwparr (Accentor modularis), en till
gångfog-larnes 9;de familj, sångare, hörande fogel af 6
tums längd, med hufvud, hals och bröst askhläa
med bruna fläckar på hufvudet; ryggen brun med
svarta fläckar i rader; sidorna och öfvergumpen
gråaktigt rostbruna; magen hvit, nedre
stjertläc-karne bruna med breda hvita kanter; näbben om
våren svart, vid roten, under och på sidorna
gnl-aktig, om hösten svart i spetsen, anuars gulaktig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
