Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jernvidjor.
Jesuiter.
281
b«nen brungula; iris rödbrun; honan med flere och
tydligare fläckar pä hufvudet. Ilan bebor om
sommaren bergiga och skogbeväxta trakter i
nordligare delarna af riket, flyttar mot vintern till
slättbygden och de södra landskaperna, der han ej
sällan öfvervinlrar, stundom ock drager längre
söderut och återvänder i Mars eller April. Ilan är
munter och liflig samt ständigt i rörelse; dess
lockton är elt rätt skarpt issri! sången melodisk och
vacker. Födoämnena bestå oin våren af insekter,
larver, puppor och regnmaskar, om hösten och
vintern af granfrön samt andra växlfrön och bär.
Sitt bo bygger ban i täta buskar 2—4 alnar från
marken, af mossa, små pinnar och rötter samt
fodrar det inuti med hår. Äggen äro 5—6 af
blågrön färg och rufvas vexelvis af båda könen.
Jernviiljor (mythol.). Onda och fula väsenden,
hvilka sades hafva sitt hemvist i skogen
Jern-vid, öster om Midgård. Märkvärdigast bland detta
trollslägte var en ulf, kallad Mànegarm, hvilken
närdes af alla döende menniskors lif.
Jerpulf, biskop i Skara, der han afled är 1201.
Lärer hafva varil af den då bögt ansedda
Ulfa-slägten. Ilan var den förste bland Skara
biskopar, som pälade landets invånare biskopstionden,
hvilken bekräftades på riksdagen i Alebäck år 1200.
(Se: Herredag.)
JersjMhn, bergsmanshammare, i Söderberkes
socken af Stora Kopparbergs län, bar I bärd och
496 skepp:d 12 lisp:d privil. årligt smide af eget
tackjern. Tillverkningen afsättes på Stockholm.
Hammarskaften utgör 4 skepp:d 19 lisp:d 6 skålp:d.
\ges af bergsmän m. fl.
Jersnäs, en socken, med Forsarum, belägen i
Tveta bärad och kontrakt af Jönköpings län och
Wexjö stift, 2 J mil O.S.O. från Jönköping.
Forntida sägner berätta, att vid Rlybults strand af
Skärsjön skall vid branten af djupet vara
förvarad en större panna eller kittel, betäckt med en
stenhäll, och innehållande ortens dåvarande
dyrbaraste guld och silfverpjeser. Ar 182 V upphittades,
vid en större stenbrylning uppe i ett berg, på
hemmanet Hottens ägor, 34 förrostade lemningar
efter sabelfesfen, eller handtag till dylika, undi r
en sten, i storlek svarande emot 6 hästars
krafter. Allmogen påstod, att dessa sabelfasten legat
der sedan 1200-talet, då konung Waldemar blef
nödsakad, att, från Jönköpings stad, resa till Rom
och lösa aflatshref; vid hvilket tillfälle Danskarne
betydligt plondrat Sverige, och här på orten
blifvit dödade samt deras vapen på detta sätt
förvarade. Socknen hör till 2 kl. 2 afd. konsist.,
består af 31’^ mtl. och har 1,102 invånare. Dess
areal utgör 29,392 tunnl., af hvilka 4,550 äro
sjöar och kärr. I denna socken finnes 17 större
och mindre sjöar. Adr. Jönköping.
Jerstorp, en socken med Rankeryd, belägen i Tveta
bärad och kontrakt af Jönköpings län och Wexjö
stift, { mil V. från Jönköping, vid Wcltern.
Pastoratet har en naturskön belägenhet. Landet är
brutet af en genom pastoratet från S V. till N.P.
gående djup och bred dalgång, omgifven af höga,
men icke branta, odlade och med träd bevuxna
bergåsar, af hvilka den ena har en lång sluttning
O. åt Wettern. I vestra bergåsen är Btekeberg
och i östra Kalfberget största höjden. Kyrkan,
som ligger på en böjd, är af sten, tillbyggdes år
1831. Deruti är uppsatt Soopiska vapnet,
hvilken slägt tillförene ägt de betydligaste
cgendo-marne i socknen. En af de förmögnare af denna
slägt var lagmannen öfver Skåne, Åke Soop, född
1682, död 1748, som skref sig herre till
Jun-torp, Attarp, Rustorp, Jerstorp, Björncberg och
Olsbommar. Relydligare egendomar äro:
Bjorne-bery, frälse-säteri, 4 hemman med underlydande
3:ne arhetshemmau, beläget pä östra bergåsen,
omgifvet af högre med löfskog klädda bergspetsar,
med en vacker park, bar den herrligaste utsigt ät
Wettern och dess stränder. Ilar tillhört slägterne
Zachrisson, Adelsvärd, von der Länken,
Silfverhjelm, Wåhlin och Soop. Äges af enkefru S.
Höckert. Hustorp, säteri, med underlydande 3 \
hemman, med vacker belägenhet. Var slägten Soops
herresäte och Azamo, med underlydande 3^
hemman, der tegelbruk är anlagdt, ägdes äfven af
slägten Soop; men begge tillhöra nu P. G. Rjörkman.
Jerstorp, säteri, 2 J hemman, har vacker
belägenhet och iir väl bebygdt. Ilar tillhört slägterne
Silfverhjelm, Wåhlin och Soop. Äges af aflidne
handelsmannen Sandbergs arfvingar. Tolarp, 1
hemman frälse, väl beläget och väl bebygdt, äges af
hofrättsrädet Ä. Auselius. lilernestorp, säteri, 1
J-mtl., ntom andra så väl inom som utom socknen
tillhörande lägenheter, var fordom klosterbemman,
men på 1600-lalet, genom utbyte af egendomar,
förvandladt till säteri. I jorden hafva blifvit
funne olferknifvar, urnor med aska, m. m. Åtskilliga
på ägorna funna saker tyckas äfven visa, att
Danskarne under sina fiendlligbeter mot Jönköping
här haft sitt läger. Traditionen berättar ock, att
kongl. Götha hofrätt under härjande pestsmitta bär
haft sina sessioner, hvarefter ett ställe ännu har
benämning. Ågare hafva varit riksamiralen Carl
Carlsson Gyllenhjelm , slägterne Silfverhjelm, Roos,
Klercker och Kulberg. Tillhör nu löjtnant G. A.
Reutersvärd. Vidare märkes: Dumsmosse, en
mosse, om 4,251 tunnlands areal, med trenne utlopp,
nemligen genom Dumsån, som utfaller i Wettern;
Durikaliatlftn, som bildar vattenfall för Jönköpings
stads m. fl. qvarnar och sågar, faller äfven ut i
Wettern, samt Samtseryitsiin, som, förenad med
Tabergsån, har sitt utlopp i meranämnde sjö.
Socknen hör till 3 kl. konsist, och bar 660 invånare.
Den beslår af 2 I J mtl. på en areal af 7,760 tunnl.,
af hvilka 30 äro sjöar och kärr. Adr. Jönköping.
Jerxvisln, en skans, uli Medelpad och Lidens
socken, anlagd under Danska kriget i konung Carl Xl:s
tid, af Joh. Ålander, mantalskommissarie och
borgmästare i Sundsvall, som dä, vid manskapets eller
allmogens uppbådande mot Norska gränsen, blef
kapilen, och förde befälet i denna skans ett halft
år. Huru denna skans sedermera blifvit förstörd
är icke kändt.
Jesuiter. Oaktadt Gustaf I genom reformationen
sökte utrota påfvedömel i Sverige, förlorade
Romerska hofvet likväl icke allt bopp alt återföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
