Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
282
Jesuiter.
Johan li-
den Svenska församlingen till katholska kyrkans
sköte. I detta hänseende understöddes påfven
genom stämplingar under konung Gustafs regering,
både lönligen här i riket och än mer utom landet,
så väl af de flyktade biskoparne Johannes Magnus
och bans broder Olaus, Job. Brask ifrån Linköping,
Magnus Haraldus från Skara och några herremän,
som af de katholske bofven, särdeles dem som
stodo i frändskap med Christian tyrann. I Erik XIV:s
tid försummades ej heller dessa katholska ränker.
Utan tvifvel åsyftades något sådant med
giftermålet emellan hertig Johan och Catharina Jagellonica;
ty sedan hertigen uppstigit på thronen efter sin
afsatte broder Erik, och erkebiskopen Laurentius
Petri Nericius aflidit, förmådde drottning Catharina
sin gemål att bana vägen för återinförandet af
katholska religionen, hvilket företogs genom den så
kallade röda boken eller lithurgien (se dessa ord).
Påfven Gregorius XIII tyckte likväl att saken ej
kunde bedrifvas bättre än genom Jesuiter, och i
detta ändamål anlände äfven sådana till Sverige.
Drottningen hade till biktfader en Jesuit, Joban
Herbestus, som var "primus et continuns motor",
och skref företalet till röda boken. På konungens
egen begäran genom Pontus de la Gardie,
hitsän-de påfven sin apostoliska nuncius, Antonius
Possevi-nus, en lärd Jesuit, för alt bättre bedrifva
katho-licismen. Detta skedde år 1577. Men två år
förut bade Jesuiten Laurentius Norvegus, jemte
några andra Jesuiter, insmugit sig i landet. Han
utgaf sig för ifrig Lutheran och ßck af Stockholms
preslerskap tillåtelse att hålla en theologisk skola
i Gråmunkeholms kloster, hvaraf ban kallades
Klo-sler-Lasse (se detta ord). Men ban röjde sedan på
många sätt hvad ban förde i skölden. Medan
Jesuiterne, för att återinföra påfvedömet i Sverige,
skriftligen och muntligen gjorde hvad de hunno
och förmådde, försummade icke kardinalen och
biskopen i Ermland, Stanislaus Ilosius (se detla
ord), att befordra verket genom bref till
konungen och drottningen. Också blefvo år 1579 en
hop Svenska ynglingar utsände till Jesuitiska
skolor i Rom, Olmutz, Wilna, Brunsberg, m. fl.
ställen och konungen lät icke allenast inrätta
Jesuitiska skolor i Stockholm, på Drottningholm och i
Wadstena, utan flyttade äfven akademien från
Upsala till Stockholm, der Kloster-Lasse, med flere
Jesuiter, offentligen lärde påfviska religionens
satser. Antonius Possevinus, som återvände till Rom
15S0, sände bit åtskilliga Jesuiter, dem ban likväl
rädde, att de skulle kläda sig verldsligt och
gifva sig ut för att vara köpmän eller andra
personer, emedan Jesuitiska partiet, genom Catharina
Jagellonicas död 1583, förlorade mycket stöd,
hopp och bägn. Sedan konung Joban förmält sig
med Gunnila Bjelke 1585, minskades efter hand
bans tycke för Jesuiterne, och ban upphäfde derföre
samma år deras kollegium i Stockholm, hvarefter
Kloster-Lasse, med flere andra Jesuiter, reste ur
landet. Likväl stannade många qvar, icke endast
på Drottningholm hos kronprinsen Sigismund, tills
ban reste till Polen, utan ock uti det s. k. Kettens
hus i Stockholm och särdeles i Wadstena, hvilkas
antal ökades, då Sigismund, efter konung Johans
död, inkom att emottaga Svenska kronan och
med-bade legaten Mala Spina, jemte en mängd
Jesuiter, hvilka oupphörligen gjorde den evangeliska
församlingen förtret, oro och bryderi, till dess
ständerne, uppå presterskapets begäran, vid sia
sammankomst i Söderköping, d. 21 Okt. 1595
enhälligt beslöto, att alla "katholska prester och
lärare, och alltså alla Jesuiter, skulle, ehvar de
funnos, inom 6 veckors tid, förfoga sig utur riket,
samt allt klosterväsende, såsom särdeles i
Wadstena och Nådendal, som under konung Johans och
Sigismunds tid hade liksom qvicknat vid igen,
alldeles och utan all försköning upphöra och aldrig
mer inom Sveriges gränsor lidit varda." Äfven
förbjödos de katholska hofvens sändebud alt bit
medföra Jesuiter.
Joacliiin, Michael, regements-fältskär vid
lifgrenadier-regementet, i hvilket ban tjenade många
år och följde genom hela Carl XII:s krig, till dess
ban med återstoden deraf, efter slaget vid
Pultava, blef fången vid Dniepern. Ilan fördes till
Wercboturie; men om hans vidare öden har man
ingen kunskap. Berömmes såsom en skicklig och
erfaren man, hvilken med all möjlig ömhet
behandlat sina patienter.
Joan Christiureson blef år 1344 riksråd bos
Magnus Smek, förordnades till hans högste
embetsmän eller O/ficialis Regis Generalis, och var en
af de fyra herrar, som, under konungens vistande
i Norrige, skulle förestå regeringen. Ilan
upphöjdes till drots, först i Sverige och sedan i Norrige,
och stupade i slaget vid Tillinge kyrka år 1365.
Denna sistnämnda uppgift finnes både i Sh.
Rosenhanes konungalängd och i en not till dess
afhandling om de fem höga riksembetena; men sällsamt
nog heter det i texten till sistnämnda not: "Efter
dess död blef Drotz-Ämbetet ej återbesatt. Det
upphörde aldeles, när Bengt Algotsson år 1353
upphögdes till Sveriges Hertig", m. m. Han bade
rättighet att fara kring landet med 30 hästar, och
under konungens frånvaro med 45.
Joen Carlsson var Erik XIV:s befallningsman
pä Kalmar slott från 1561 till 1566, då ban den
10 Oktober af konungens nämnd dömdes från
lifvet, för åtskilliga i embetet begångna förseelser.
Johan I, son till Sverker II, Hack- och Blåfot,
och dess andra gemål Ingierd, blef år 1216 vBld
till konung, dels för sin morfaders Birger Jarl
Brosas skull, hvars minne ännu var kärt för
folket, dels emedan ingen annan var att välja, enär
Erik X:s son ännu var ofödd vid faderns död.
Joban lärer då sjelf hafva varit ganska ung och
troligen någon tid stått under förmynderskap, samt
dog ogift år 1222, efter att i sex år hafva
innehaft thronen. Med honom utgick Sverkerska
ätten, af hvilken han är den enda konung som
afled en naturlig död. Om bans korta regering
är ingenting hvarken ondt eller godt att säga.
Johan II eller Hans, son till konung Christian
I, och född är 1455. På herremötet i Halmstad
valdes ban till konung i Danmark och Norrige, samt
i Kalmar d. 2 Febr. 1483 till konung i Sverige;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
