Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordbäfning*
Jordeboks-räntn.
293
ver kalklagret genombrytes, det derstädes
befintliga vatten uppstiger till samma böjd som det
innehar uti den reservoir, sjö eller flod, hvars
botten kalklagret ulgör, så att då dessa
vattensamlingar, hvilka äfven kunna beGnna sig på längre afstånd
från det ställe der jordborrningen sker, ligga
betydligt högre än detta, vattnet uppspringer till
ofta ganska ansenlig höjd ur borrhålet, ehuru
detta ofta måste drifvas till det djup, att det
uppspringande vattnet genom iuverkan af jordens inre
värme är i betydlig mån uppvärmdt. I Sverige,
hvars mark, endast med undantag af Skånes
sydligaste del, icke utgöres af flöts-formationer, kan
naturligtvis jordborrningen ej användas för
frambringandet af artesiska brunnar.
Jordbäfning, jordskalf, jordslöt, kallar man det
naturfenomen, som ger sig tillkänna genom en
starkare eller svagare vågformig rörelse af jord_\ tan,
hvilken inträffar på obestämda tider; men
isynnerhet ofta och våldsammast i tropikländerna och
derintill gränsande delarne af de tempererade
zonerna. Uti sin högsta grad af styrka, då det får
den första benämningen, är rörelsen så häftig, alt
den under de få sekunder, som den varar, ofta
kullstörtar de fastaste byggnader, bringar sjöar
och andra vattensamlingar att utflöda öfver sina
bräddar, genom bottnens höjning, samt berg och
stundom hela landsträckor att nedsjunka, genom
bildade remnor uti den i rörelse stadde
jordskorpan. Derjemte åtföljes del ofta af vulkaniska
utbrott, stundom bestående af den vanliga i
glödande fluss befintliga lavan, stundom af oerhörda
massor flytande dy, d. v. s. uppslamning af lasta, fint
fördelade jordartade ämnen uti vatten, hvarmed de
bilda en mer eller mindre tjockflytande massa. I
ringare grad och sådant som detta fenomen stundom
äfven hos oss inträffar, är rörelsen på jordytan
föga våldsam, och medlör sällan eller aldrig någon
förstöring, ulan röjer sig endast genom en under ett
längre eller kortare tidsmoment märkbar skakning,
samt kallas i förra fallet jordskalf, i det senare
jordstöt. I Sverige hafva sådana förefallit på olika
tider, ehuru aldrig åtföljda af de förödelser, som
i andra, särdeles de sydliga länderna betecknat
deras spår. Redan i gamla handlingar finnas
sådana antecknade; år 1199 skall en jordstöt
hafva kännts i norden, och d. 10 Jan. 149? kändes
en sådan öfver bela riket, hvilken var så stark, alt
stora hus dervid remnade. 1 Stockholm
förmärk-tes ett jordskalf d. 4 Nov. 1823, och i
Westergötland spordes ett dylikt i Februari 1846. —
Orsaken till detta fenomen antages med visshet
vara följande. Då det med ovedersägliga bevis
är ådagalagdt, att bela vår jord en gång
befunnit sig uti smält tillstånd, samt endast genom
småningom inträffad afkylning antagit fast form på
ytan, samt ännu på ett, i förhållande till dess
massa, obetydligt afstånd från denna beGnner sig nti
samma smälta tillstånd, eller som det kallas i
glödande fluss, så att den består af en smält massa,
omgifven af en temligen tunn, fast skorpa,
hvilken dock genom fortfarande afkylning utifrån allt
mer och mer tilltager i tjocklek, så måste det
hända att denna skorpa, i följd af den vid
stel-ningen alltid inträffande sammandragningen,
småningom blir otillräcklig att fullt omsluta den ännu
smälta massan. Härigenom inträffar, att en del
af denna utpressas genom de öppningar, hvilka
bildat sig på åtskilliga ställen genom den mer
eller mindre ofta förnyade utpressningen, och få
namn af vulkaner, hvarvid den sammantryckta
massan erhåller aflopp i form af lava. Der
detta ej kan ske, måste den omslutande fasta skorpan
gifva vika och spricka sönder, i mån af sin
tjocklek antingen ända upp till ytan eller till ett visst
djup derunder, och denna senare sprickning af den
fasta skorpan är orsaken till de vid jordbäfningar
inträffade förödelser, enär en bristande kropp
dervid alltid försättes uti en vibrerande, mer eller
mindre vågformig rörelse. Orsaken till
jordbäf-ningarnes större våldsamhet i tropik- och
närliggande länder är sålunda lätt förklarad, enär det
utan svårighet inses, att den fasta jordskorpan der
måste vara betydligt tunnare än vid polerna, och
att således sprickningen der vanligast måste
sträcka sig ända till ytan, då den vid polerna och i
deras grannskap sällan eller någonsin hinner dit.
Jordebok kallas förteckningen på alla serskild|a
jordlägenheter inom hvarje fögderi och socken.
Dessa jordeböcker anbefalldes af konung Gustaf I,
för att erhålla en bestämd öfversigt af kronans
inkomster. Det åligger häradsskrifvarne att författa
dem. Den äldsta jordebok, som finnes qvar, skall
vara ifrån år 1541. Man har skiljt emellan
per-sedte- eller special-jordebok, hvilken äfven kallas
liggare, och den årliga eller summariska jordeboken,
som var ett utdrag ur den förra. Denna senare
är nu för tiden ännu mera sammandragen.
Lands-jordeboken kallas äter sammanfattningen af alla
fögderiers jordeböcker. Den s. k. tiggaren förnyas
hvarje tionde år efter ett visst formulär, och
innehåller hemmanens klassifikation efter olika
jord-naturer, skatte, krono, frälse med de serskild|a
slagen af denna sistnämnda jordnatur, vidare en
uppgift på alla derifrån utgående stater, löningar,
m. m., samt huru krono-tionden utgöres, o. s. v.
Den årliga jordeboken, eller, såsom den nu kallas,
förändrings-extraktet, innehåller summariska
anteckningar öfver de förändringar, som inträffa under
den tid, som förflyter ifrån det en jordebok
upprättas och till dess den bör förnyas.
Jordeboks-riinin , kallas äfven ständig eller
ordinarie räntan. Den består uti en mängd persedlar
af ortens produkter, hvilka, tid efter annan,
blifvit hemmanen påförde, efter kronans behof och
de skattskyldiges förmåga, och ifrån gamla tider
intill våra äro bibehållna. Denna ränta har
tydligen sitt ursprung ifrån ledungslama, ättargäld (se
dessa ord), m. fl. gamla skatter. Benämningen
häraf bibehålles ej allenast ännu i vissa orter (såsom
i Bohns län ledings-penningar, smör, mjöl), utan
skatte-persedlarne äro ock öfverallt af brutna
stycketal, hvilket bevisar deras ursprung från de
tider, då’ skatte-persedlar, efter vissa
sammansättningar, ulbetaltes af flere bönder, och af de
skattskyldige pro rata tillskötos, t. ex. £ får, 5 marker
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
