Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
Jordspringare.
Josephson.
teroes aflöning, hvilken sedan fått namn af vretskatt
eller täppe-penningar och tomlåren, äro från en
sådan jordskyld eller åkerskatt befriade, allt
enligt fnndations-brefven, städernas privilegier och
serskildta kongl, resolutioner.
Jorrispringare (Harpalus), ett insektslägte af
skalbaggarnes ordning, med aflång, medelmåttig
eller liten, hos de flesta mer nedtryckt än kullrig
kropp; hufvudet utan tydlig hals, framtill
afsmal-nadt; ryggsköldens form mycket omvexlande;
an-tennerne trådlika; pannan kullrig, ögonen små;
skalvingarne något platta; med eller utan
hinnvingar. Rofdjur, som lefva om dagen under
stockar, stenar o. dyl., samt jaga om natten. Hos oss
linnas af dem en stor mängd arter, hvaraf må
nämnas: Kopparfärgade Jordspringaren (II. cupreus), 3 j
linje lång, oval; ofvan grön med kopparanlöpning,
under glatt och svart blåaktig, med grön
skiftning; fötterna becksvarta, antennerne svarla med
rödbrun bas. Förekommer allmänt pä torra
ställen under stenar, lefver af insekter, larver,
puppor och maskar. Erzfàrgade Jordspringaren (H.
æneus), 3 linjer lång, trubbigt oval; ofvan grön
med blå eller brun anlöpning; skalvingarne hårda,
puukleradt finstrimmiga; antenner och fötter
alldeles rödbruna. Förekommer pä samma ställen och
tillsammans med den förra, samt liknar den till
lefnadssätt.
Joriistenar, gescbiebe, äro större eller mindre
stenar, hvilka ligga spridda på jordytan, hvaruti
de icke sänkt sig mera, än som varit en följd af
deras egen tyngd och det underliggande jordlagrets
större eller mindre eftergift. De bestå hos oss
vanligen af granitblock, stundom af oerhörd
storlek, mången gång ock af sand- eller kalksten. De
förekomma ofta flera mil från närmaste berg af
samma slag; men äro så skarpkantiga, att det tydligen
synes, det de ej, under flyttningen derifrån, lidit
någon våldsammare skakning eller nötning emot
hvarandra eller andra hårda kroppar, utan synas som
vore de af en oerhörd kraft ditslungade, hvarföre
man ock ofta får af allmogen höra sägas att de
äro ditkastade af jättar för att dermed krossa
närbelägna kyrkor, hvilka kast dock alltid
misslyckats. Den sannolikaste förklaringen af denna
flyttning fråu deras ursprungliga lägerställen är, att
vid den tidpunkt då större delen af vår halfö
ännu var hetäckt af vatten, do af detta
sönderbrå-de sidorne af de deröfver uppskjutande högre
bergen, under skarpa vintrar fäslades vid vattnets
is-betäckning och då denna sedan af stormen
lösrycktes, så medföljde alla lösa klippstycken, som
fästade vid isfältet, drefvo ined detta ut öfver
hafsytan och när isen ytterligare söndersplittrades
eller uppsmälte, lossnade derifrån och sjönko till
hafsbotten, hvilken nu utgör våra slättbygder. Att
förbållandet är sådant ådagalägges faktiskt
derigenom att dels ännu stundom uti polarhafven
anträffas isberg eller isfält, som på sin yla uppbära
betydliga klippmassor, dels deraf att, för några få
år sedan, elt stenblock af omkring 17,000 skålp:ds
vigt flyttades med isen från Finlands södra kust
till den nordvestra sidan af ön Högland.
Joreit, ett militiæ-boställe i Q ville socken af
Bohns län, har blifvit bekant genom ett derstädes
år 1816 gjordt fynd. Uti en liten jordkulle å
dess ägor anträffades ett grafrum med tre
afdelningar, bildadt af ekplankor saint dcrinom
åtskilliga urnor af ler, en stor armring af guld, en
guldpenning, med en inskrift af okända
karakteren en enkel och en tredubbel fingerring och två
armringar af guld, ett spänne af samma metall,
ett silfverkors, flera silfverskenor, etl kopparkäril,
besatt ined perlor och öfverdraget med en
silfver-skälla, samt dessutom åtskilliga jernsaker och
annat, hvaribland en oljemålad, kopparbeslagen
kag-ge af enlräd, m. m. Någon tradition om stället
linnes icke.
Jormiingard. Se: Fenrisulfven.
Jorsalafarare eller Jerusalemsfarare. Så
kallades under katbolska tiden de, hvilka företagit
vallfärder till heliga landet.
Jorunil, Yngves son och sedan fader åt den
gamle Aune, angrep, jemte sin broder Erik,
vålds-kräktaren Hake (se detta ord); men förlorade
träffningen och nödgades fly. Soin Hake dog af de sår
ban erhöll i striden, kom Jorund i besittning af
thronen och företog, efter tidens sed, ströftåg mot
grannarne. Bland andra orter härjade han äfven
på Jutland, och lade sig mot hösten med sin flotta
i Limafjärden. Ilär angreps ban af Gyllauger, son
till Norske konungen (iudlauger, hvilken Jorund
förut besegrat och upphängt vid stranden. Efter
elt tappert motstånd träffades Jorund af samma
öde, som ban beredt sin motståndares fader. Dä
hans skepp blifvit redlöst, sprang ban öfver bord,
för att rädda sig med simmande; men blef
tillfångatagen och upphängd i en galge.
Joseliua ittaximiliana Kugenia, Sveriges
drottning, född i Milano d. 14 Mars 1807, hvarest
hennes herr fader, Eugene Beauharnais, Napoleons
stjufson, då var vice konung. Hennes moder är
Augusta Amalia, dotter till konungen i Bäjern,
Maximilian Josef. Förmäld d. 19 Juni 1823 med
d. v. kronprinsen Oscar, nu II. M. konungen af
Sverige och Norrige.
Josefiua kyrka. Se: Ktockrike socken i
Öster-göthland.
Joselinas, Kronprinsessan, pensions -
inrättning. Under denna benämning bar II. M.
dronningen såsom kronprinsessa stiftat en
pensions-inrättning vid kongl, andra lifgardet. Den erhåller
af II. M. elt årligt bidrag af 300 R:dr. Är 1842
ägde denna pensions-fond ett kapital af 11,000
R:dr B:ko.
Josephson, Jakob Axel, född 1818, filos,
mag. 1842, är en bland våra yngre, mest
lofvande kompositörer. Det första arbete, hvarmed J.
uppträdde var ett af honom i musik satt poein
(af Bergman), tryckt i en år 1841 i Upsala
utkommen kalender. Samma år utgaf ban ett häfte
sånger, hvarpå sedermera följt flera dylika, af
hvilka några blifvit utgifna i Tyskland. Dessutom
en samling sång-qvartetter, santi uu senast s. k.
tondikter för pianoforte. J.s sångmö, som ej
allenast sjunger, utan äfven diklar, ty texter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
