Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordlöpare.
Jordakyld.
295
slags växter, och uppäta lofven eller örtbladen på
buskar samt andra låga växter, äfvensom
bjert-bladen på alla saftiga trädgårdsväxter, såsom kål,
rofvor, rättikor, rädisor, böner, sockerärtcr, m. Q.,
hvarigeuom de åstadkomma stor skada. Om
vintern gömma de sig under nedfallna löf, samt
framkomma om våren, då de utsådda fröna börjat gro.
De älska i hög grad solen och trifvas derföre ej
på skuggiga ställen, samt frukta i hög grad för
regn. Det är ej bestämdt afgjordt, huruvida de lägga
sina ägg på växtens blad eller pä sjelfva fröen,
eller möjligen på båda delarne. 1 anseende till
den skada de göra, hafva många medel blifvit
använda liil att utrota eller afhålla dem från
väx-terne, och ibland dessa lär isynnerhet växternes
stänkning med tobaksafkok samt fröets blötning
i saltlake, före utsåningen vara verksamma.
Gulrandiga Jordloppan (II. nemorum), är af | till 1
linjes längd, glänsande becksvart, stötande i blått-,
antennernas bas, ben och larser bruna; en bred
ler-gul våglinje längs åt hvarje skalvinge, dessa senare
fint punkterade. Träffas vid samma tid, har enahanda
lefnadssätt och gör lika stor skada som den lörra,
samt utrotas på samma sätt.
Jordlöpare (Carabus), ett insektslägte af
skal-baggarnes ordning, med afläng, stor och kullrig
kropp, hufvudet nära jemnbredt, lika långt som
ryggskölden, men smalare; halsen tydlig,
anten-nerne trådlika; pannan kullrig, ögonen
medelmåttiga; skalvingame hvälfda ined uppvikta
sidokanter; inga hinnvingar. Alla arter tycka om att
lefva i jorden och äro mest i verksamhet om natten.
De äro vargar ibland insekterna, hvilka de anfalla
och uppäta när de komma åt. Vid baudtering
gifva de en obehaglig lukt ifrån sig och utspruta
en skarp, bräonande vätska. Ilos oss finnes IG
arter, hvaraf de märkvärdigaste äro: Grönrandiga
Jordloparen (C. violaceus), I tum lång, svart på
ryggskölden stötande i blått, fördjupningarne längs
skalvingarnes kanter violetta eller
purpurglänsan-de; kroppsytan nnder polerad och glatt, ofvan
skrynklig. Förekommer tidigt på våren och
träffas ända mot hösten gömd under stenar om
dagen. Larven är äfven en ifrig insekt jägare,
hor-niga Jordloparen (C. granulatus), 5 4 till 6 linjer
lång; under kullrig, polerad svartblå eller
grönsvart, ofvan något platt samt grönt eller
koppar-brunt bronserad, skalvingame refflade med 3:ne
kedjclika rader af gryn- eller kornformiga vårtor.
Allmänna på ängar, falt och betesmarkerna under
mossa, stockar och stenar, frän våren ända till
hösten, under hvilken tid ban utödar en mängd
skadliga insektlarver. Refflade Jordlöparen (C.
can-cellatus), liknar den nästföregående; men är större,
ofvan mera kullrig, hufvudet och ryggskölden
kopparröda, första antennlederna alltid rödbruna.
Förekommer som den förra. Ti üdgårdsltiparen (C.
bor-tensis) och Ähgsloparen (C. nemoralis), likna de
öfriga till utseende och lefnadssätt.
Jordinau kallar man de olika blandningar af s. k.
jordarter, sandjord, lerjord, mergel-och mulljord,
hvaraf den odlingsbara jorden på ett visst ställe
utgöres, och hvaraf dess större eller mindre frukt-
barhet i allmänhet eller tjenlighet för vissa växter
isynnerhet beror.
Jordnalle, vif (Chrysosplenium alternifolium), en
mångårig växt, som förekommer bär och der vid
sumpiga flodstränder och källdrag, samt anses
gifva anledning att eftersöka källådror.
Jordnatur kallas ett hemmans olika beskaffenhet,
i afseende på derå hvilande skatter, emedan
jorden kan vara af krono-, frälse- och skatte-natur.
Kronobemman äro statens egendom.
Skattehemman, eller, såsom de nu kallas, kronoskatte, äro
de jordlägenheter, der jorden tillhör enskildt man
och kronan anses äga räntan, hvilken då utgår
såsom en oföränderlig grundskatt; frälse
återkallas den jord, der hvarken sjelfva grunden eller
räntan tillhör kronan. Af alla dessa jordnaturer
Gnnas flera olika slag, såsom inom frälset:
säterier, rå- och rörsbemman samt allmänneligt
frälse, o. s. v. Jordnaturen är oföränderligen fästad
vid egendomen, utan afseende på ombyte af ägare.
(Se för öfrigt artikeln llemman.)
Jord-raii«altiiing kallas den förrättning,
hvarigenom, näst förrän ny jordebok upprättas,
konungens befallningshafvande undersöka förbållandet med
kronans gods och rättigheter af jorden. Dervid
undersökes: om afhysla hemman, om
jordlägenheters inläggande och om uppkomna ödesmål, samt
i allmänhet om de förändringar, hvilka inträffat
sedan sista jordeboken upprättades. Denna
jord-ransakmng är således en föregående åtgärd i och
för upprättandet af ny jordebok.
Jordrefning kallas den landtinätarens förrättning,
hvarmedelst en eller flere hemmans ägor och
tillhörigheter blifva afmätte, på karta aftagne och
beskrifne till sin beskaffenhet.
Jordrefva, jordkrypa, tusengodt (Glecoma
be-deracea), ea mångårig växt, som förekommer
ymnigt vid gärdesgårdar, hus och morar, samt i
länder, på åkrar och ängar uti flera landskaper. Den
ätes af fåret och bästen, men ratas af andra
kreatur; fordom användes den i medicinen.
Jordrök, åker-rök, àkersilke, gallgräs (Fumaria
officinalis), en årlig växt, hvilken förekommer
allmänt i åkrar bland säden, men sparsamt på
jordvallar och i trädgårdar. Ätes af kreaturen, men
ej begärligt, samt innehåller, jemte ett bittert
ämne, hvarföre den begagnas i medicinen, äfven ett
gult färgämne, hvilket gör den användbar till
hus-bebofsfärgning.
Jordskyld, städernas, eller den så kallade
åkerskatten, erlägges af en del städer, åt hvilka
staten tilldelat skattlagde hemman eller
åkergärden, för att å de in anlägga staden, med vilkor,
att de betala till Kongl. Maj:t och kronan, efter
areala innehållet deraf, antingen en stadgad afgift,
eller ock utgöra hemmanets och jordens
skattlagde räntor; men andra städer åter, hvilka äro af
den beskaffenhet, att jorden, vid deras
grundläggning, varit en ouppodlad utmark och icke tillhört
något kronohemman, utan städernas inbyggare af
fordna konungar fått tillstånd att bebygga och
göra fruktbar sådan mark, emot afgift till mogistra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
