Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jalpii
de konung. Konung Gustaf II Adolf gaf
kungsgården i förläning ät sin moder år 1622. Uti
drottning Christinas tid bar riksrådet m. m. frih. Paul
Kbeveohiiller, som i Tyska kriget gick frän
kejserliga hären i kongl. Svensk tjenst, ined
försträck-ningar och tillskjutne medel tillkupt sig såsom
frälse de under Julita liggande hemman, samt fått
donation på Julita gård. Är 1662 tillföll
egendomen slägten Palbitsky, hvilken allt sedermera
varit ägare deraf. Här är ett bibliothek och
taf-velsamling. Af det fordna märkvärdiga klostret
äro endast få qvarlefvor öfriga. Ilär märkes
äfven det 200 alnar höga Wigs-berget, med en
märkvärdig skans ifrån bedenbös. På Julita-löten skall
fordom stått ett slag emellan Svenskar och
Danskar. Gimmersta, säteri (se detta ord). Socknen
hör till 2 kl. patronela pastorater och tillkommer
patronat-rälten ägaren till Gimmersta. Socknen
består af 87 mtl. och bar 2,683 invånare. Dess
areal utgör 32,678 tunnl., af hvilka 2,560 äro
sjöar och kärr. Adr. Ääs.
Jnlput säteri. Se: Romfartuna socken.
Julrofvnn, är namnet på en folklek, som
förekommer i Upland, Småland, Blekinge och Finland,
hvarvid de lekande sitta uti ring pä golfvet. En
person går omkring för att pröfva rofvorna,
upplyfter den ena efter den andra från golfvet och
nedsätter den åter, mer eller mindre hårdhändt,
under skämtsamma eller artiga yttranden om
rof-vans art och beskalTenhet. Rofvan gör sig dervid
så tung som möjligt, för att öka den pröfvandes
besvär.
Jul räcker infe till punk, ett gammalt Svenskt
ordspråk, hvarmed förstås, att det fattigt folk äger
icke varar länge.
Juninia var namnet på den högsta guden, fordom
dyrkad af Finnarne. Det onda öfverväsendet var
Perkele. Jumalas namn bar sedan öfvergått till
benämning pä Gud, i deras kristna trosbekännelse.
Jumala-dyrkan omnämnes i våra fornsagor. Enligt
dem fanns vid Winån (nu Dvina-floden), en s. k.
skidgård, eller af trädvirke inhägnad plats,
hvartill ingången stängdes af en igenbommad grind.
Stället bevakades hvarje natt af sex män, af
hvilka tvenne oafbrutet höllo vakt. Inom inhägnaden
var en stor hög af jord, uppblandad med guld
och silfver, hvilket blifvit ditfördt i följd af en
sed bos Bjarmerna, att, när en rik man dog, en
viss andel af hans lösa gods, såsom ett offer,
nedlades inom dylika helgedomar. Här fanns
äfven guden Jumalas bild, med ett tjockt
guldsmycke om halsen och en stor silfverskål, fylld med
silfverpenningar, på knät. De djerfve
Norrmännen lyckades obemärkta inkomma i beigedomen,
lastade sig med byte ur den med dyrbarheter
fyllda jordhögen, samt borltogo Jumalas silfverskål
och halsprydnad. Då likväl vid det yxhugg, som
lossade det sistnämnda, hufvudet med stort brak
föll af den murkna bilden, kommo Bjarmerna i
rörelse, och endast med största svårighet lyckades
det tempelrånarne att undkomma.
Juiualiiha eller Auinlink» lillfiiinga-Iitten
var, enligt Dalin, den, från hvilken den Forn-
Jnngfru Harlie hand. 301
jotherska härstammat, således den nräldsta i
Sverige.
JuuabKch, bredvid Jönköping, hvaraf staden
förmenas hafva fått sitt namn.
Jung, en socken, med Ötlum och Fyrunga,
belägen i Skånings härad af Skaraborgs län, Skara
stifts domprosten, 2 mil S.S.V. frän Lidköping.
Kyrkan är af sten, byggd i tolfte eller fjortonde
århundradet, vid stora landsvägen från Lidköping
till Götheborg. Här finnes en runsten. I denna
socken märkes: Asa, 1 mtl. säteri, tillbör bönder.
T)unstorps bro, öfver än Lidan, åtskiljer Skånings
och ßarne härader. Rödinge backe, skall bära namn
af konung Håkan Röde, hvilken här lärer bält en
boning, hvarefter några lemningar synas. Vid
Rödinge kalla är ett offerställe, der en mängd
allmoge fordom samlades midsommarsaftonen.
Riks-bofmästaren Thure Jönsson (Roos) och riksrådet
Måns ßryntesson (Lilljehök) m. fi. emot konung
Gustaf I upproriske herrar skola här haft en
sammankomst år 1529, förmodligen innan det stora
mötet i Larf. Socknen bör till 3 kl. konsist. Den
består af 20 mtl. och bar 722 invånare. Dess
areal utgör 5,601 tunnl. Adr. Skara eller
Lidköping.
Jungfru kallas plallrunda trädstycken, med
trenne hål, hvilka begagnas, att, medelst i dem
inskurna taljerep, fästa stäng- och under-vanten vid
märsar eller röst på fartyg.
Jungfruhaui (Aphanes arvensis), en liten,
ettårig växt, som förekommer bär och der på
vidsträckta åkrar och fält, isynnerhet på
öfvergångs-formationer, såsom på Gottland, Öland, i Skåne
m. il. ställen, och är utan känd användbarhet.
Jungfrukullen, på Mörkön, kallas en med
stenar och jord planerad och afkullrad spets af
samma klippa, på hvilken Hörningsholm (se detta ord)
är beläget. En sägen går, att en prinsessa härstädes
blifvit begrafven och att kullen deraf fått sitt
namn. Men genom en i senare tider anställd
gräfning, har man likväl upptäckt, att ingen graf der
finnes. Troligare synes så väl af läget, som de
ännu qvarstående murarne, enligt grefve Dahlbergs
ritning (i dess Suecia Ant. et Ilodierna), att ett rundt
torn i fordna tider varit bygdt på denna kulle,
hvilket stått i förening med den fordom vidlyftiga
slottsbyggnaden.
Jungfrukyssen var ett ibland de tortyrmedel,
som under partitiden användes; men hvilket af
Gustaf III afskaffades.
Jungfru Murlæ brudgran (Satyrium
conop-seum), en växt, som förekommer af tvenne
artförändringar, på steniga ängar, nästan öfverallt i
riket ymnigt, dock mindre och sällsyntare i
Lapplands kärr- och fjälltrakter, utan känd
användbarhet.
Juugfru THnriæ liand, jungfru Mariæ förkläde,
handknoppar (Orchis maculata), en mångårig växt,
hvilken förekommer öfverallt i riket, ända till de
lägre fjälltrakterne, ganska allmänt. Roten, som
till utseendet fullkomligt liknar en band, består
af växtslem, och användes likasom roten af en
annan orchisart (O. Morio) i medicinen, under namn
Del. II. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
