Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jute.
JKder.
307
Jute, Jutar är den mundtliga traditionens
vanliga benämningar pä Danskarne. Namnet är
härledt från Jutland-, men äger alltid en fiendtlig
bemärkelse. Jutska seder beteckna stundom i
folkvisan sådana bruk, som voro en Svensk man
ovärdiga eller skadliga att efterfölja. Namnet ingår i
många ortbenämningar, såsom t. ex. Jutebackarne,
Jatpussen, m. fi. och hänvisar då alltid till någon
i fordna dagar der förefallen dust med våra
bröder på hinsidan sundet, i hvilken de kommit till
korta.
Jutebackarne. Denna benämning förekommer på
flere orter i landet och betecknar att någon
drabbning emellan Svenskar och Danskar ägt rum i
granskapet, samt att dessa senare blifvit efter slaget
jordade derstädes. Julcbackar förekomma i Ekeby
socken af Östergöthland, i Högsby och Madesjö
socknar af Kalmar län, samt i Svenne vads socken
af Nerikes län.
Jutebron och Juteliürret. Se: Ebbehult.
Jutebataren var namnet på amiralskeppet i Erik
XIV:s flotta, som egentligen hette Mars, hvilket i
träffningen vid Öland den 28 Maj 1564 sprang i
luften, hvarvid många af fienden, som rusat om
bord derpå, förlorade lifvet. Större delen af de
kanoner Jutebataren förde, voro gjutna af de
öfverflödiga klockor Gustaf I tagit från kyrkorna.
Menigheten underlät ej att anse skeppets olyckliga
öde som ett himmelcns straff för det begångna
helgerånet.
JUterbock, slaget vid, stod d. 23 Nov. 1644,
emellan Svenskarne under Torstensson och
Österrikarne under Gallas och Bruay. Egentligen var
det en fortsatt förföljelse af desse sistnämnde,
ifrån Nimeck till Lucka; men hvilket fått namn
efter staden Jüterbock, der Österrikarne ledo sitt
största nederlag, särdeles på en gata, som
ännu kallas BloJsyatan. Hvad de förlorat i döde och
sårade kunde ej räknas, emedan desse lågo
spridde öfver bela den långa sträckan; men fångar
blefvo 1,500 ryttare, hvaribland en general och två
öfverstar. Dessutom fråntogos dem 18 fanor och
3,500 hästar. Gallas hade af bela sin här knappt
2,000 man i behåll. Svenskarnes förlust var högst
obetydlig. — Slaget vid Dennevitz 1813 föreföll
äfven nära Jüterbock, hvarför det i början också
kallades slaget vid Jüterbock.
Jutholineu. Se: Dalarön.
Jutland, fälttåget i, 1644. Torstensson hade
inryckt här i tanka att på isen kunna gå öfver till
Fyen; men då vintern förblef ganska mild, aflopp
fälttåget utan några vigtigare följder.
Jutpussen kallas ett ställe i Svennevads socken
af Nerike, hvilket skall utmärka att någon
drabbning med Danskarne fordom skall hafva tilldragit
sig i nejden.
Juunten, Paulus, son till en borgare i Wiborg,
prestvigdes i Abo 1540 och skickades af biskop
Skytte till Wittenberg, der ban blef bekant med
Luther, Melanchton, m. fi. Efter återkomsten
utnämndes ban till rektor i Åbo. Johan III
skickade honom såsom sändebud till storfursten Ivan, som
höll honom i ett treårigt fängelse, hvilket så men-
ligt inverkade på hans helsa, att ban, genom
följderna af behandlingen derstädes, fyra år efter sitt
frigifvande, dog d. 22 Aug. 1516. I
fångenskapen skref ban en Analys öfver årets predikolexter.
Har för öfrigt författat en Berättelse om sin
beskickning till Moskau, år 1785 utgifven af Porthon;
Ckronicon Epitcoporum Fmlandensium, samt
öfversatt katekesen och handboken på Finska.
Jans, Jauaes, Janttnes och i jåm,
Östgötha-dialekt, betyder: nyligen, för en stund sedan.
Jlider, en socken, med Barfva, belägen i
Öster-Rekarne härad och kontrakt af Södermanlands län
och Strengnäs stift, 1 { mil N.O. från Eskilstuna,
vid Mälaren. Ilär märkes Fiholm (se detta ord).
Jäders kyrka ombyggdes, utvidgades och
förskönades, till en af de vackraste landskyrkor, af
rikskansleren grefve Axel Oxenstjerna, som dä ägde
och bebodde Fiholm, hvilket arbete, enligt en
öfver kyrkdörren inristad inskription, fullbordades år
1651. Kyrkan, som är rikt beprydd med
vapen, innesluter 3:ne Oxenstjernska familjegrafvar,
och i den östra af dem, under altaret, ligger
rikskansleren begrafven, omkring hvars enkla, med
svart flanell öfverdragna likkista,
initialbokstäfver-na till hans namn och titlar äro anbragta uti
silf-verbroderi. Uti de öfriga grafvarne stå flere
präktiga och dyrbara likkistor. Ett lik är instöpt i
bly och 3:ne äro balsamerade. Uti r.horet finnas 4
stora af svart marmor väl arbetade epitafier öfver
rikskansleren Axel Oxenstjerna, bans föräldrar, barn
och syskon. Inskriptionen på rikskanslerens
epitafium börjas sålunda: D.O.M.S.— Magnus Svecorum
Cancellarius Comes Arelius Oxenstjerna sui
temporis Oracuium heic sile.t, &c. Angående kyrkans
uppbyggande finnes följande af nästan alla i socknen
kända sägen. Dä den förfallna kyrkan behöfde
ombyggas, skall någon hafva yttrat till en gammal
gumma, som var sysselsatt att grädda bröd, att
rikskansleren Axel Oxenstjerna lär vara sinnad alt
pä egen bekostnad ombygga sockenkyrkan,
hvarpå gumman, som kände hans sparsambet, skall
hafva svarat, att om ban gör det, så förvandlas
denna (i ugnen varande) kakan i en sten, hvilket,
såsom berättelsen förmäler, skall hafva skett och
derefter sattes den i sten förvandlade kakan in i
kyrkomuren på södra sidan, hvarest denna runda
kak-formiga sten är utmärkt genom murningen omkring
densamma. På Wäfle ägor anträffas en runsten och
på Mora bys ägor en större runskrift, inhuggen i
ett berg. Ruiner efter en större borg märkas på
ett berg invid Mälaren. — År 1694, d. 10 Aug.,
nedslog åskan i kyrktornet, skadade murarne och
nedsmälte 3:ne klockor. Trenne personer blefvo
träffade af åskan, af hvilka tvenne kommo sig
före; men den tredje, en dräng, dog och till
minnesmärke af denna händelse hänger ännu hans af
åskan sönderslagna hatt öfver dörren till
vapenhuset. Den 2 Juni 1702 inträffade en lika olycka,
likväl omkom ingen dervid. Kyrkotornet skall nu
(1846) förses med tornur. Till kyrkans och
förutnämnda familjegrafvars underhåll är af en
grefvinna Dohna Soop, född Oxenstjerna, en donation
gjord 1767, hvars fond nu öfverstiger 12,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
