Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
]OnhSping.
Jfiukttplog.
317
Junebäck, ifrån hvilken dess namn (Junecopia) skall
bärleda sig, samt ntvidgades slutligen utefter
Wet-terns strand, ända till det stället, der yttre
fästningsverken gå ned till sjön; men efter dess brand
1612, förordnade Gustaf Adolf år 1614 dess
åter-uppbyggande på det nuvarande stället. Rogberg
(i dess Historisk Beskrifning om Småland) slutar
till ett visst stadens anseende, genom det
härstädes försiggångna konung Waldemars biläger med
Danska prinsessan Sofia, år 1263. (Rühs deremot
anför, att denna tilldragelse ägt rum i Linköping.)
Långt mera skulle i detta hänseende bevisas
genom den omständigheten, att staden hade tvenne
borgmästare och 12 rådmän, äfvensom att
konung Magnus Ladulås år 1288 tillstadde tvenne
fria marknader årligen, samt anlade etteget
myntbus i staden 1284. Ar 1448 beviljades fri
spannmålshandel och år 1524 stapelstads-rättigheter,
eller, som det i konung Guslaf I:s bref beter,
rättighet att segla ut och in hvarest de (stadsboerna)
bäst kunna, tullfritt i Lödese och Söderköping.
Angående första anläggningen af Jönköpings
fästning saknas äfven underrättelser. Den är likväl,
enligt all sannolikhet, ganska gammal och torde
oppgå till den tid, då de båda Göthalanden, det
östra och vestra, styrdes af serskildta regenter.
Om det af påfven Agapetus II i nionde
århundradet st:idfästade gränsefördrag emellan konungarne
Emund Slemme i Upsala och Sven Tjuguskiegg i
Danmark icke är, såsom det likväl tros, i senare
tider understucket, så gick Danska gränsen helt
nära härinlill, eller efter Nissa källa, Dummemosse
och Dummesand (Sv. Diplom., Tom. I.), det senare
än i dag gränsemärke emellan Småland och
We-stergöthland. Under sådana förhållanden var en
fästning här af vigt. Några tecken till äldre
byggnadssätt kunna i den närvarande likväl icke
upptäckas. Bastioner, kasematler, hvalf, m. m.
häntyda omisskänneligen på en yngre tid för deras
uppkomst. Ett belt och hållet nytt har således
kommit i det gamlas ställe, troligen först med
konung Guslaf I:s uppstigande på thronen. I ett
bref af år 1601, ifrån Carl IX till fogdarne i
Småland, anbefallas desse, att, vid strängt ansvar,
noggrannt tillse, det bönderne utgjorde sina körslor
och dagsverken till denna fästning. Konung
Gustaf II Adolf lärer dock lagt sista handen vid
denna herrliga byggnad. Carl X Gustaf gjorde den
obeböQig. Det historiska om denna fästning är
följande. Den belägrades, ehuru förgäfves, af
Folkungarne, redan år 1279. Konung Birger
Magnusson förbättrade fästningen år 1309; men samma
år förvandlades den i en grushög af Birgers
broder Erik, som med stormande hand intog
densamma. Är 1452 belägrades den och intogs af
konung Carl Knutsson. Det var likväl synnerligen
under Danskarnes äflan att återtaga det primat
öfver Sverige, som konung Gustaf I frånryckt dem,
som den oftare hotades; men lärer aldrig blifvit
intagen af dem. De kanonkulor, som hittas i
vallarne, och de menniskoskeletter, som nppgräfvas
öfverallt på slätten deromkring, troligen
lemningar efter fallne fiender, som blifvit jordade på
stället, jemte stadens uppbrännande tvenne
gånger, bevisa dock, att äfven bär föregått
allvarsamma strider. Sedan, genom Carl X Gustafs
segrar, hafvet blef gräns emellan Sverige och
Danmark, och fästningens bibehållande, i följd deraf
mindre påkallad af nödvändigbeten, lemnades den
till pris åt tidens och menniskors våldföring.
Snart är fästningen också blott en grusbög. Det
ena hvalfvet efter det andra faller tillsammans;
den ena muren efter den andra nedramlar.
Ännu i början af innevarande århundrade qvarstod
ett vackert torn öfver norra fästningsporten; men
äfven detta bar blifvit nedbrutet. Porten med ett
hvalf på hvardera sidan, af hvilka det ena
begagnas till ränteri och det andra till förvaring af
mindre krutförråder, bibehöllos. Uti tolfte
århundradet lär ett Fransiskaner eller
Gråbrödra-kloster funnits härstädes. Det underhölls till
reformationen, då dess ägor och förmåner antingen
indrogos till kronan, eller återtogos af gifvarnes
arfvingar. Konung Gustaf I skall, då ban om
hösten 1529 var i Jönköping, lemnat åt Matthias
Johansson, gardianen i klostret, inkomster och
gifvit honom lof att idka det vanliga munktiggeriet;
men med vilkor att han skulle erlägga till konungen
en viss årlig afgift och flitigt predika den rena
evangeliska läran i hospitalet samt försörja de få
gamla munkar, som ännu voro i klostret. Man
känner ej hvar klostret varit beläget eller hvad
dertill hört. Då inga lemningar deraf funnits,
förmodas att orsaken härtill varit, att klosterhusen
blifvit nedbrutne och använde till slottsbyggnaden
eller fästningsverken. Det gamla slottet var
beläget vid Munksjön; men förstördes 1309 såsom
ofvan nämndt är. Det nya slottet var ganska
rymligt, så att icke allenast landshöfding,
landskamrer och kamrer deruti hade embets- och
boningsrum, utan äfven tjenlig lokal fanns beredd för
kongl, personer, då de ville vistas derstädes. FfP
storien omtalar flera möten på detta slott,
rörande rikets allmänna angelägenheter, såsom
herredagen 1439, mötet med Danska och Svenska
full-mägtige 1448, konung Gustaf I:s sammanträde
med åtskilliga af rikets råd 1524, Småländska
allmogens sammankomst under oroligbeterna 1529,
då de valde borgmästaren N. Arvidsson till sin
höfvidsman. Äfven upprorsstiftaren Nils Dacke höll
härstädes ett möte med bönderne i några härader
omkring staden, år 1542. Ibland de vigtigare
allmänna möten, som hållits härstädes, var utan tvifvel
det, med rikets ständer 1599, föranledt af de
oroligbeter, hvilka voro en följd af tvisten om
thron-följden i Sverige, emellan konung Sigismund och
hertig Carl, hvilken senare, oviss om adelns
tänkesätt, ansåg sig böra inkalla krigsfolk, till hvars
underhåll en krigsgärd måste erläggas af Smålands
allmoge. Är 1602 måste staden erlägga 500
daler i krigsgäld. Det sista som timat i staden, med
afseende på rikets allmänna angelägenheter, var
sammanträdet i Nov. 1809, med Svenska och
Danska fullmägtige, dervid fred slöts emellan dessa
båda riken. — Staden har flere gånger blifvit
af-bränd: 1380 af våda; 1567 vid Danskarnes infall
Del. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
