Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346
Rantiow.
HafHlaucr,
teras stundom i trädgårdar, der den ofta får dubbla
blommor.
Hautzow, Johan Albert von, (odd d. 2 Jan.
1788, son till hofmarskalken, kansli-rådet,
minister-residenten och R. N. 0., frih. Johan Albert K. Han
är grosshandlare i Stockholm, under firma Kantzow
& Biel, och hörde vid 1823, 1834 och 1840
årens riksdagar till de mest utmärkte
representanter på riddarhuset, der han bekände grundsatserna
af en sansad liberalism.
Hapell, fik rafaels-, byggdes fordom utanför de
stora städerna, på det den resande fremlingen
kunde bereda sig med bön och befalla sig i helgonens
skydd, förrän han gick in i staden. Sådana
förstads-kapell , vanligen helgade S:t Olof, Örjan
(Göran), Gertrud eller Wesela, funnos en tid vid alla
större städer. Vid Sigtuna funnos S:t Örjans och
S:t Gertruds kapeller. Vid ankomsten till
Vester-Aros (Westerås) på alla fyra vägarne, som löpa
in i staden, funno de vägfarande, vester ut åt
Munktorp, S:t Ursilas kapell, hvaraf ännu lemningar
synas vid bron utom staden; vid vägen norrut åt
Skultuna S:t Örjans; vid vägen åt bergslagen och
Dalarne S:t Gertruds, och vid vägen från Upsala
S:t Olofs. Så omtalas ock fyra förstads-kapell
hafva stått invid vägarne till Skara, 1 mil från
hvarandra, ty så stor säges staden hafva varit.
Ännu lefva sägner om dessa kapell. Ett, belgadt åt
S:t Niklas, och kalladt Hedensbo, skall hafva stått
der man nu anträffar llinsbo. Ett annat, benämndt
Heliga Kors kapell, låg i skogen bortom
hospitalet, der kringliggande åkrar ännu heta Korsgärde,
samt ett på malmen emot Lidköping. — När den
resande anlände till ingången af de stora
skogarne, öfver hvilka det ofta var vådligt att färdas,
för de stigmän och fridlöse, hvilka uppehöllo sig
derstädes, voro kapell byggda, helgade åt
skogens skyddshelgon, på det han åt dess hägn och
skydd måtte med bön kunna förtro sin färd,
förrän ban begaf sig på den farliga vägen.
Minnesmärken och sägner om ett sådant skogs-kapell
finnas vid det gamla Husaby, der nu llusbyfjöls (se
detta ord) gästgifvaregård är belägen. I nämnde
kapell offrade vägfarande, som kommo från Svea
land genom Örebro åt Östergöthland, och gjorde
sin bön till dess helgon, innan de anträdde den
vådliga resan genom Nerikes stora skogar. (So
för öfrigt: Församling.)
Kapellaner, sacellani, stundom diaconi. De
förnäma fingo fordom hålla messa hemma och på
resor, för hvilket ändamål de försågos med allatia
portatilia, emedan messa ej kunde ske utan altare,
hvari förvarades heliga reliker. Altaret kallades då
capella eller sacellum, och deraf benämndes den
prest, som bade relikerna i sin vård capellanus
eller sacellanus. Kapellaner voro således i början
enskildta förnämare personers prester, till
guds-tjenstens förrättande, hvarvid de ock, under den
okunniga tiden, ej sällan förrättade tjenst hos sina
herrar såsom skrifvare eller notarier, och stundom
bos de förnämste kallades kanslerer. Först efter
reformationen, i konung Gustaf I:s tid, synas
ka-pellanerne hafva blifvit förordnade till ordinarie
tjenster inom församlingarne. Kapellan, liktydigt
med komminister, — detta senare ord betyder
medtjenare — är numera kyrkoherdens biträde vid
religions vården; men icke beroende af honom.
Ka-pellanerne innehafva ordinarie tjenst, tillsättas
genom församlingens val inom ett af domkapitlet
upprättadt förslag, eller på några ställen genom
jas patronatas, och njuta lön dels af dertill
anslagna boställen, dels direkt af församlingen, dels
af kyrkoherden. Kapellan betyder kapellpredikant;
men numera har deona betydelse förlorat sig sä,
att begge dessa namn beteckna olika begrepp.
Kapellpredikant kallas den prest, som bor och
besörjer gudstjensten vid s. k. kapell, d. ä. vid
serskildta kyrkor, hvilka blifvit uppbyggda för
någoa viss aflägsnare del af församlingen.
Kapellaner deremot finnas äfven vid moderkyrkan. En
del mindre församlingar hafva dock endast en
ordinarie prest, nemligen kyrkoherden, och i Skåne
finnas kapellaner endast i städerna. I allmänhet
kan hvarje välkänd prest befordras till kapellan,
sä snart ban uppnått 25 års ålder; men vid
några kapellans-tjenster, t. ex. vid församlingarne
i Stockholm, fordras äfven aflagd
pastoral-exa-men. Deremot upprättas kapellans-förslagen blott
efter tjenstår, utan afseende på lärda förtjenster.
Dä pastoralvärden åligger kyrkoherden, blifver det
kapellanens tjenst att deltaga i predikoturen, i
presterliga förrättningar, nattvardsbarnens beredelse
och i allmänhet i religionsundervisningen.
Kapellaner kunna, likasom kyrkoherdar, begagna biträde
af adjunkt, hvilken förordnas af domkapitlet och
underhålles af kapellanen sjelf. Sedan
kapella-nerne, såsom ofvan antydt är, efter
reformationen småningom blefvo verkliga sockneprester,
likasom kyrkoberdame, erhöllo de prestgårdar att
bebo och bruka. Sådana kapellansbol togos dels
af kyrkans jord, dels af allmänningar, dels af
kronans mark. Deras lön af församlingen
bestämdes genom en kongl, förordning år 1681. Den
är nu mera olika inom olika orter och beror väl
till någon del på öfverenskommelser med
församlingarne. I allmänhet är det en olycka för
ka-pellanerne alt deras löner icke, likasom
kyrko-herdarnes, bruka bestämmas genom s. k.
konventioner, utan vanligen utgå efter gamla
författningar, hvilka öppna tillfälle för mycket underslef
och en ojemn fördelning. Lönen plägar nemligen
utgå till visst belopp af hvarje matlag eller
hus-häll, hvarigenom händer att intet kan erhållas af
de fattige, och deremot de förmögnare
sockne-boerne icke betala i mån af sin egendom, utan
blott efter det en gång för alla bestämda
beloppet, hvartill kommer äfven en besvärlig uppbörd,
enär, åtminstone på många ställen, kapellanen
måste resa omkring i socknen, för att upptaga sin
rättighet. De flesta kapellans-sysslor skänka blott
en knapp bergning, några äro dock fördelaktigare
i mån af socknarnes storlek och serskilta
öfverenskommelser. Pä vissa ställen uppbär kapellanen
äfven klockarens lön och är då skyldig alt
underhålla en person, hvilken sköter klockaretjensten.
Deremot äga kapellanerne, likasom kyrkoberdame, röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
