Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
366
Kettil Kanske.
Keventer.
hvarvid fanstången sönderbröts och hären, hvilken
ansåg denna händelse som ett olyckligt förebad,
vägrade att strida. Sedan Birger på Nyköpings
slott hämnats Håtuna-leken, uppträdde Matts
Kettilmundsson i spetsen för den allmänna resningen,
förklarades på ett herremöte i Skara år 1318 för
riksföreståndare, intog Stäkeborg, hvilket
försvarades af Birgers son, prins Magnus, lofvade honom
dervid säkerhet till lif och lem-, men bröt detta löfte
och lät halshugga den ånge prinsen. Vid den till
Mora stenar utskrifna riksdagen framträdde han
med den treårige prins Magnus Eriksson på sina
armar, samt utverkade hans val till Sveriges
konung. Straxt derefter nedlade han sitt
riksföre-ståndarskap; men torde i sjelfva verket hafva
utgjort själen i den förmyndare-regering, som nu
bildades, bestående af 35 personer, 29 verldsliga
och 6 andeliga, hvilka ingått ett förbund till
gemensamt försvar af sina rättigheter. Man kan ej
bestrida denna regering åtskilliga förtjenster,’
såsom hushållningens förbättrande i Helsingland,
fortsättning af landskapslagarnes öfverseende och
Skånes förvärfvande åt Sverige, genom dess utlösen
från Holsteinarne, hvilka hade det i pant af
Danske konungen. Lösen derföre måste likväl
Magnus, såsom fullmyndig regent, betala. Kort efter
hans tillträde till regeringen afled Mntts
Kettilmundsson d. 5 Maj, antingen 1334 eller 1337.
Han var, jemte sina onekliga goda egenskaper,
aristokratiens både hufvud och arm, arbetade
för dess och sin egen förkofran, hvarföre
också konung Birger en gäng beklagade sig hos
Up-lands-lagmannen deröfver, att ban orättvist
tillskansat sig några gårdar i Westerås, tillhöriga
Peter Magnusson. Under den förmyndare-regering,
hvarpå han troligen utöfvado ett väsendtligt
inflytande, utfärdades också Magni s. k. Gårdsratt,
hvilken tydligen bar en aristokratisk pregel.
Kettil Kunske omtalas såsom den, hvilken skall
hafva stulit Odens runekaflar och med dem bundit
hans hundar och tjur, samt till slut sjelfva
hafs-frun, som ville komma Odén till hjelp. Kettilsås
i Alsheda socken, skall hafva fått sitt namn efter
bonom.
KettilsliUff, nära Liareds kyrka i
Westergötland, är en stor kulle, synbart tilldanad af
menniskohand, hvarom en i orten allmän sägen
förmäler, att en konung Kettil bott der invid, på
hemmanet Stomsåker, hvilken anfallit konung Olof
Skötkonung i Husaby med krig, i afsigt att straffa
bonom för dess afvikelse från sina fäders tro, och
då Kettil i denna fejd blef öfvervunnen och förföljd,
gick han i sin hög med allt sitt gods. Denna bög
liknar snarare en forntidens domplats än
begraf-ningsställe, emedan några stenar der finnas
ställde i en form, som tyckes utvisa ett domaresäte.
Hettilstad, äfven Kelista, en socken med
Tjärstad, belägen i Kinds härad och kontrakt af
Öster-götblands län och Linköpings stift, 4 mil S.S.O.
frän Linköping. Kettilstad var redan år 1357 ett
kanonikat. Kyrkan, så väl som socknen, skall
hafva fått sitt namn efter Kettil, en mägtig herre i
Götha rike, som bott i Kind i Östergöthland. Han
förblef hedning, ville ej antaga kristna läran, och
blef derföre kallad Kettil Okristen. Hans
grafhög, hvilken, enligt traditionen, skall varit
belägen der kyrkan nu står, borttogs vid planeringen
af platsen, då Kettils och hans gemåls ben
ned-gräfdes utmed kyrkomuren å norra sidan, der
jorden ännu är något uppböjd. Gamla kyrkan skall
vara uppbyggd åren 1123 och 1155, eller 100 år
efter Kettils död. Den ligger på en ansenlig och
vacker böjd vid sjön Strierns nordvestra ända,
samt ombyggdes 1760. Här förvaras en kalk med
munk-inskrift, ett aftatsbref af biskop Bcnediktus
III år 1440, och en ovanligt stor hufvudskalle
efter förutnämnde Kettil. Många insjöar finnas i
socknen, af hvilka de största äro: Ålandaren, Åmmern,
Hårs/jorden, G ty ben, Gallmaren, Tolen och
Hallån-yen. I socknen märkes för öfrigt: Söderö, 2 4 mtl.
frälse-säteri, är väl bebygdt med trädgård och
flere planteringar; bar tillhört slägterne
Lejon-stierna, Bordon, v. Knorring och Adelsvärd. Norro,
1 mtl. frälse-säteri, bar tillhört slägterne Spens,
Sparrsköld, Taube och Adelsvärd. Socknen är
indelad i fyra fjcrdingar, af hvilka en del är
skogsbygd. En väg anlades derigenom till Söderö pä
1770-talet, af landshöfdingen frih. J. Adelsvärd,
såsom ägare till Åtvidaberg, och ifrån Söderö till
kyrkan år 1792 af öfversten E. G. Adelsvärd.
Skogsbygden här utmärker sig genom sin ganska
högländta belägenhet. På sjön Striern, nedanför
kyrkan, bildades, genom en häftig knall i Augusti
månad år 1804, en besynnerlig flottholme.
Grift-högar finnas på sandåsen vid kyrkan och på
många ställen, i hvilka, vid gräfning, funnits nrnor
med aska och ben, m. m. Socknen hör till 2 kl.
konsist. Den består af 41 mtl. med 1,370
invånare. Af dess areal, 29,183 tunnl., äro 5,580
sjöar och kärr. Adr. Linköping och Linnäs.
Kettler, (»ottliard von, siste stormästaren för
de Kurländske svärdsriddarno, upphäfde orden och
gjorde sig till ärftlig hertig öfver landet, der han
införde reformationen. Hotad af Ryssarnes infall,
öppnade ban underhandlingar med Sverige och
förekommer härigenom flera gångar i Svenska
historien, under medlet af 16:de århundradet.
Ueuler, Mikael, född Tysk, blef prinsessan
Cecilias hofpredikant, den tiden hon vistades på
kungsgården i Arboga, hvilken blifvit år 1551 så
beqvämt och prydligt inrättad, att de kongl,
personerna en längre tid kunde uppehålla sig derstädes.
År 1576 kallades han till kyrkoherde vid Tyska
församlingen i Stockholm, hvarvid han fick i lön
200 daler, och, vid sitt giftermål, af magistraten
åtta silfverdaler såsom skänk. Var närvarande vid
Upsala möte och underskref beslutet soin
kapitu-laris. Afled år 1595.
Keventer är namnet på tvenne utmärkte Svenske
läkare. Den äldre, Gustaf Henrik, född i
Carlsbamn 1733 och promoverad i Lund 1762,
företog, på allmän bekostnad, en resa till Lyon,
att studera veterinär-vetenskapen; men afled 1763
icke fullt 30 år gammal. Var tillika en
utmärkt ryttare och fäktare, samt ganska skicklig i
teckning och äfven i oljemålning. lians brorson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
