Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kerstin Kr«dotter.
Kettilmundsson.
365
gifvenhet, att alla de studerande vid sistnämnde
universitet följde honom till grafven, hvarvid
skalden, grefve Platen, föredrog ett sorgeqväde, och
hans landsmän vid Upsala universitet, Östgötba
nation, firade efter honom en minnesfest. Hans
anteckningar under sin resa ntgàfvos på trycket och
mottogos med så mycket bifall, att de erhöllo fyra
upplagor.
Kerstin larsdotter, torparhustru i Istre by,
Arbrå socken i Helsingland, afled d. 5 Sept. 1847,
i den höga åldern af 100 år, 5 månader och 9
dagar.
Heriitl, pä Eckerön i Mälaren, består af 5 mtl.
Den äldste kände ägaren är konung Magnus
Ladulås bror, Bengt, hertig till Finland och biskop i
Linköping, hvilken år 1289 gaf denna gård åt
Clara kloster. Den kallades i upplåtelsebrefvet
hertigens hofgård, beboddes sedan af bönder och
indrogs 1527 till kronan; under tiden blef den
upplåten till Danviks hospital. Som riksrådet Johan
Skytte tillbytte sig Kersö emot hemman i Upland
och Södermanland, dem konung Gnstaf II Adolf
förut förlänat honom nnder allodial-frälserätt,
uppföres Kersö i jordeböcker ifrån 1640 —1696
under frälsetitel. Efter Skyttes död såldes gärden
till grefve Ch. Gyllenstjerna, hvilken öfverlät den
till riks-kammarrådet Joël Gripenstjerna, som
förvärfvade säteri-frihet åt hela gården, samt
utverkade att den 1682 söndrades från Sånga socken å
Svartsjölandet och blef förlagd till Eckerö
församling. Vid reduktionen indrogs gården till kronan.
Gripenstjernska slägten bibehölls dock vid
besittningen genom årlig ränta. Egendomen har
ansenlig och solid mangårdsbyggnad af sten, vackert
läge vid sjön Långtarmen, trädgård, god och
vidsträckt åkerjord, tillräckligt hö och mot behofvet
svarande skog.
Kertis-svenner kallades bos våra förfäder ett
slags pager i konungens bof, hvilkas egentliga
åliggande det var att vid gästabud och andra
sol-lenna tillfallen bålla ljus för konungen och hans
gäster, då de suto till bord. De buro häraf sitt
namn (af kerla, ljus), ehuru dem ålåg äfven
andra förrättningar.
Kesja, i forntiden ett jagtspjul. Det säges i
rimkrönikan : "Han häfde Kesio i sine hænde."
Kettil, född i Westergötbland, blef 1257 kansler
hos konung Waldemar, samt 1267 den sjette
biskopen i Åbo. I bans tid flyttades biskopssätet
frän Räntämäki till Åbo. Med konung Magnus
Ladulås tillstånd upprättade han ett collegium
cano-nicomm, hvartill påfven lemnade tillåtelse. K.
var, jemte öfrige rikets biskopar, år 1271
närvarande vid erkebiskops-sätets flyttning från gamla
till nya Upsala. Såsom riksråd har K. bivistat
åtskilliga riksmöten och underskrifvit Alsnö stadga
år 1285 ; ban afled samma år.
Kettil Carlsson. Se: Wase.
Kettil Okristen, jarl bos konung Håkan Röde.
Denne sistnämnde, eburu sjelf kristen, följde
likväl det berömliga och hos hans trosförvandter för
ingen del vanliga system, att bibehålla
samvetsfriheten och låta hvar och en tjena God efter sin
öfvertygelse. För att tydligt ådagalägga denna
afsigt, valde han till jarl en ansedd och mägtig
man från Kinds härad i Östergöthland, vid namn
Kettil, ehuru denne vidhöll den gamla Asa-läran
och derföre af de olika tänkande belades med
smädenamnet: Okristen. I början följde han
noggrannt sin konungs regerings-grundsatser och
upprätthöll fördragsamheten; men när biskop Adalwart
började predika kristendomen, på det vanliga
sättet, med eld och svärd, och Eginus förstörde
af-gudatemplet i Skara, råkade Kettil i vrede och
torde någon gång hafva utöfvat vedergällningsrätten
på de kristne. Då Inge d. ä. tillträdde regeringen
och började följa samma omvändelse-ordning, som
mängden af hans trosförvandter, drog sig Kettil
från allt umgänge med verlden och inneslöt sig
under de tre sista lefnadsåren i sin grafhög, för
alt ej antingen tvingas till dop och kristendom,
eller att med svärdet nödgas afvisa försöken
dertill. Hans död torde hafva inträffat omkring år
1082.
Kettilberg, ITIatthis, en Tysk höfding, som
innehade Örebro slott, då Engelbrekt belägrade det
med sina Dalkarlar. Han bade derföre betalt
konung Erik tusende marker silfver och fått slottet
i förpantning. Uppfordrad att gifva sig, lofvade
ban att göra det om sex veckor, så framt han
icke inom den tid hade fått någon undsättning från
konungen. Tiden förflöt, undsättningen anlände
icke och K. uppgaf således slottet. Engelbrekt
betalte honom de tusende mark silfver, hvarigenom
Örebro slott och län blefvo bans egendom. Denne
Kettilberg kallas också Kotelberq i ett qvittens,
som han år 1432 i Stockholm utgifvet på "13 mark
Svenska, 49 mark gyldén, hvar gyldén räknad for
sju öre Svenska och en örtug och dertill atta
örloger Svenska, hvilket utgör 50 mark Svenska."
Åke Axelsson Tott var eljest den egentlige
höfdingen för Örebro, och Kettilberg lärer hafva
innehaft slottet endast å bans vägnar.
Kettllberset, i skillnaden emellan Tjersta och
Eneby socknar i Östergöthland, har ett trindt
urgröpt hål, som en kettil, öfverst uppå berget,
hvilket är ett ibland de högsta i orten. Hålet
består ungefär af två alnar i bredd och djuphet,
och tjenar till råmärke emellan byarnes ägor.
Kettilmundsson, Matts, har blifvit ansedd
såsom riksföreståndare under Magnus Smeks
minderårighet och såsom en stor och förtjent man. Han
lärer hafva tillhört ätten Tre Rosor, hvilket dock
är osäkert, ntmärkte sig under Torkel Knutssons
Ryska fälttåg genom ett oförskräckt mod, såsom
då han utmanade hvem som ville af det fiendtliga
rytteriet till envig, hvilken utmaning likväl ingen
fann rådligt att antaga; men öfvergick snart till
hertigarne F.rik och Waldemars parti och blef
deras mest verksamme och skickligaste anhängare.
Man vet ej med säkerhet hvad del han haft i
anläggningen mot Torkel Knutsson och denne store
mans död; men säkert är, ntt ban, efter
förräderiet på Håtuna, intog Stockholm och förde
bufvnd-banéret när Svenska och Danska härarne möttes
omkring Bjälbo. Här störtade likväl bans häst,
Del. II. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
