Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
410
Kollegium.
Kollekt.
tiden. Det äldsta var kansliet, ehurn i dessa
gamla lider utan kollegial form. Ifrån detta
afsöndra-des efterhand vissa egna embetsverk. Gustaf 1
utgaf 1544 instruktion for räknekammaren. Fyra år
tidigare, då rikets råd besvor arfföreningen,
nämnes en ibland dem, berr Sten Eriksson, med titeln
krigsråd. Hvad denna titel betydde är likväl ej
klart. Ett balft århundrade derefter, i konung
Sigismunds försäkran 151)4, visa sig tydliga spår till
en kollegial myndighet för finanserna. Konungen
lofvade nemligen, att förordna en af rådet till
rikets skattmästare och gifva åt honom, jemte tvä
andra af rådet, rikets regalier, samt skatt och
ränta i förvar. Benämningen kammar-råd
förekommer på samma ställe. Men först under Gustaf
II Adolf ordnades kollegierna fullständigt.
Regeringsformen 1634 uppräknar dem, fem till antalet,
svarande emot de fem riks-embetsmännen.
Ordförande platserna bekläddes af desse; ledamöter
voro dels några af rådet, dels andra bisittare, och
kollegiernas bestämmelse var att utarbeta och
bereda ärenderna för bandläggning af regeringen i
rådet. De utgjorde på en gång afdelningar af
rådet och serskildta embetsverk. De liknade
stats-departemenler, med kollegial form, och de fein
riks-einbetsmännen voro på en gång de förnämste
i rådet, och, såsom kollegiernas presidenter,
chefer hvar och en för sin gren af förvaltningen. —
Kollegierna hade uppsigt öfver alla underordnade
embetsmän; men voro sjelfve ansvarsskyldige inför
konungen för siu förvaltning, eller, då konungen
var hindrad, inför riks-einbetsinännen. Först
redogjorde drotset med sitt kollegium inför de andra
riks-embetena, och sedan dessa hvar i sin ordning.
Enskildta ledamöter kunde ställas till ansvar inför en
serskild domstol, bestående utaf de fem höga embeten
samt tvä af hvarje kollegium. Elt helt kollegium,
eller dess ordförande, kunde deremot tilltalas
endast inför konungen och rådet, eller, i vissa fall,
inför en af samtlige bofrätterne, rådet,
höfdingarne och borgmästarne i de större städerna
sammansatt riksrätt. — Ett annat förhållande förbereddes,
då kollegiernas antal ökades. Bergs- och
kom-merse-kollegium inrättades under drottning
Christinas regering; stats-kontoret och kammar-rätten
något senare. De fem äldsta voro Svea hofrätt,
krigs-kollegium, amiralitetet, kansli-kollegium och
rakuekammaren. Sambandet med regeringen
bibehölls dock ännu, så länge presidenterne utsagos
ibland rikets råd. Men sedan detta, efter
regeringsformen 1720, icke läugre var tillåtet, skilj—
des kollegierna, med undantag af kansliet, helt och
hållet ifrän regeringen. I stället för kollegierna,
såsom stats-departementer, trädde
stats-sekrete-rarne; de förra blefvo förvaltande och beredande
verk, underkastade regeringens kontroll och
verkande efter dess instruktioner. Sådant är också
förhållandet ännu i dag. De äro icke afdelningar
af styrelsen, hvilken tvertom bestämmer gränserna
och sättet för deras verksamhet. Denna kan vara
fri och sjelfständig; men blott i den mån
instruktionen bestämmer, utfärdad af regeringeu. För
öfrigt kunna upplysningar och råd från kollegier-
na infordras, hvarjemte de i vissa fall äga
domare-magt, t. ex. bergs-kollegium, kammar-kollegium
och kammar-rätten. Den magt kollegierna utöfva,
såsom förvaltande verk, är konungens, den ban åt
dem öfverlemnat. De äro honom ansvarige; men
detta ansvar kan blott i laga ordning ulkräfvas,
enär ledamöterne icke äro afsättlige. Konungen
har för sådana fall sin justitie-kansler, genom
hvilken hvarje embetsverk kan ställas under tilltal.
Men presidenterne, som i konungens ställe skola
leda kollegiernas verksamhet, bekläda
förtroendeposter, från hvilka de kunna skiljas, när
konungen pröfvar sådant för riket nyttigt. Till rikets
ständer stå kollegierna icke i omedelbart
förhållande, emedan dessa hafva inlet att beställa med
lagstiftningen och beskatlningen. Likväl äro de
pligti-ge, att, på anfordran, meddela upplysningar i
förefallande mål. Men deuna anfordran framställes dä genom
konungen, på ständernas begäran, ty sjelfve
kunna dessa icke bestämma något öfver kollegierna,
dock med undantag af siats-kontoret, hvilket, ehuru
regeringens och ej ständernes verk, stär, i
afseende pä skyldigheten att meddela upplysningar, i
samma förhållande som ständernes egna verk,
banken och riksgäldskontoret. Detta kollegiernas
oberoende af ständerne hindrar dock icke
justitie-om-budsinannen, alt, i laga ordning, befordra dem till
ansvar, oin ban anser medborgares rätt af dem
våldförd. Kollegierna äro numera följande:
krigskollegium, förvaltningen af sjö-ärenderna,
kammarkollegium, kammar-rätten, stats-kontoret,
bergskollegium, kommerse-kollegium och
sundhets-kollegium, hvartill kunde läggas general-tulldirektionen,
post-sty|elsen, styrelsen öfver allmänna väg- och
vattenbyggnader, samt styrelsen öfver fängelser
och arbets-inrättningar. Dessu fyra sistnämnde
bära ej namn af kollegier och äro i vissa delar på
olika sätt inrättade; men motsvara i del bela
samma ändamål som dessa, eburu för andra grenar af
förvaltningen.
Kollegium illustre kallades ett serskildt
läroverk, hvilket, under ledning af Johan Skytte och
med Johannes Matlhiæ till förste lärare, år 1625
inrättades i Stockholm för adelus bättre uppfostran.
Anledningen härtill var det öfverklagade
förhållandet, att adeln uppfostrade sina söner "till dans,
jagt, nöjen och hofk’fverne"; men icke till
"kunskaper och arbetsamhet, hvarföre ock
kansli-syss-lorna allt mer och mer måste falla i händerna på
ofrälse stånden." Men deuna läroanstalt gick
redan 1633 öfverända, af brist på medel.
Kollekt (af Latinska ordet collecla, samling) är ett
sammanskott af frivilliga gåfvor, hvilka insamlas
uti håfvarne eller bäcken vid gudstjensterna,
antingen inom en viss kyrka, visst stift eller öfver
bela rikel, och användas till bestämda ändamål,
såsom till kyrkomedel, för välgörande inrättningar,
för en del af kyrkobetjeningen, m. m. Ingen
kollekt får utan Kongl. Maj:ts vetskap, tillstånd och
befallning pålysas, ej heller föranstaltas om dess
insamling. De årliga och ordinära, af Kongl. Maj:t
nàdigst beviljade, kollekter äro olika till antalet i
serskildta stift. De mest allmänna äro följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
