Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolsäter.
Koltrast.
413
mosfer af kolsyra genast släckes och cll djur
qväf-ves. Till och med då dess mängd ej utgör mera
än en tiondedel af luftens volum, inverkar den
skadligt på djur och menniskor, som vistas uti sådan
luft, i följd hvaraf ock uti några grufvor
kostbara luftvexlings-inrättningar måste anbringas för
att bortskaffa den kolsyregas som der samlar sig
och annars skulle medföra våda för arbetarnes helsa.
Genom en bög grad af tryckning förvandlas den
till en ytterst tunnflytande, vattenklar välska,
hvilken åter, genom stark afkylning, eller den som
uppkommer genom dess egna, behörigen afpassade,
för-flygtigande, förändras till en hvit snölik, fast massa.
Den absorberas af vatten och åtskilliga vätskor, och
är i denna form orsaken till den egna pikanta och
uppfriskande smaken hos friskt källvatten, samt i
butelj förvarade jästa drycker, t. ex. champagne, m.
fl. Under vanliga förhållanden upptager vatten deraf
endast en med dess egen lika volum; men likväl
ntan afseende derpå, om kolsyran förut är
sammantryckt eller förtunnad. Af denna omständighet
begagnar man sig för att bibringa de s. k.
komprimerade kolsyrevattnen, soda-och sellersvulten, en
större mängd af kolsyra, dymedelst att denna före
inledningen i vattnet, med tillhjelp af en tryckpump,
sammanpressas till vid pass £ af sin ursprungliga
volum. Dessa kolsyrehaltiga vatten utgöra, såsom
bekant är, en högst angenäm och uppfriskande
sommardrxek; men ofta förfalskas de på det sätt, att
jemte kolsyran en betydlig mängd atmosferisk luft
inpressas deri, hvarigenom de blifva i hög grad
masselände, men ändock i verkligheten vida sämre
samt ytterst lätt förlora hela sin bält af kolsyra.
Äfven i butelj förvarade jästa drycker innehålla
mer än en gäng sin volum kolsyra; emedan den
ander jäsningen frigjorda kolsyran sammantryckes
i det tillslutna kärlet; men åter till en stor del
borlgär, med starkare eller svagare fräsning, då
buteljen öppnas eller vätskan utbälles, hvilket
frambringar musseringen.
Kolsäter eller KolsKterud , jernbruk, i
Långseruds socken af Wermlands län, är anlagdt år
1691. Under påfviska tideu funnos här Lönskogs
och Åsneskogs kapeller, hvilka ödelades vid
reformationstiden. Stället är äfven anmärkningsvärdt
för den förlikning, som bär ingicks emellan konung
Birger och hertigarne Erik och Waldemar (se
nedan). Bruket har 5 bärdar och 2,550 skepp:d priv.
årligt smide af köpe-lackjern, hvarförutan ett
betydligt spik- och manufakturverk finnes vid det
hithörande Emilsdal. Hammarskatten utgöres med
25 skepp:d 10 lisp:d. Smidesslämpeln visar: B E
med krona öfver Afsätlningsorten är Götheborg.
Ägare: B. Eriksson.
HolsKter, dagtingan och fred derstädes. Då
hertigarne Erik och Waldemar år 130V första
gängen uppreste sig mot sin broder och konung
Birger Magnusson, lefde Torkel Knutsson ännu och
deras förrädiska försök bade således ingen
framgång. Deras nya fästning Dalaborg eröfrades och
en slag|ning var nära att gifvas, hvilken de
likväl funno forsigtigast att undvika, gcuom en
förlikning, som de d. 13 Febr. 1305 på Kolsäter,
(hvilket ställe lärer legat antingen på Dalsland
eller i Wermland), ingingo med sin broder, under
konungarnes af Danmark och Norrige samt grefve
Gerhards af Holstein bemedling och i flera
biskopars och rådsherrars närvaro. De tillstodo, att de
förbrutit sig mot konungen, underkastade sig hans
nåd och välbehag, lofvade bonum trohet och
lydnad, erkände hans son Magnos för tronarfvinge,
förliundo sig alt tillfoga hvarken Torkel Knutsson
eller andra konungens män någon skada, för det
bistånd de gjort sin herre i denna fejd, o. s. v.
Som de häraf insågo, huru hinderlig Torkel
Knutsson var för deras planer, arbetade de på att rödja
honom ar vägen, och, sedan delta skett, lyckades
deras förehafvande ganska lätt på Håtuna
följande året.
Koltrast, solsvärta (Turdus merula), en till
trast-slägtet börande gàngfogel af 10^- tums längd och
1? tums vingbredd. Hannen med svartgul näbb,
samt gula eller orangefiirgade ögonlockskanter;
ben och iris bruna; yngre, mindre rent svart,
med bruna fjäderkanter på framhalsen och
vingarne mera bruna, med otydliga gråa ntkanter,
samt näbben med brun spets och rygg. Honan
mörkbrun, ofvan mörkare, under buken stötande
i rostbrunt, med mörkbruna fläckar; underbakan
och sirupen blekare med tydliga svartbruna fläckar;
näbben brun, ibland gnlspräcklig; ögonlockskanlerne
och mundvikarne gula; benen bruna. Ungarne
ofvan bruna, med ett gult streck åt hvarje
fjäderspole på hufvud, bals, framrygg och skuldror;
nedre kroppsdelarne rostgula med svartbruna
tvärfläckar; näbb och ben bruna. Förekommer allmännare
i de mellersta och sydliga, än i de norra
trakterna af landet; likväl temligen långt uppåt norr.
Ilan vistas året om i de sydliga och mellersta
land-skaperna, dock om vintern talrikare i Skåne, der
ban ofta framkommer på slätten och i trädgårdar.
Annars har han sitt tillhåll i de tätaste och
buskigaste delarne af skogen, särdeles i
bergstrakter och talrikare i barr- än i löfskogen. Då man
nalkas honom flyger ban endast undan från buske
till buske belt lågt; men dock snabbt. Då ban
sätter sig slår han upp stjerten, rör vingarne,
nickar och bockar sig, och då ban blir skrämd
flyger ban vanligen upp i ett träd och låter höra
ett smackande ljud, liknande tack-lack-lack.
stundom skriker ban tjuck-tjuck-tjuck-hii-hit. Dess sång
är mindre rask och mera melankolisk, samt mindre
omvexlande än sånglrastens, men är dock vacker
och välljudande, särdeles under en stilla
sommarafton, efter ett mildt regn. Födoämnena utgöras
om sommaren af daggmask och insekter, hvarmed
ungarne äfven upplödas, och vintern af bär,
såsom rönnbär, enbär, m. fl. Ban bygger tidigt om
våren sitt bo, hvilket är skålformigt och hestår
utvändigt af fina qvistar och mossa, invändigt
sam-mansmetadt af lera och fel jord, samt beläget i
do tätaste snår, oftast lågt ned mot marken.
Äggen, som läggas till ett antal af \ till 6, äro 1
tum 2 linjer långa och 7 linjer tjocka,
grågröna och beströdda med ljusbruna fläckar. Ilan
fångas om hösten i donor med rönnbär,
tillsam-Del. II. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
