Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
414
Koltanna.
Koimnandomal.
mans med annan kramsfogel, samt liknar denna nti
köttet.
Holtunna kallas den runda måltunna, hvarmed kol
uppmätas, synnerligast vid bruken. Denna tunna
skall innehålla 36 strukna kappar eller 63 kannor,
enligt kongl, brefvet d. 5 April 1770. Ifrån detta
stadgande är likväl Stora Kopparbergs län
undantaget, hvarest, enligt kongl, resolution af d 3
Aug. 1779, koltunnan blott skall innehålla 32
strukna kappar eller 56 kannor. Aderton tunnor
åtgöra en kolskrinda.
Komina efter som ko i orent (*rtis, ett
gammalt Svenskt talesätt, betecknande, att den
som koinmer sent till gästabud får dålig plats.
Kommaniloinal kallas de ärender konungen
afgör, i dess egenskap af högste, befälhafvare öfver
krigsmagten till lands och sjös. Dessa ärender
behandlas på ett annat sätt än öfriga militära
rege-ringsärender. Skillnaden består deruti, att de
föredragas inför konungen enskildt, och ej i
statsrådet. Konungen fattar heslut, utan att böra
någon annan rådgifvare än föredraganden; men
denne är förbunden, alt yttra sin mening under
konstitutionel ansvarighet. Likasom i statsrådet alla
ledamöter, som ej tillstyrkt det beslut konungen
fatlat, foga sina betänkligheter till protokollet,
så gör ock föredraganden i kommandomål, och bör
detta genom konungens egen höga påskrift
bestyrkas. Det synes som grundlagen betraktat befälet
öfver krigsmagten icke såsom en utöfning af
sjelfva konungamagten, utan såsom ett med den
konungsliga värdigheten förenadt
embetsmanna-prero-gativ, och derföre afskiljt dithörande ärender från
den egentliga regeringskonseljen. Men såsom
ingen kontroll kan gifvas öfver konungen, utom den
som rikets ständer utöfva i afseende på
rådgifvar-ne, och kominando-ärender mången gång äro af
lika vigt som de allmänna regerings-ärenderna,
har grundlagen äfven på dessa tillämpat den
nyssnämnde kontrollen. Den vidsträcktare myndighet
konungen i dessa mål synes äga är blott skenbar,
ty hos föredraganden i kommandomäl ligger
samma motståndskraft, som hos en föredragande i
statsrådet. Alt vägra konlrasignation är väl icke
anbefaldt, så mycket mindre som kommandomål
kunna afgöras och utfärdas, utan alt konlrasignation
äger rum; men ingenting hindrar föredraganden
att till sina föreställningar emot konungens beslut,
då de ej aktas, lägga en afskedsansökning.
Deremot är föredraganden i kommandomäl, ehuru blott
i ringa mån, gynnad med en mindre vidsträckt
ansvarighet än föredraganden i statsrådet. Ty ban
är icke skyldig att till konstitutions-utskottet
utlemna de inför konungen förda protokollen, ulom
för serskildta af utskottet uppgifna fall.
Utskottet har ingen rätt alt i massa genomgå dessa
protokoller, för att efterse huruvida föredraganden
försummat sin pligt; men om något allmänt beslut
utgått på kommandoväg, dervid utskottet
misstänker att föredraganden begått något fel, eller orn
ett sådant beslut är af vigt för utskottets
bedömande af andra frågor, då förefinnes intet binder för
utskottet, att infordra detta protokoll, och sedan
protokollet en gång kommit under
konstitutionsutskottets ögon, är föredraganden underkastad fall
statsråds-ansvarighet. Inför konungen är ban ock
ansvarig och kan genom justilie-kansleren tilltalas;
men detta kommer väl icke i fråga, ty om
konon-gen förlorat förtroendet för föredraganden,
blifver denne sannolikt afskedad, snarare än lagförd.
Utom kraftiga föreställningar — bland hvilka de
äro kraftigast, som åtföljas af en
afskeds-ansök-ning — äger föredraganden i kommandomäl ett
annat medel att hejda konungens förelag, om ban
"finner dem vara af en vådlig riktning eller
omfattning, eller grundade på ovissa eller
otillräckliga medel att dem utföra." Detta medel består i
att yrka sammankallandet af ett krigsråd, utaf
minst tvenne högre militära embetsmän. Detta
krigsråd är dock i konstitutionelt afseende af
föga eller ingen vigt. Ty först och främst är det
blott en pligt för föredraganden att yrka dess
sammankallande, inen icke för konungen att
verkligen sammankalla det; vidare, om konungen äfven
gör detta, är ban ingalunda pligtig alt hörsamma
krigsrådets röst. Det är blott en förstärkning af
rådgifvare-personalen, så alt konungen hörer
trenne rådgifvare i stället för en. Det är ett slags
extra statsråd för kommandomäl; men deruti olikt
det ordinarie, alt konungen icke ens är pligtig,
blott berättigad att höra dess råd. — Då
krigsmagten består både af landtarmé och (lotta,
måste kommandomålen vara af dubbel art. Det
gifves således tvenne föredragande i kommandomäl,
och dessas embeten äro numera förenade med
departement-chefs-platserna för landt- och
sjö-för-svaret. Före år 18+0 var det icke så.
Försvarsverkets ärender voro delade emellan tre
embetsmän, stats-sekreteraren för krigs-expeditionen, som
föredrog i statsrådet de egentliga
regerings-ärenderna både för arméen och flottan, somt
konungens general-adjutanter för arméen och flottan,
hvilka föredrogo kommandomålen, livar och en
för sitt vapen. Men vid 1840 års riksdag
förändrades detta derhän, att stats-sekreterare-embetet
för krigs-expeditionen delades emellan två
föredragande statsråd, en (ör landt- och en för
sjö-försvaret, och med den förre förenades
kommandomålen för arméen, samt med den senare de för
flottan. Desse nya embetsmän omfatta således
hälften hvardera af stats-sekreterare-embetet, och
hvardera sin general-adjutants-befattoing. Fördelarne
af denna förändring äro tydliga. Landt- och
sjöförsvarets ärender, som hvardera kräfva sin man
och stundom olika insigter, äro nu delade på två
händer. Hegerings-ärender och kommandomäl,
hvilka ibland äro så nära förenade, alt de ej kunna
skiljas, behandlas ej längre af olika personer ulan
samband sinsemellan. Dessa olika slag af frågor
kunna svårligen afgöras utan ständig hänsigt till
hvarandra; ja, grundlagen har så ofullständigt
utsagt hvad den menar med kommandomäl, att det
någon gång kan vara vanskeligt att säga, hvad
som är regerings-ärende och hvad som är
kommandomål. Regeringsformens 1 5 §. ger föga
upplysning derom. Man kan i allmäuhet finna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
