Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418
Konga»
Kongelf.
kelsång med Tingsås och Uråsa; Linneryd med
Sandsjö; Elmeboda; Långasjö med Ljuder;
Nöbbe-led med Östra Tborsås; Hofmantorp med Furuby;
samt llemmesjö med Tegnaby. Af dessa pastorat
äro fem konsistoriela: två af 1 kl., två af 2 kl.
1 afd. och ett af 2 kl. 2 afd., samt tvä prebende,
hvaraf ett af 1 och ett af 3 kl. Kontraktets
folkmängd utgör 21,499 personer.
Konga, en socken med Ask, belägen i Onsjö
bärad och kontrakt af Malmöbus län och Lunds stift,
2\ mil O.N.O. från Landskrona. Konga ö, utbytt
från utsockne frälse till säteri, enligt en kongl,
resolution af år 1762, bar obetydliga byggnader,
mindre bördig åker och äng; men tillräcklig
hög-och surskog. Socknen bör 3 kl. reg. och bar 772
invånare. Den innefattar 15f mtl., hvaraf 1 hör
till Norra Åsbo bärad i Christianstads län. Af
socknens areal, 6,665 tunnl., äro 14 sjö och kärr.
Adr. Landskrona.
Kongabordet. pä södra ändan af Svinö i
Kalmar sund, är en stor dat sten, med omkringlagda
fem stycken smärre. Den bar fått sitt namn
deraf, att konung Carl XI en gång haft sin middag
dukad på densamma.
Kongelf, en af nordens äldsta, fordom mest
lysande och historiskt märkvärdiga städer, nu mera
en af de minsta och oansenligaste, belägen pä
Bohuslänska stranden af Götha elf, der denna
bildar sina två utloppsarmar à ömse sidor om
Hisingen. Staden hette fordom Konungahella eller
Kon-gahetl, med betydelsen af konungars sal eller
tillhåll, i anledning af de många konungamöten bär
ifrån ålder varit hållna. Anläggningsåret ligger
utom den skrilna historiens område; likväl omtalas
Kongahell redan i 6:te århundradet, och i början
af det 10:de var det till och med bebvgdt med
bus af sten. Läget var då en halfannan
fjerdingsväg sydligare än det närvarande, nemligen vid
Kastellgården, hvarest hela elfstranden till en
fjerdedels mils längd ännu utmärkes af
tomtlem-ningar. Våra äldsta sagor omtala Kongahell den
tiden, såsom en mägta herrlig och betydande stad,
med vidsträckta handelsförbindelser och stora
rikedomar; och en nyare forskning bar bragt i bevis,
att det, i förra hälften af 12:le århundradet,
räknade omkring 14,000 invånare. Denna herrlighet
varade likväl icke längre än till Larsmessodagen
år 1135, då en Vendisk här, af 10,500 man
fotfolk och 500 ryttare, angrep staden, eröfrade den
efter stor manspillan, och inträngde den öfverblifna
befolkningen på det af konung Sigurd Jorsalafar
uppbyggda kastellet. Här levererades en strid,
hvilken intager ett det ärorikaste rum i historien.
Kastellet emotstod tre stormningar af de rasande
Vcn-derne, hvilka bär förlorade största delen af sitt folk.
Slutligen, sedan Kongahells hjeltar bortskjutit alla
sina vapen, samt till och med nödgades begagna
tillspetsade ekstörar i stället för spjut, emottogo
de den flera gånger förut afslagna dagtingan, som
Vendernes konung Rettibur erbjöd dem; men de
aftalade löftena svekos, och stadens befolkning deJs
nedhöggs, dels bortfördes i fångenskap, hvarifrån
högst få återvände. Sedan uppnådde Kongahell al-
drig sitt fordna välstånd, tillägger Sturleson, hvilken
noga skildrat denna händelse. Den uppbyggdes
likväl genast efter denna olycka, och utsträckte sina
handelsförbindelser ända till Medelhafsländerna,
hvarvid den skaffade sig en stor politisk vigt uti de
politiska oredorna i Norrige. Med olika anseende
bibehöll Kongahell sig temligen uppe under fyra
århundraden, inom hvilka det likväl sköflades
tvenne gånger af Gendehand, nemligen 1368 af
Svenske konungen Albrekt och 1502 af rebellen
Uer-lof Hydefat, samt måste dela sin handel med de
närbelägna städerna Gamla Lödese och Marstrand.
Men från året 1563, då det nordiska sjuåra
kriget utbröt, begynte stadens egentliga förfall. Den
sköflades och brändes då af Svenskarne under Pehr
Brahe, och låg öde under hela kriget. Samma
behandling erfor den 1612, dä Jesper Kruus lade
den i aska. Med denna olycka förlorade den till
och med sitt gamla namn och läge. Den nya
staden uppbyggdes under Bohus murar och kallades
Kongelf; men krigets förödelse drabbade den på
nytt 1645, då den ödelades af Svenskarnes
glödgade kulor, samma dag freden slöts i Brömsebro.
Sedan staden, genom Roeskildska freden, kommit
under Svensk lydnad, beröfvades den af konung
Carl X Gustaf sina privilegier såsom stad, och
borgarne befalldes att flytta till Götheborg eller
Marstrand, ett beslut, hvilket dock så till vida
förändrades genom konungens död, att Kongelf tilläts
fortfara såsom uppstad, hvilken förbjöds att
handla på andra ställen än i Götheborg och Marstrand.
Till denna olycka kom ödeläggelsen under
Gylden-löwsfejden, då, vid Norska belägringsbärens
an-ryckande år 1676, staden uppbrändes af
kommendanten på Bohus, såsom hinderlig för fästningens
försvar. Efter detta sista missöde flyttades
Kongelf ifrån sin plats på Bohus fästningsholme till det
ställe, der det nu är beläget, emellan Götha elfs
norra arm och Fontinsbergen. Här kämpade det
länge om sin tillvaro, tills den återlemnade
stapel-fribeten af är 1762 någorlunda uppbjelpte
detsamma. Först på de sista decennierna har detta
samhälle kunnat vinna en betydenhet, som lemnar
garantier för dess framtida bestånd. Stadens
näringar äro för närvarande handel ined
landsbygden, samt ett betydligt jordbruk. Utrikes bandelo
är ingen, ej heller idkas någon sjöfart. Den
donerade stadsjorden utgör icke mindre än 6 bela
hemman, med ganska vidsträckta ägor och den
bördigaste jord. F.n del af denna jord är
fördelad emellan magistraten, stadens öfrige tjenstemän
och en del äldre borgare. De årliga marknaderna
hållas i Febrnari, April och Oktober. I staden
finnas 20 bandiande och 20 handtverkare, 1
strumpfabrik och 1 färgeri. Staden är illa bebyggd och
äger blott en enda gata; men hvars längd och
ojemnhet gör den oförgätlig för hvar och en som
passerat densamma. Husens antal uppgå till 121 och
invånarnes till 700. Oaktadt sin yttre lorftigbet,
äger den lilla staden ett det älskligaste utseende,
genom sina omgifningar af det stolta
Fontinsber-get, elfven med sina öar, den blomstrande
Hisingen, åkerfälten, trädgårdarne, och framförallt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
