Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
427 Konstitutions-utskott.
Konstitutions- utskott.
syftemål, att dels skaffa utvägar för uppmuntran
af unga artister, dels åstadkomma expositioner af
äldre och yngre konstnärers arbeten, dels bilda en
föreningspunkt inom konstverlden, till meddelande
och utvexling af idéer, samt framkallande af ett
allmännare intresse för konsten, är af stor vigt
och väsendtligbet. Årsafgiften är 10 R:dr B:ko.
Öfverskottet af föreningens inkomster, sedan de
ordinarie omkostnaderna utgått, användes
företrädesvis till inköp af lefvande, inhemske konstidkares
arbeten, och dernäst till underlättande af företag
i konstväg. De arbeten, som hembjudas
föreningen till inköp eller offentliggörande, underställas
ompröfvandet af en nämnd, sammansatt nf
styrelsen och fyra serskildt dertill valde ledamöter. Alla
af föreningen inköpte konst-produkter förblifva en
tid exponerade i dess lokal. Genom lottkastning,
hvilken anställes en gång om året på bestämd tid,
fordelas desse konstprodukter bland de ledamöter,
som inbetalt afgiften för året. Föreningen har
äfven föranstaltat exposition af gravyrer.
Konstitutions-utskott. Detta utskott är den
myndighet vid riksdagarne, som bereder och i
vissa fall afgör alla frågor om förändringar i
grundlagarne, om statsrådets ansvarighet och om
grundlagens rätta mening. 1 allmänhet är
konstitutionsutskottet deruti olikt de öfriga rikets ständers
utskott, att detsamma icke blott handlägger dit
remitterade mål, utan äfven sjelft kan väcka nya
frågor och alltid i en viss mån deltager i rikets
ständers beslutande rätt. Ja, i vissa fall hvilar
denna bos utskottet allena, och detta utgör således
en verklig magt vid riksdagarne. — Ingen
grundlags-förändring kan pröfvas af ständerne förrän
konstitutions-utskottet blifvit hördt. Andra frågor
kunna ej afgöras, utan att först hänskjutas till
utskott; men grundlags-förändringar få icke en
gång upptagas till öfverläggning förrän detta skett.
Enskildta riksdagsmäns förslager framställas icke
en gång i stånden, utan lemnas omedelbarligen till
konstitutions-utskottet. Konungens propositioner i
grundlagsfrågor öfverlemnas väl åt riksstånden in
plenis; men måste, utan diskussion, hänvisas till
konstitutions-utskottet, hvaremot rörande andra
ämnen öfverläggning, ehuru ej beslut, kan äga rum,
äfven om konungens propositioner, fore deras
behandling af utskott. Konstitutions-utskottet är
således det, som i första rummet yttrar sin tanke
om hvarje grundlags-förändring. Men utskottet
gör icke blott detta, det icke allenast till- eller
afstyrker, utan dess till- eller afstyrkande närmar
sig till karakteren af beslut.
Konstitutions-utskottets magt är dock mindre i afseende på konungens
propositioner, än vid enskildta motioner, ty
utskottet kan ej förqväfva en konungens
proposition, på sin höjd afstyrka den. Men endast i det
fall, att utskottet afstyrkt en kunglig proposition,
kan den af ständerne afslås vid samma riksdag,
då den blifvit framställd. Deremot om utskottet
tillstyrker en konungens proposition, måste den af
ständerne antagas till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag. Deraf följer likväl ingalunda, att
konstitutions-utskottet i hufvudsaken binder rikets
ständer, ty en konungens proposition, hvilken genom
ntskottets bifall blifvit hvilande till nästa riksdag,
kan då afslås, och konstitutions-utskottets
afstyrkande hindrar icke ständerne att antaga en
konungens proposition till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag. Förr än denna inträffat kan i alla
fall en grundlags-förändring aldrig vinna laga kraft.
Konungamagten och tvenne riksdagars pluralitet kan
således, i strid med konstitutions-utskottet,
genomdrifva en grundlags-förändring; konungamagten
gemensamt med utskottet kan förhindra ändringens
afslåendo vid första, men icke vid den senare
riksdagen; riksstånden och konstitutions-utskottet
i förening kunna redan vid första riksdagen afslä
en konungens proposition. Ehvad utgång än
saken fär bar formen berott på
konstitutions-utskottet, och på formen beror ofta sjelfva saken. En
fråga, som vid första riksdagen kunnat möta ett
öfvermägligt motstånd, kan deremot af en
förändrad personal vid nästföljande riksdag bifallas,
och delta bifall har då blifvit en möjlighet
derigenom, att konstitutions-utskottets tillstyrkande vid
första riksdagen var tillräckligt att då förekomma
ett afslag. Sådan är föreskriften om kongl,
propositioners behandling i grundlagsfrågor enligt 81
§. Reg. F. Denna står dock i strid med 5ti §:n,
enligt hvilken ständerne endast kunna öfverlägga,
men ej besluta i en sådan sak. Ständerne skulle
således ej dä kunna afslå konungens proposition,
äfven om utskottet afstyrkt densamma. Deremot
innehåller denna §., att utskottets utlåtande endast
i det fall blifver hvilande, att riksstånden ej göra
anmärkningar dervid, hvaraf följer att utskottets
tillstyrkande icke skulle förslå att göra
propositionen hvilande. Ständerne skulle, genom dessa
sina anmärkningar, kunna medelbarligen afslå
konungens propositioner, äfven om utskottet tillsivrkt
densamma. — Vid behandlingen af enskildta
riksdagsmäns förslager bar konstitutions-utskottet
ännu större magt. Ett sådant förslag, som af
utskottet ogillas, förfaller, utan all ens blifva
föredraget i riksstånden. Konstitutions-utskottet
träder i ständernes ställe och besluter med deras rätt;
men endast i fråga om afslag, ty om
konstitu-tions-utskoltet gillar ett förslag, då måste
detsamma bänskjutas till riksstånden. Utskottets
bifall är blott ett tillstyrkande; men dess ogillande
är ett verkligt beslut. Den enda inskränkning
konstitutions-utskottet i detta fall är underkastadt,
ligger i dess skyldighet att redogöra för sitt afslag;
motionären bar rättighet att erhålla del af
utskottets skäl, och kan genom tryckfriheten vädja till
allmänna omdömet; men också endast dit.
Likasom konstitutions-ulskottet, åtminstone efter 81 §.,
har en egen magt att. befordra hvarje förändring,
som konungen föreslagit, så är utskottets
ogillande tillräckligt att förhindra hvarje ändring, som
bärleder sig från enskildta riksdagsmäns förslag.
Ett annat fall, olikt dessa begge, inträffar, då
kon-stitutions-utskotlet tillstyrker en enskildt
riksdagsmans förslag eller sjelft framställer ett sådant. I
detta fall, likasom vid frågan om konungens
propositioner i grundlagsfrågor, är behandlingen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
