Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
444
Kornaparf.
Korp.
Kornaparf, kornlärka (Emberiza miliaria), en till
sparfslägtets första afdelning, egentliga sparfvar,
hörande gångfogel af 7 tum 6 linjers längd och
13 tum 4 linjers vingbredd. Hannen i värdrägt,
med hufvudet ofvan, halsen, ryggen och
skuldrorna stötande i rostbrunt med en längs gående svart
fläck i midten af hvarje fjäder; bakre ryggen och
öfvergumpen af samma grundfärg, nästan utan
fläckar. Öfver ögonen åt nacken går ett hvitaktigt
band med små bruna streck, på tinningarne en stor
brunaktig fläck; bakan hvit, ofläckad; halsen
framtill hvit med små svarta fläckar; sidorna fint
svart-iläckade; magen och undergumpen mer eller
mindre rent hvita, ofläckade. Vingarne och stjerten
svartbruna med grå fjäderkanter; näbben gul med
svart rygg och spets. Iris mörkbrun; benen
gulaktiga; stjerten något klufven, räckande utom
vingarne. Honan är litet mindre, till färgen lika,
ntom det att bon bar något större svarta fläckar
. på strupen, samt att Häckarne på bröstet äro mindre
sammanlöpande. Ungarne före Tuggningen
likaledes olika de gamla. Höstdrägten för både ungar
och gamla temligen lika; men betydligt olik
vår-drägten. För öfrigt omvexlar färgen, så att den
stundom är belt hvit, stundom blott med flere
eller färre hvita fjädrar inströdde bland de vanliga.
Han tillbringar hela året på slättlandet bland
sädesfälten, och lemnar aldrig det slättland hvartill
ban en gång kommit, samt finnes i följd deraf på
östra sidan endast på Skånes slättbygd; men der
i otalig mängd, på vestra deremot ända upp till
Warberg. Dess sång är qvittrande, kort och liflig
men sträf, och kan uttryckas med loj, loj, loj, tirili!
och nppbör, sedan ungarne äro utkläckta, intill
dess att deras vård är fullbordad, då man på
hösten stundom får höra den, ehuru mindre liflig och
stark. Flygten är utmärkt genom sin olikhet
under fogelns fortplantningstid eller annars, och han
träffas då endast ensam eller parvis. Annars
lefva de tillsammans i stora skockar, som ströfva
omkring åkrarne med en utmärkt hastig flygt och
under ett eget smackande läte. De bada sig i
vatten äfven om vintern och bålla sig i träden.
Födoämnena utgöras hufvudsakligen af sädes- och
andra växtfrön, om sommaren äfven af insekter
och larver, hvarmed ungarne också uppfödas. Boet
är konstlöst sammanlagdt af torrt gräs nära
marken bland gräs, mossa eller snår, och inuti fodradt
med hästhår, samt innehåller 5 å 6 ägg, hvilka
äro blekgrå, stundom stötande i rostbrunt, med
bruna och svarta streck och fläckar, mycket olika
till utseendet, af 1 tums längd samt linjers
tjocklek. Fogeln fångas dels med slagnät, dels
skjutes den med fogeldunst, likasom och
tillsammans med annan kramsfogel, emedan dess kött är
fett och läckert.
Korp (Corvus), en underafdelning af det till sparf—
foglarnes ordning hörande korpslägtet, utmärkt
genom tjock och stark näbb af medelmåttig längd,
utåt hoptryckt och något litet nedböjd, med
näsborrarne vid roten, täckta med borstlika fjädrar;
fjäderklädnaden mindre yfvig, fast och bård;
vingarne långa, med spetsiga, under flygten skiljda,
vingpennor; stjerten medelmåttig, tvär eller
randad; flygten bog och uthållande. Af detta slägte
förekommer bos oss följande arler: Korp, Kråka,
Rauk eller svart kråka, Räka och Kaja (se dessa ord).
Korp (Corvus corax), en till korpslägtet börande
fogel af 2 fots längd och 4 fot 4 tums vingbredd,
med stor, tjock, trubbig och kullrig näbb,
hvarpå öfverkäkens spets är rigtad nedåt, samt
likasom öfverkäken glänsande svart; iris med två
cirklar, den inre gråbrun, den yttre hvit; halsen
framtill täckt med långa, spetsiga fjädrar; hela
fjäderklädnaden svart, med grönaktig och
purpurglans. Honan litet mindre, men annars lik hannen.
Ömvexlar stundom, svart med hvit kalott, ansigte
och slrupe, dels svartfläckig; men med hvita
vingpennor, några af de främre med svartgrå kant
eller spole; smärre vingtäckarne hvita; måge och
sidor hvita med svartaktiga fjädrar, eller belt oth
hållet hvita, eller gulaktigt hvita. Han
förekommer i alla trakter af riket, och vistas om
sommaren så väl i de stora skogarne uti det inre af
landet, som i skogslundar och någon gång i
trädgårdar, om vintern mera på slätten och vid
kusterna. Bland alla sina samslägtingar, som alla
hafva en ytterst fin lukt, står ban dock i detta
afseende främst, hvarjemte han är slug och
försigtig, så alt man svårligen kommer honom inom
skotthåll. Flygten är hög och vacker, och under
fortplantningstiden låter ban dervid höra ett
välljudande läte "klong, klong"; likväl höres detta
sällan, hvarföre det är en sägen, att han ej kan slå
klong, förrän ban är hundrade år gamma). Dess
vanliga läte är deremot ett sträft skrik "krach,
krack", eller "kruch, kruchBåde unga och
gamla kunna lätt tämjas och äfven lära att uttala
vissa ord. I likhet med sina öfriga
samslägtingar uppsnappar och undangömmer ban begärligt
alla glänsande saker, som han kan åtkomma och
deraf härrör ordspråket att stjäla som en korp.
Han uppgifves kunna lefva ända till hundrade år
och deröfver. Med roffoglar för ban ett
beständigt krig, och då detta gemensamt utföres af alla
som finnes i en viss trakt, drifvas äfven de största
af deras fiender på flygten; men ban är sjelf en
ganska glupsk roffogel, och griper ej allenast
andra mindre foglar, samt deras ägg och ungar,
utan äfven mindre fyrfota djur, såsom unga
harar, m. fl. Derjemte tjena honom till födoämnen
musslor, sjöborrar, fisk och afskräden, samt
åtskilliga bär och frukter, äfvensom kadaver.
Parningstiden infaller redan i Februari och Mars
månader, och ban bygger sitt näste i höga träd
eller på klippor, hvaruti ban lägger 3—6 ägg, af
2 tum 1 linjes längd och 1 tum 4 linjers
tjocklek eller deröfver, till färgen smutsigt grå med
bruna fläckar. Köttet är odugligt; men vingarne
äro eftersökta till skrifpennor, särdeles för ritare.
Korp, Dengt, annars kallad Bæne och Bena
af den adliga slägten Korp, var från år 1370
kanik i Skara. Då de Svenske missnöjde inkallat
drottning Margaretha emot konung Albrekt och det
kom till slaget vid Falköping mellan dem, grep
den tappre kaniken med sina tjenare till vapen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
