Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honhiil.
Horatii».
447
Hofshàl, lilla svalegräset (Ranunculus ficaria), en
mångårig växt, hvilken förekommer på mera
fuktiga ställen vid trädgårdsplank och i klippgia lundar
nti de tempererade, jemnare och nära kusten
belägne delar af riket, ända till södra delen af Nerike,
Westmanland och Lappland, här och der. I
trädgårdar ntgör den ett förtretligt ogräs, som
svårligen utrotas. Likasom alla sina samslägtingar är
det ganska skarpt, och drager till och medThål
på buden, hvilket isynnerhet gäller om roten fore
blomningen.
Horshällor. Se: Källor.
Horslang, jernbruk. Se: Klol-verken.
Horslttte borg, norr ut från staden Köping i
Westmanland, har i hedniska tiden varit ett
an-sedt fäste.
Huraiuesin. Genom Kristi lidande och död
uppkom en ny symbol, korset, hvilket fick tvenne
högtider i den kristna kyrkan, vår-och böstetiden;
dessa voro de begge korsmessorna. Korsmessan
om våren, invenlio crucis, inföll den 3 Maj. Den
föregifna anledningen till denna korsmessas
firande, var, alt kejsar Konstantin den Stores moder,
Helena, dä hon år 326 besökte det förlofvade
landet och de heliga ställen på berget Golgata,
låtit gräfva och der funnit det kors, på hvilket
Frälsaren dog. Denna korsmessa utmärkes på
run-stafven med ett kors och en segerfana. Merendels
ser man äfven dervid en svala, som betecknar
sommarens annalkande. Korsmessan om hösten, festum
exallationis crucis, inföll d. 14 Sept., då
svalorna flytta. Anledningen härtill var denna. Den
Grekiska kejsaren Ilcraclius blef med krig
öfverfallen af Persiske konungen Cbosroes II, som intog
Jerusalem och bortförde de kristna, jemte
patriarken, ja äfven del föregifna Kristi kors, hvilket
Helena sändt till sin son i Konstantinopel, och ville
ej göra fred med annat vilkor, än att de kristne
skulle tillbedja solen. Ileraclius slog då Perserne
och återtog korset. Detta skedde år 628. Till
minne häraf se vi äfven vid September månad ett
kors på runstafven. Dessa tvenne korsmessor
omnämnas af Sjöborg i dess "Samlingar för nordens
Fornälskare"; men Dijkman, i dess
"Kyrko-Hand-lingar", omnämner blott den första, eller
vår-korsmessan, och anför, att Helena funnit Kristi
kors 200 år efter Frälsarens död. Detta lärer
likväl, antingen korset blifvit funnet eller ej, vara
ett misstag; ty kejsar Konstantin föddes år 27^
och dog 337.
KorsnKbb (Loxia), ett till ordningen gångfoglar
och familjen sparfvar hörande fogelslägte, utmärkt
genom medelmåttig, stark, på sidorna hoptryckt,
ofvan och under kullrig näbb, med begge käkarne
krökta, den öfre nedåt, den nedre uppåt, så att
spetsarne korsa hvarandra; näsborrarne vid
näbbroten, små, runda, täckta med framåtliggande
borstlika fjädrar; benen undersätsiga, uttån vid roten
hopvaxen med mellantån; klorna temligen starka
och krnmböjda; vingarne medelmåttiga; båda
könen mycket olika och ungarne olika de gamla;
lefver af frön och bär. Hos oss förekommer af
detta slägte tre arter, nemligen: Mindre Korsnäbb,
kegelrifvare, krumsnabel (L. curvirostra), af
tums längd och 11 ^ tums vingbredd. Hanne ung,
efter Tuggningen, röd på hufvudet halsen och hela
kroppen, ofvan mörkare, isynnerhet på ryggen och
skuldrorna, något ljusare på hufvudet och
kroppens undre delar, samt ännu mera på
öfvergum-pen; magen åt midten hvitaktig; vingar och
stjert svarta med smärre rödaktiga pennkanter.
Gammal är han grön eller gröngul på alla ställen
der han såsom ung var röd, bnfvudet, halsen och
kroppens undre delar gula, öfvergumpen gul.
Honan gråbrun, med gula fjäderkanter på hufvud och
rygg; öfvergumpen gröngul; undre kroppsdelarna
grå; pannan samt hufvudets och halsens sidor
askgråa; skuldrorna temligen lika den gamla hannens.
Ungarne mörkbruna och då de nyss lemnat boet
utan korsade näbbspetsar. Förekommer öfverallt i
tall- och granskogar, om sommaren allmänt i dc
norra, om vintern i de sydliga landskaperna. Han
är föga skygg och blir lätt tam; men sönderbiter
buren, om den är af träd. Födoämnena utgöras
endast af kärnor och frön, särdeles granfrön, dem
ban utplockar ur kotten sittande pä eller
hängande under densamma , hvarvid han ofta nedfaller med
denna utan att låta störa sig i sitt arbete.
Fortplantningen sker om vårtiden, och sitt bo bygger
ban på högsta grenarne af barrträden, utvändigt
af fina qvistar, derinom af mossa och innerst
fodradt med skägglafvar. Äggen äro 3—4,
gråaktigt hvita med röda och bruna fläckar och streck.
Köttet är ätbart. — Större Korsnäbb, större
krumsnabel (L. pythiopsittacus), af 7—7^ tums längd
och 12 4—13 tums vingbredd. Hannen ung,
cin-nober-röd med mörkare rygg; vingtäckarne
mörkbruna; hufvudet, halsen och kroppens undre delar
ljusröda och öfvergumpen ännu ljusare; magen
nedtill hvit, smutsigt gulaktig åt sidorna;
ving-och stjertfjädrar svartaktiga, med smala rödaktiga
utkanter. Gammal blir ban gulgrå eller grön, med
ljusare hufvud; under ljusgrå, v ing- och
stjert-pennornas utkanter gulgröna. Honan grå; ofvan
mörkare med grönaktig inblandning; under ljusgrå
med grönaktig anstrykning på bröst och sidor;
öfvergumpen gröngul; ving- och stjertfjädrar
svartbruna med grönaktiga eller grå kanter. Ungarne
grågröna med mörkgult, något svartare hufvud.
Förekommer på samma ställen, men allmännare än
den nyssnämnda, samt företrädesvis i tallskogar.
Födoämnen och fortplantningstid lika med denna;
men boet betydligt större och olika bygdt för
olika årstider. Äggen 3—4, temligen små,
smutsigt hvita och tätt brunfläckiga. Är mycket glupsk
och under ätandet så föga skygg, att ban kan
fångas med en vid ett spö fästad snara, som trädes
på halsen; annars så försigtig, att under hvilandet
alltid en gammal hanne sattes pä utpost och
varnar för furan med ett skarpt ljud: "köp köp T
eller "kip kipln — Bendel Korsnäbb (se detta ord).
Kor«ults, en egendom, vid sjön Runn och slora
landsvägen till Falun, på gränsen emellan
Kopparbergs och Wika socknar. Sedan Gustaf Eriksson
flyktat från Ornäs i Thorsångs socken, skall ban
gåtl in i Korsnäs byttor, för att fråga efter vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
