Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigs vetenskaps-akademien»
Kristendomen.
463
genom en militärisk litteratör. Konung Gustaf II
Adolf gjorde epok i krigskonstens historia, och de
fälttåg, som utfördes af hans fältherrar, hvilka
voro hans lärjungar i krigskonsten, utgöra en
märkvärdig del af krigskonstens historia.
Krigsvetenskapen är också företrädesvis en praktisk
vetenskap. Det är svårt, om ens möjligt, att blott
med tbeorier uppgöra en användbar krigsplan, och
man kan icke heller beskylla Svenskarne för
sådana misslyckade försök. Vår litteratur är fattig
i dessa ämnen. Några skrifter af mindre vigt
finnas från konung Carl Xl:s tid; men i allmänhet
hafva Sveriges krigiska konnngar och fältherrar
mera bildat en krigsvetenskap genom sina fälttåg,
än beskrifvit den i skriftligen sammanfattade
systemer. I forlifikationskonsten har Sverige sedermera
ägt en storhet af första ordningen i Sveaborgs
grundläggare, Ehrensvärd, och äfven den
theoretiska behandlingen har framkallat ett större antal
skrifter än förut. 1 nyaste tider bar
verksamheten ytterligare blifvit ökad, sedan
artilleri-lärover-verket vid Marieberg inrättades.
Krigsvetenskaps-akademiens handlingar innehålla afhandlingar af
intresse, och äfven bar vitterhets-, historie- och
antiqvitets-akademien låtit trycka en och annan
skrift, som behandlar krigskonstens historia. En
sådan är grefve H. Hamiltons prisbelönta arbete
om Svenska krigsmagten under konung Gustaf II
Adolf, hvilken utgör 17:de delen af sistnämnde
akademies handlingar. Samme författare bar
utgifvit Bibliothek för krigshistoria och krigskonst.
Sveriges sjökrigshistoria af Gyllengranat ulkom för
några år tillbaka, m. fi. nyare arbeten.
Krigsvetenskaps-akademien. Se: Akademier.
Krig utan medel, är kropp utan senor,
elt gammalt ordspråk, hvarmed förstås, att krig
ej kan föras med tomma händer.
Krikon, Tysk slån (Prunus insititia), ett mindre
träd, hvilket förekommer på några ställen i
skogstrakterna sällsynt och troligen förvildadt, samt
äfven odladt i smärre trädgårdstäppor. Frukten är
liten, till färgen mörkt rödblå och så sur, att den
knappt kan förtäras innan den blifvit frostbiten,
samt begagnas hufvudsakligen till salad inlagd med
ätlika och socker. Veden liknar plommonträdets,
och kan användas till samma behof som denna.
Kriminal-lag kallas den del af privaträtten, som
handlar om brott och straff, till skillnad från
ci-vil-lagen, hvilken sysselsätter sig med rättstvister
medborgare emellan. Vi hafva i Sverige ingen
serskild| codex för brottmålslngstiftningen, utan
denna nr tillika med civil-l8gen sammanfattad i
1734 års lag, utgörande der missgernings- och
straff-balkarne Dessa hafva, likasom bela lagen,
blifvit i senare tider omarbetade, ehuru del nya
förslaget ännu icke är antaget. Efter den
handläggning lagverket senast erhållit, af den ännu
fortfarande lagkommittén eller s. k. lagberedningen,
är kriminal-lagen nu färdig att granskas af begge
statsmakterna vid innevarande riksdag (18481, och
dess hufvudgrunder blefvo vid 1844—45 årens
riksdag godkände af sländerne, ehuru pröfningen
af sjelfva lagen ej kunde medhinnas.
Kringförs, Abraham, var född Svensk, men
reste utomlands i slutet af 1720-talet, då ban
vistades vid åtskilliga utländska, särdeles Tyska
uni-versiteter, for sedan till England och Frankrike,
gick i Österrikisk tjenst, återkom till Sverige 1737
och blef regements-fällskär vid gardet; men afled
i sin bästa ålder år 1741. Berömmes såsom "en
mycket snäll bråck-operatör, och för öfrigt högst
skicklig kirurg."
Kristendomens införande i Sverige upptog en
större tidsrymd än hvad som erfordrades dertill i
de flesta andra Europeiska länder. Orsaken bör
sökas deruti, att, med få undantag, denna vigtiga
tilldragelse ej främjades genom yttre i folkets fria
vilja ingripande eller kränkande medel, utan
till-vägabragtes af sig sjelf på öfvertygelsens väg,
och öfvertygelse, om den nya lärans företräde
framför hvarje annan, kunde endast långsamt
utveckla sig och stadgas bos massan af elt folk,
hvars gudalära på det fullkomligaste sätt
öfverensstämde med dess eget skaplynne, och hvilket
dessutom uti sina drotlar trodde sig befryndadt
med sin gudastam. Den förbereddes emellertid af
den lifliga beröring, hvaruti norden, ifrån 7:de
århundradet, genom vikingsfärder och handelsresor kom
med det kristnade Europa, och framför allt genom
nordboernes vistelse i Miklagård (Konstantinopel),
såsom den Byzantinska kejsarens lifvakt. De
nordiske äfventyrarne återvände nästan alltid med
skakad tro på sina gamla gudar, hvilken ock
smittade de hemmavarande, och ganska ofta hembragte
de, bland andra byten från södern, kunskapen om
"Hvite Krist" och hans dyrkan, till hvilken de ej
sällan genom primsigning eller dop förbundit sig,
och hvilken anslog de upplystare, eller af tvifvel
redan anstuckna sinnena i hemlandet.
Kristendomen var således icke ringa förberedd och känd,
då den af kejsar Ludvig den Fromme hitsände
Ansgarius, år 829, landade på Sveriges östra kust,
och i konung Björns bof på Björkö begynte sitt
apostoliska värf. Berättelserna om denna
missionärs första verksamhet bar och de närmaste
följderna deraf äro dock sä orediga, att man af dem
endast kan med visshet utleta, att ban, som i alla
afseenden tyckes varit vuxen sitt böga men
vådliga kall, med välvilja mottogs af nämnde, såsom
det synes, underkonung, att inga binder lades i
vägen för hans verksamhet, och att ban i följd
deraf lyckades, understödd af de i Björkö
befintliga kristna fångar och af en myndig höfding i
staden, Ilergeir (se detta ord), hvilken mottagit
dopet, grunda den första kristna församling i
Sverige, samt såsom dess styresman qvarlemna vid sin
bortresa en biskop Gantbert (se detta ord). Innan
kort drabbades likväl den unga församlingen af en
förföljelse, hvilken mera synes hafva gällt de nya
lärarne än läran, men som kostade blod och
medförde de förres landsförvisning, hvarefter legenden
låter underverk, eller åtminstone underbara
omständigheter skydda de nyomvände och göra folket
så benäget den rbvile guden", att Ansgarius, då
ban efter en tjuguårig frånvaro åter besökte Björkö,
kunde på ett allmänt landsting utverka vigliga med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
