Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
472
Kronor.
Hronoflonde.
begrafven Anno 1652 den 16 Nor. såsom ock
hon sjelf Anno 1674 den 5 Aprilis." Utom
denna krona finnes der 2 andra, så stora, att 60
ljus kunna sättas i dem. I Upsala domkyrka
märkes den vackra silfverljuskronan, som hänger i
högkoret. Den väger 1,689 lod i silfver och är skänkt
år 1648, efter Clas Horn till Kankas och
grefvinnan Ebba Lejonhufvud, grefve Svante Slures enka.
Busser säger i sin "Beskrifning om Upsala", att hon
var Joh. Oxenstjernas enka; men detta är felaktigt,
ty O. var gift med hennes dotter. Äfven finnes här
en stor metall-ljuskrona, år 1764 inköpt från
Stockholms storkyrka för 4,500 daler kopparmynt. Våra
kyrkor äga äfven dels minnesvärda, dels ganska
dyrbara ljusstakar: en stor stake af messing, hvilken
står framför storkyrkans altare, och är hitskänkt af
konung Magnus Smek, med vilkor att den skulle stå
der, på samma ställe der hans far och farbroder, de
begge hertigarne Erik och Waldemar blifvit
begrafne; en stor messingsstake i Clara kyrka i Stockholm,
af 6 alnars böjd och lika bredd, gjuten 1494 i
Tyskland och hitskänkt 1626. I Upsala domkyrka
märkas 2 stora silfverstakar, vägande tillsammans
556 lod, förärade af stats-sekreteraren Carl Banérs
fru, Sigrid Bjelke, samt ett annat par om 126 lod,
år 1713 hitskänkte af drottning Hedvig Eleonora.
Kronor, Tre. Detta Sveriges urgamla vapen
blef anledningen eller rättare förevändningen till
mycken blodsutgjutelse, många olyckor och
svårigheter för nordens folk. Danmark, som, efter
Kalmar-unionens slut, icke lätt kunde förgäta sin
fordna magt öfver Sverige, sökte åtminstone i det
yttre skenet bibehålla den, och konung Christian
III lät redan är i 548 måla de tre kronorna på sin
dotters vagn vid hennes förmälning, samt
ändtligen 1557 insätta det i Danska riks-sigillet,
hvaremot konung Gustaf häftigt protesterade. Under
de båda konungarnes efterträdare blef begagnandet
af detta vapen i Danmark en bland anledningarne
till kriget. Freden i Stettin 1570 afgjorde icke
frågan, utan uppsköt den, och genom freden i
Knäred beslöts omsider, att Danmark äfven skulle få
föra tre kronor i vapnet; men utan att sådant gaf
det några anspråk på Sveriges thron. Äfven
Johan Kasimir insatte de tre kronorna i sitt vapen
och vägrade bortlägga dem, emedan han ansåg
sig hafva rättigheter till den verkliga kronan. Dessa
dödades genom freden i Oliva 1660.
Kronor, Tre, Stockholms äldsta torn, beläget
vid det s. k. Adelshuset eller slottet, kallades först
Kärnan, och var af ansenlig höjd, enligt hvad
den, i drottning Christinas tid, öfver Stockholm
upprättade perspektiv-karta utvisar. Men detta
Stockholms åldriga kolossala vårdtorn, som
tycktes trotsa all tidens åverkan, antändes vid
slottsbranden 1697, och nedstörtade med ett dån, som
utbredde mera förskräckelse, än en salva af alla
der upplagda kanoner förut kunnat åstadkomma. —
Birger Jarl hade i sin tid uppfört tornet till 57
alnars böjd; konung Gustaf I lät tillöka den med
55 och konung Johan III med 15 alnar, så att
tornet slutligen, efter Hadorphs år 1675 gjorda
mätning, var 127 alnar i höjden. Det kunde be-
skjuta strömmen samt nästomliggande berg och
böjder. Der kunde ligga 30 stora stycken.
Krono-rusth&ll kallas de kronobemman, dem
kronan anslagit till kavalleriets uppehållande.
Kronan eftergifver då vissa af jordräntorna, emot
skyldighet för innehafvaren, att uppsätta häst och karl,
med beklädning och beväring. Krono-ruslhåll äro,
såsom vanliga kronobemman, besatta med åboer.
Stundom höra augments-bemman till
krono-rusthällen, d. v. s. att räntan af ett annat hemman
blifvit tillagd rusthållet, såsom ett bidrag till
rustningens fullgörande.
Krono-skattetieiniuan kallas de egendomar,
hvilkas jord äges af enskildta; men räntan
tillbör kronan. Rätteligen borde dessa heminan
kallas skatte; emedan kronan ingen äganderätt bar
till dem. Men den skatt, som jorden utgjort, blef
redan tidigt förvexlad med afrad, och bar
småningom blifvit fästad vid jorden, såsom en derifrån
utgående, kronan tillhörig ränta. Denna åsigt har
gjort sig gällande, isynnerhet från konuug Gustaf
I:s tid, och de bördor, hvilka under 30-äriga
kriget lades pä jorden, hafva antagit arten af sådana
kronans räntor. Deraf kommer benämningen
krono-skattebemman. (Se för öfrigt Hemman, Frätte,
Kronobemman.)
Krononkjutfi kallas den sk jutsskyldigbet, som
åligger landtmannen, i och för kronans eget
behof. Den betalas lika med den vanliga
gäslgif-vareskjutsen; men väntningstiden är längre. Den
skjutsskyldige måste, vid kronoskjuts, vänta fyra
timmar utan betalning, samt åtta timmar för
vanliga väntpenningar.
Krono-Miticrl skiljes från kungsgård (se detta
ord) hufvudsakligen i anseende till deras upphof.
De äro nemligen dels gamla förbrolna frälsegods,
dels reducerade egendomar, hvilka väl i
begynnelsen varit krono; men kommit i adelns band,
erhållit säteri-frihet och blifvit väl bebyggde, samt
efter reduktionen hibeliållne vid sin förvärfvade
säteri-frihet. En del af dein äro anslagne till
mi-litie-boställen, en del förblandade med de gamla
kungsgårdarne, en del bar fått stanna qvar i
en-skildtas evärdeliga besittning, emot vissa dem ålagda
skyldigheter, hvilka sistnämnde jemväl få köpas
till skatte, såsom de så kallade bcrustade säterierna.
lirotiolioinle kallas den af konung Gustaf I från
kyrkan och presterskapet till kronan indragna
tion-den. Ilan tog för kronans behof af tionden,
hvilken sedan tillhört staten. En mindre del
deraf bar kyrkan qvar i den s. k. vin- och
byggnadssäden. 1 Skåne, Halland och Blekinge har dock
kronan endast ^ af tionden. Kronans rätt
bevakas dels genom att räkna skylarne på åkern, dels
genom tiondesättning, d. ä. derigenom, att man
en gång för alla bestämmer huru mycket skall
erläggas i tionde. Undantag från tionde-skyldighet
njutes af kungsgårdar, säterier, prestgårdar, samt
några (lera bland de mångfaldiga arter af jord,
som förekomma i vårt invecklade kameralverk.
Kronotionden utgör en betydlig statsinkomst; men
ingår icke bel och hållen till statsverket. F.n del
deraf ar nemligen anslagen (ill vissa behof, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
