Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Hrono-ugnen.
Krono-ntakylder. 473
embetsmäns aflöning eller (ill att nnderbålla
nyttiga inrättningar.
Krouo-ugnen. Se: Gottland.
Hrouo-uppbOrd. Många nuvarande räntor och
besvär hafva blifvit bibehållna från urminnes tider,
di de mesta ulskylderna utgjordes i landets alster
och hvarjehanda tjenstebesvär. Huruledes kronan
uppbar inkomster af godsen under Upsala-öde samt
de hemman, som för kronan uppröjdes, är nu
mera ej bekant; men troligt är, att dessa gods
tidigt blifvit bortförlänte; att de deraf som varit
kronan bebållne, blifvit brukade för dess räkning
genom legofolk; att de allmänna kronobemmanen
varit upplåtne åt landtbönder, då deraf utgått
städsel, landskyld, dl, humla, m. ni., som i gamla
stadgar omtalas. Frälse-egendomarne voro skattfria.
För att bereda lätthet och ledighet vid uppbörden
af kronans inkomster förordnades senare, att de
ordinära utgärderna skulle levereras hundaris,
skeppslags, altungs och hamna-vis , och kronan emottog
sina ingälder, hvilka till drygaste delen utgingo i
persedlar, uti si kallade vista hus, magasiner,
hvarest de förvarades till dess de användes.
Uppbörds-stämma skulle utlysas 14 dagar förut, samt påstå
3 dagar; dervid skulle tillstädesvara kronans
tak-juman, optakis madhrar, skattmän eller
konungsara, hvilka emottogo skatterna; samt dessutom till
vittne alt de levererade persedlarne voro
svarsgoda, äfvensom att uppbörden rigtigt skett,
lans-madher ä kronans vägnar, och styrmän eller
at-tungs-män å de skattskyldiges sida, hvilka
sistnämnde attungs-intressenterne sjelfve utsågo, och
tillika borde vara af viss förmögenhet, och voro
dessa personer erforderlige i en tid då
skrifkonsten var föga känd, och dä den förnämsta
bevisningen i tvistiga må) skedde genom eder och
vittnen. Laga förfall gällde för uleblifvande från
uppbördsstämma; men försummade de skattskyldige att
afbörda sig skatten, skulle de böta menighetsvis, då
fråga var om skatt, som efter större
sammansättning borde utgöras; hvar lör sig, då skatt
utgjordes af hvar skallskyldig serskild|. De öfrige, extra
ordinarie inkoinsterne, upptogos visserligen af
konungens suknare, Gskaler, som voro berättigade att
indrifva konungens andel i böter, härvid i någon
mån privilegierade framför andra kärande,
äfvensom af skattman och konungs-ara, hvilke
skickades till landsorterne, då de ock, såsom stadde i
sina förrättningar, njöto ett särdeles beskydd. Huru
kronans inkomster sedermera redovisades,
förvarades och förvallades, torde ej vara bekant, ehuru
man finner att någon ordning deri måste
varit nödig. Konung Änne den Gamles gunstling
Tunne föregifves hafva varit fä-hirdr, eller
konungens skattmästare. Konung Magnus Eriksson
uppdrog år 1335 it drotset allmän vård öfver
alla konungens slott, inkomster, gods, domar, m.
m. Samme konung finnes ock bäfva baft en
serskild embetsmän, troligen under drotset, att
upptaga kronans årliga ingälder. Rikets räntkammare
eller träsil, såsom den då för tiden kallades, skulle
vara på Stockholms slott, och, troligen likasom
det var stadgadt fur Danmark, tvä andlige och
två verldslige hafva nycklarne dertill tnedh
Kammer-mestaren; och hvad som kunde öfverskjuta skulle,
enligt 2i och 25 SS- i Kalmar recess 1483,
"in-leggias uti Träsilen oc eij wtforas", utan efter
menige riksens råds råde. Mol slutet af unionstiden
lära således ordentliga räkenskaper blifvit förde,
och i konung Gustaf !:s tid blef 1524 beslutad!,
att jordeböcker borde upprättas för hela riket.
Att likväl kronan ej obehörigen skulle gå i
mätning af sina ingälder, höllos vissa tider så
kallade rafste-ting, hvarvid isynnerhet allmänna,
vigtigare ordnings- och kommunal-ärender
förekommo. Till grund för debitering och den derpå
beroende uppbörden nu för tiden, äro: jordebok,
kronotionde-längd, rusttjenst-längd,
markegångs-taxa, mantals-längd, bevillningstaxerings- längd,
saköres-längder samt taxor och serskild|a
författningar, för hvilka trenne sistnämnde ingen
egentlig debitering furutgår, utan bestämmas afgifterna
efter de föreskrifter, som i sådana förordnanden
äro gifne. (Se vidare Uppbörd, Uppbördsstämma,
m. fi.) Enligt 1844 års summariska räkningar
utgjorde krono-uppbörden i länen och Stockholms
stad en sammanlagd summa af 6,410,564 R:dr,
hvaraf i Upsala län 252,209, Stockholms 280,678,
Södermanlands 270,254, Östergöthlands 494,186,
Gottlands 106,260, Kalmare 303,125, Blekinge
165,572, Jönköping 205,057, Kronobergs 175,479,
Christianstads 303,626, Malmöbns 491,946,
Hallands 261,277, Götheborgs 296,615, Elfsborgs
384,472, Skaraborgs 333,340, Nerikes 265,580,
Wermlands 298,336, Westmanlands 272,545,
Kopparbergs 230,800, Gefleborgs 222,067,
Wesler-norrlands 143,134, Jemtlands 51,068,
Westerbot-tens 67,780 och Norrbottens län 102,867, samt
Stockholms stad 432,278 R:dr B:ko.
Hrono-u<akyldcr kallas de beständigt utgående
reela och personela räntor och skatter, som,
efter föregången debitering, omedelbarligen ingå till
kronan och räknas till statsmedlen; de kunna
likväl också vara bortförlänte eller anordnade till
vissa stater och inrättningar. Man säger, att
"kronans räntor löpa år frän år", och dermed förstås,
att i allmänhet skatterna beräknas årsvis,
nemligen personela krono-utskylder samt personela och
närings-bevillningar efter kalenderår; men reela
utskylder och jord-bevilloingar efter fardagsår.
Skulle, hvad de sistnämnde angår, förändringar
under det löpande fardagsåret inträffa, häller
kronan sig dock alltid till den vid
uppbördsstämmo-tiden varande innehafvaren, för utbekommandet af
de reela skatterna. Krono-utskylderne utgöras, i
följd af de allmänna beskattningslagarne, efter
serskild|a förordnanden eller ock kontrakter, antingen
in natura, efter förvandling och stnndom förhöjning,
eller i penningar. In natura: hufvudräntorna och
spannmål, räntebö och halm samt dagsverken;
sall-pelergärden, si vida den åter skall upptagas; de
skatter, som utgå af verk och inrättningar, som
böra till bergsnäringen, såsom tionde af jern,
silfver, svafvel och krut. Efter förvandling och
förböjning, hvilket sker ifrån en räntepersedel uti en
annan, och stundom, hvilket är vanligast, ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
