Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hurravaara.
Kylile.
493
orden: "tvy Tör N. N.!B eller "dank för N. N.n),
så är denne tagen. Den som först blir tagen
söker nästa gång.
Hurravaara jernmalmsberg, är beläget i
Torneå Lappmark, 1 j. mil från Jukkasjärvi kyrka, j
mil från Oinakka sjöstrand vid Torneå elf. Detta
berg är märkvärdigt för bergartens förhållande,
ehuru lönande malm ej lär finnas derstädes. Det
ar af medelmåttig höjd, till större delen beväxt
med småskog, samt omgifvet af bögre och lägre
fjällberg. Detta består till öfre delen af breccia
eller sammangvttrade klappurstenar. Dessa
stenar, ?som äro runda, till större delen ovala,
bestående en del af qvarts, en del af fältspat, och
en del af qvarts och glimmerblandning med inmängd
jernmalm, äro inpackade och sammangyttrade med
en hällearts blandning af grå fin glimmer, med
helt fina qvarts, kalkspats och fällspals partiklar.
På bergets sydöstra sida anträffas stora nedfallna
klippor, hvilka hafva utseende af sammangyttrade
stenhögar. Stenarne hafva alltid glatta sidor, och
oftast äro de så fastsittande med den omgifvande
bergarten, att de vid stenras eller klyftor brustit
i tvenne delar; men oftast äro de också lossade
från den glimmerrådande bergarten. 1 denna fasta
bällearten har man äfven erhållit kopparglans och
gul kopparmalm, körtel och strimvis i grå
talk-skiffer, gulaktig qvarts, samt fingnistrig hvit och
grå qvartsblandad kalksten, hvarå några
skärpningar blifvit arbetade från är 1749 till 1756 på 8
famnars djup; men som malmen var spridd och
till ringa mängd, blef detta försök instäldt.
Hur*. Vexelknrsen infördes första gången i
Stockholm d. 10 Mars 1671.
Hursel, Claiin, en Lifländare, som år 1570, af
missnöje med Johan III, sökte göra slut på
Svenska väldet i sitt fädernesland. Han bade år 1568
intagit Ösel och d. 7 Jan. 1570 bemägtigade ban
sig slottet i Revel, hvarvid den nye guvernören,
Gabriel Christersson Oxenstjerna, föll i hans
bänder. Denne frigafs likväl åter; men slottet skulle
de sammansvurne behålla såsom underpant för den
innestående solden. Några månader senare
lyckades likväl Svenskarne, genom en krigslist, att åter
eröfra detta slott, dä Kurse), jemte sina
förnämsta anhängare, afrättades; men de öfrige fingo nåd.
Hume|, .!<>•(, en son till Georg K., ståthållare
öfver stiftet Dorpt, fick år 1579 hertig Carls
full-magt: "att hafva tillsyn öfver bruken i Nerike, och
eljest se och akta Hans Fursteliga Nådes bästa i
den landsändan." År 1580 blef ban
befallningsman öfver Örebro och Nerike och lärer hafva
aflidit d. 23 April 1606. Då Axel Lejonhufvud i
Westergötland uppreste sig mot hertig Carl, fick
Kursel befallning, att, med väpnad hand, göra slut
på hans tilltag; men hvilket Lejonhufvud icke
af-bidade, ulan räddade sig med flykten till Polen.
Hurtrlm, ett slags fordom begagnadt gevär. I
Werwings historia om Sigismund, talas, sid. 424,
om hertigens rädsperson Hans Eriksson Ulfsparre,
som mot Genden manligen brukat sin kurtelas och
sidovärja.
Un rö, en sätesgård i Teda socken af Upsala län,
2 mil från Enköping, består af 6 J mtl. Ilar
fordom tillhört slägterne Ulfsparre, Lejonhufvud,
Gyllenstjerna, Wrangel, Posse, Bjelke, Wackerbordt
och Hammarfelt. Kurö bar en af de vackraste
belägenheter vid Mälaren, och hänger med en sida
tillsammans med Engsön, som hörer under
West-manland. Vid skillnaden emellan dem har fordom
varit en skans, hvaraf nu blott en stenhög
återstår, hvarföre den delen af ön ännu bär namn af
borgen.
burlidi bro, en brygga öfver den genom
Uddevalla rinnande Bäfve-ån, straxt öster om staden,
är märkvärdig i krigshistorien, så$om den, hvars
upprifning, ombesörjd af öfverste-löjtnant Z
Ami-nolf, blef enda räddningsmedlet för den, från det
olyckliga fältslaget vid Uddevalla, d. 29 Aug.
1677, flyktande och förföljda Svenska hären.
Kuse, nnderböfdingen för de Skottska vikingar,
hvilka gjorde den i folksagan så berömda
landstigningen vid Tanum i Bohus län, blef, enligt
samma sägen, på återtåget ifrån Bullaren, nedhuggen
nära hafsstranden i förstnämnde bärad, hvarest man
ännu visar hans graf, ett par treuddiga
stensättningar, på den efter bonom uppkallade gården
Knseröds mark (se: Grebbestad.)
Huie, Kr i Ii, till Almby, riksråd och slottslofven
på Stockholms slott 1520, var ett af offren vid
Stockholms blodbad.
Kuaebolioliii, frälse-säteri. Se: Wårdnäs socken.
Humuin, Midtitu, en Ryss, skickades af
ståthållaren i Novgorod, Demetrius, år 1554 till
Gustaf I, föregifvande sig vara sändebud från
storfursten, att tillbjuda konungen fred och vänskap;
men som ban tätt efterföljdes af en Rysk bär,
hvilken med mord och brand for fram i Finland,
ansågs han endast för en spejare och fängslades
såsom sådan.
Hut, Gottländsk dialekt, betyder skjäl.
Huyleustjerna, Johan, bette förut Huyhl,
var son af amiralitets-kaptenen Wilhelm K., hvars
fader varit Holländare, och såsom arkitekt dött i
Götheborg. Johan blef är 1674 kajutvakt på ett
Engelskt skepp, gjorde många och vidsträckta
sjöresor och valdes af kommendörerne på de Svenska
och Danska konvojfararne att vara vice
kommendör för koopvardiflottan. För sitt välförhållande i
denna befattning adlades ban år 1693.
Hyberg|| »kuunar, i Qvisbro socken af Nerikes
län, skola af Örebro borgerskap i ofredstid blifvit
uppkastade till att afbàlla Danskarnes infall i landet.
Hyhle. Af denna slägt förekomma flere män,
som spelat en rol i Sveriges historia. De
märkligaste äro tvenne rikets råd: Clu», hvilken år
152 4 kallades till denna befattning, och tillika blef
"förlofvare" pä Stockholms slott, lagman på Öland
och slottslofven på Stockholms slott, och bans
son, Hann, hvilken skref sig till Erstavik,
liksom fadern, blef 1565 riksråd, riddare af S:t
Sal-vators-orden, amiral, slottslofven och sedan
ståthållare på Stockholms slott. Dog år 1583 och
är begrafven i Brännkyrka. Hans sonson,
. Del. II. 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
