Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoplikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litt|.
Halland» «.
505
innehålla på samma volum en betydligt större
mängd kol, samt således äfven ett mindre mått
deraf frambringar en större mängd och inom ett
ringare utrymme koncentrerad värme, ehuru detta
ändock i afseende på qvantiteten är ringare än af
en lika slor vigtsmängd vanligt kol.
Hål (Brassica), ett växtslägte, hvaraf tvenne arter
förekomma vilda hos oss, nemligen åkerkål och
åkerrofvor (se dessa ord); men ännu flera arter
och afarter odlas dels i stort, dels uti trädgårdar,
några för sina ätbara blad eller fruktämnen,
andra för sina rötter. Till de förra höra: Blomkål
(B. oleracea botrjtes), hvaraf det förnämsta
slaget är s. k. stor Holländsk; Broccoli (B. ol.
mul-ticeps), en artförändring af blomkål, som ej
sätter blomhufvuden. Hcilkäl (B. ol. capitata),
hvaraf finnas flera olika slag under olika benämningar,
såsom sockertoppskål, savojkål och virsingskål;
Rödkål (B. ol. capit. rubra), skiljer sig från
hvit-kålen egentligen blott genom bufvudenas röda färg.
Tradkål, foderkål (B. ol. arhorescens), uppnår en
höjd af aln och deröfver, samt odlas
mycket utomlands såsom foderväxt. Rosenkål,
Brüs-selsk sprosxkål (B. ol. aricia), utgör en öfvergång
mellan hvitkål och blomkål. Blå kruskål eller
Vin-ler-blåkål (B. ol. crispa vulgaris), som
ursprungligen växer vild i Grekland, England och Frankrike
och är, likasom den nästföregående, så härdig att
den icke lider af vår vinter. Kålrabbi (B. ol.
gon-gyloides), är en växt, hvilken står på gränsen emellan
de egentliga kålarterna och rotkål. Dess stjelk
bildar nemligen straxt ofvanför roten en rund knöl,
från hvilken bladen ulgä, och denna är det som
användes till mat. Af de senare slagen eller de
hvilkas rötter äro ätbara, odlas bos oss: Rofoor
(se detta ord) af liera slag, samt Kålrot (Brassica
Nopobrassica), hvaraf finnas tvenne afarter,
nemligen den rödgula och den hvita, af hvilka den
senare anses för sämre till smaken.
HairrM (Sclerotium Brassicæ), en liten buksvamp,
hvilken, likasom sina samslägtingar, uppkommer af
växters ärligen utsvällande saft, och förekommer
af tvenne slag, det ena ofvan, det andra under
jorden, på kålslagen, samt anses af lättrogna
trädgårdsmästare vara orsaken till kålens yppiga växt,
hvaraf den fått sitt namn.
Halland, ett härad i Skaraborgs län, innefattar
22 socknar, nemligen: Hjerpås, Ufverid,
Hägges-led, Sönnersberg, Strö, Jösslunda, Otterstad,
Senäte, Rackeby, Skalunda, Örslösa, Söne, Gillstad,
Wäla, Tådene, Tranum, Lafva, Kedum, Råda,
Me|lby, Åsaka och Slädene, hvilka tillsammans
utgöra 3394 mtl. och hafva 10,975 invånare.
Märkligaste ställena inom häradet äro: Leckö, samt
sä-terierne Lindholmen och Traneberg. Jemte
bära-derne ßarne, Wiste och Åse utgör detta härad en
domsaga, samt i förening med dessa och häradet
Kinnefjerding ett fögderi. Häradets areal år 83,774
tunnl., af hvilka 720 äro sjöar och kärr.
Kålland, ett kontrakt af Skara slift, i
Skaraborgs län, består af 8 pastorat, nemligen:
Lidköping, med Härened och Hofby; Sunnersberg, med
Jösslunda och Strö; Örslösa med Söne, Wäla och
Gillstad; Råda, med Åsaka och Mel]by; Tådene, med
Lafva och Tranum; Tun, med Friel och Karaby;
Otterstad, med Senäte och S:t Mariæ kapell, samt
Rackaby, med Skalunda. Af dessa pastorat äro ett
reg. af 1 kl. och sex af 2 kl., samt ett patr. af
2 kl. Kontraktets folkmängd utgör 13,558
personer.
Hållands U, belägen i Kållands bärad af
Skaraborgs län, emellan den så kallade Dalbosjöo och
Kinneviken. Dess skapnad är nästan rund, med
en tvärlinje af något öfver J mil. Den skiljes
frän fasta landet medelst ett sund, benämndt
Ulle-resund eller Ullersvik, som på det stället der
landsvägen går, icke är bredare än en större bäck,
och hvarest Gnnes en bro, hvilken förenar ön med
fasta landet. En gammal sägen går bland folket,
att den första, som nedsatt sig på denna ö, varit
en man, gemenligen kallad Sigge Fiskare, nan
flyttade bit från Kinnekulle, dels för det goda
fisket, dels för biskopens grannskaps skull i
Husaby, emedan all fisk, som Sigge log, ville
biskopen hafva på sitt bord. I likhet med sagan, om
den första fiskarekoja, som byggdes på
Agnesnäs, der nu Stockholm är beläget, berättas äfven
om fiskaren på Kållands ö. Ilan satt i sin
fiskarebåt och talade med en stor lax, den ban fångat:
"Lax, lax, lerbak!
Inte kommer du på bispens fat."
Biskopens fogde hade kommit ned till stranden,
alt begära fisk till sin herres bord, och hörde
detta, då ban botade:
rDet svär jag vid bispens hatt,
Du skall sofva i tornet i natt."
Fiskarea förstod då, att det var bäst att fly. llaa
svarade:
"Mitt valmarssegel och ekebåt,
De skilja mig och bispeo åt."
Derpå hissade ban segel och stannade ej förr än
i Ullersvik på Kålland; der satte ban sig ned, och
blefvo Sigges efterkommande denna orts första
invånare. Konung Magnus Barfot af Norrige ryckte
år 1095 med en slor krigsmagt ifrån Wiken, eller
Bohus län, in i Westgötha-Dal, der han öfverallt
härjade och brände, samt tvang invånarne att gå
sig tillhanda. Ilan anlade, af torf och träd,
en fästning på Qcaldings ö, Waldts ö eller Kållands
ö i Wettem, för alt hålla sitt nya land i
underdånighet, gräfde en djup graf omkring fästet,
lade deruti 300 man till besältning och försåg den
med matvaror. Finn Skoftesson, konungens
slägting, och Sigurd Ullsträng förordnades deröfver
till böfvidsmän. Sveriges konung, Inge
Stenkils-son, upptog delta fredsbrott med köld. Ilan
samlade långsamt sin krigsbär; men så snart isen lagt
sig på Wencrn, tågade Inge dit med 3,000 man
och uppfordrade fästningen, med vilkor, att
besättningen med allt sitt byte skulle få fritt fara hem
igen. Sigurd Ullsträng svarade: ratt konungen
skulle få annat att göra, än visa dem bort som
hind ur hage." Sedan Inge åter budit dem draga
bort med vapen, kläder och bästar, men de
afslagit anbudet, lät ban beskjuta fästningen med
sten och eldbränder. Då brescbe var skjuten be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
