Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoplikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
510
KKileryd.
Hällor.
ej Svante Horn." Pà hemmanet Hagelstorp lefde
ännu år 1844 en 105-årig gumma, som visste
förtälja mycket om Svante norn. Efter honom ägdes
säteriet af enkefru Flach, hvilken 1785 försålde
det till öfver-kommissarien Samuel Löfvensköld,
hvilken inköpte Nissafors jernbruk (se detta ord)
och gjorde säteri och bruk, med ett betydligt gods,
till fidei-kommiss, hvilket för närvarande
innehafves af excellensen, friherre Salomon Löfvensköld.
Söder om ladugården står en kulle, kallad
Tju[oe-kisla-kullen, af den anledning, att då Dureel
byggde kyrkan, betjente ban sig af fångarne från
Cbri-stianstad, och hade inrättat ett fånghus på samma
backe. Angående hemmanet Gylfbnlt, eller som
det nu mera skrifves Iljulfbuft och på ortens
tungomål, Hjule eller Juleved, anföres (af Allvin, i
ofvannämnde beskrifning) en märklig folksägen,
att nemligen härstädes bott en konung, vid namn
Gylfe (Ölfve). På en temligen stor, slät plan,
nära Hammar, eller som den äfven kallas,
llof-niannasjön, visas lemningar efler kallrar till någon
byggnad. En norr ut belägen udde i sjön, nu
beväxt med barrskog, är omgifven med graf och
torde varit den egentliga byggnadsplanen, ehuru
på densamma ej finnas tecken till byggnader.
Ett bredvid liggande hemman, Ölfvestorp, synes, i
anseende till namnet, hafva en nära gemenskap med
föregående. Pä Algustorps (Algottstorp) ö
qvarstå lemningar efter hus, och det säges, att ett
af-gudatempel bär varit beläget. Sägnen tillägger, att
en horizonten liggande stenhäll i Källeryds gärde
af silfverlik färg (glimtnerskilfer) varit golf undor
konungens kostall. För vid pass 80 år sedan
hittade också gamla mannen Sven, i Källeryds
gärde, en hästsko af silfver. 1 hästskon voro 12
sömhål och han vägde omkring 1 skälp:d. Vidare
säges, att Gylfe bade sina kämpar i Kämpabo, i
Hofmannakull sina hofmän, i Vallshult sin boskap,
i llindebo sin djurgård, i Svinhult sin svinajord
o. s. v., och ängarne voro llenjamader. De
bestå af ett ganska stort myrfält, på sandbädden
utmed Nissa-ån i Anderstorps socken, 1} mil från
Hjulfhult. Alla här uppräknade hemman ligga
emellertid i trakten, men på 4 till 5 fjerdingsvägs
afstånd frän residenset. Beräl|elsen har duck för
mycken likhet med Isländarnes romantiska sagor,
för att i sin vidsträckta bemärkelse, icke hafva
samma ursprung. Emellertid hindrar detta icke,
att Gylfhult eller Ölfvestorp varit en stor
egendom, ägd och bebodd af en mägtig man med
namnet Gylfe eller Ölfve, hvilka egentligen äro ett
och samma. Pä en liten höjd i Gylfhulls gärde,
ungefär midt emellan nämnde källarehålor och
hemmanets byggnader, förekomma fem af de vanliga
runda stensättningarne. Ilundlarnes läge liknar
våra nutida femstenarör i rågångar, eller bilda
lillsaminans ett ordentligt kors, troligen en
helgedom, hvarest Ölfve förrättat sin gudstjenst. Straxt
nedom sockenkyrkan på gärdet öster om ligger ett
större griftrör af blandad jord och sten samt
längre i sydost, utöfver bäcken, en ättekulleafjord,
omkring hvilken 7 aflångt klumpformiga
bautastenar varit reste-, men hvilka för närvarande äro
nästan kullfallne. På Slättekärrsrödjan, ett
tem-ligt stycke i öster härifrån på en bergkulle,’
ligger en vanlig rökoffersplan, af 32 fots
tvär-linja, och 25 alnar härifrån i söder, i
sluttningen af backen, på hvilken stenkretsen är
belägen, stå 2:ne bautastenar reste, 3 fot ofvan jord,
af hvilka den ena är rektangelformig orb den
andra något spetsig uppåt, utvisande en linje från
öster till vester. Nordost från Källeryd Storegård,
upp uti skogen, träffas äfven ett större griftrör,
60 steg i omkrets. Detta bar varit öppnadt för
spaning efter egodelar. Framlidne
öfver-kommissarien Samuel Löfvenskölds och hans aflidna frus
grafvar, på Källeryds kyrkogård, utgöra 2:ne väl
bildade ättekullar, med hvar sin bautasten i
medelpunkten af grön marmor, der man i förgyld skrift
underrättas, att öfver-kommissarien afled d. 22 Dec.
1803 och att hans maka öfverlefde honom blott
fem månader. Kullarne omgifvas af ett jernstaket
på fot af granit. Socknen innefattar 9 J mtl. och
har 780 invånare. Af dess areal 18,121 tunnl.
äro 1,850 sjöar och kärr. Adr. Qvarsebo.
Källgräs, kärrtistel (Molinia aqvalica), en
mångårig gräsväxt, hvilken träffas, ej sällsynt, i södra
och mellersta Sverige på sanka platser, och helst i
stillastående eller långsamt flytande vatten, der den
bildar en tät vegetation, som utgör ett slags
flytande gräsvall, emedan rötterna ej äro fästade i
bottnen. Gräset är sött och saftigt, saml ätes
gerna af kreaturen, och kan med lätthet odlas på
under vatten stående gyttjig botten eller fuktig
sand; men är ej mycket gifvande.
Hällliagen, elt landtställe på Ladugårdsgärdet
utanför Rlå Porten vid Stockholm, invid Djurgårds
Brunnsviken. Innehafves nu af
auktions-kommissarien Björkman.
Kättingar, kallas uti Vester-Dalarne sådana små
blästerugnar, hvarest af myrmalm eller örke
smältas jernfärskor eller blästror, och äro antingen
enkdtünyar, hvarvid blästern frambringas med ett
par enkla läderbälgor, hvilka drifvas genom
tramp-ning; eller Ivåkàltingar, som äro mycket större,
och hvarvid tvenne par bälgor begagnas. Sjelfva
ugnen liknar till formen en upp och nedvänd kegla
af 7 fots höjd och 5 fots största diameter, med
ett derunder liggande ställe, 2 } fot långt, 1 à
1 i fot bredt. De äro utan tvifvel de äldsta
smältugnar för jern, och smältningen förrättas deruti
endast med torr klufven ved. Ur hvarje sådan
enkel smältugn kunna dagligen 6 à 8 smältor eller
s. k. blästror om 1 £ à 2 lisp ds vigt erhållas,
och jernet deruti blifver, äfven af de nämnde
mal-merne, hvilka annars lemna kallbräckt jern,
väl-artadt, samt redan vid ntsmältningen i betydlig
mängd larskadt och smidigt.
Källjiingrrur eller (Tnrtiner, vattunymfer, som
bodde i källor och skyddade dem. Enligt folktron
voro de särdeles bevågna den, som ränsade
källan och deröfver- planterade ett skuggrikt träd,
men harmfulla inot dein, som ofredade henne.
Källor, kallar man de mindre vattensamlingar,
som uppkomma medelst vattnets uppqvällande ur
sjelfva jorden, genom s. k. källådror, och ur hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
