Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’ Lagerberg.
liga utfall. År 171? flyttades ban till chefskapet
för Skaraborgs regemente, då ban tillika blef
general-major och dellog i Norska fälttåget 1718.
Eburu ban tillhörde Holsteinska partiet, samt till och
med var grefve Wellingks måg, voro hans
skicklighet och redlighet sä allmänt kända, att ban ej
allenast undgick de misstankar och förföljelser,
som eljest träffade många af detta parti, utan till
och med användes och befordrades till president i
statskontoret 1720, blef landtmarskalk vid 1723
års riksdag, der han röjde en ovanlig måtta
och oväld, samt efter hvars slut han flyttades till
presidentskapet i Götha hofrätt och på rådsstolen,
blef friherre, grefve och afled i Stockholm d. 7
Okt. 1746, med namn af "en gammal Carolin,
käck, tarflig och arbetsammer man, med ingen
misstanke på sig." Hans son,
Lagerberg, Ailaiu Otto , född d. 1 9 Sept. 1726,
blef kammarherre, hofmarskalk,
under-ceremonimästare vid kongl, ordnarne och 1761 landshöfding i
Skaraborgs län; men dömdes 1778 från tjensten,
för åtskilliga begångna felaktigheter. Dog 1798.
Lagerberg, Carl, son till kapitenen, K. af S.
O. Sven L., född den 9 Juli 1787, kommendör vid
flottan, R. af S. 0. och 1642 kommendant i
Carls-krona, för närvarande informations-officer i
taktiken derstädes. Ilar utgifvit åtskilliga skrifter och
uppsatser i "Tidskrift för Sjöväsendet", såsom:
Åsigter af Scenska Handelsförhållandena, särdeles på
Brasilien; Anmärkningar rid Sjokrigsljenslen; Om
Sjöförsvaret; Tat i Örlogsmannasällskapet vid
pre-sidii nedläggande /S39, o. s. v.
Lagerbjelke, Johan, bette förut Fistulator,
var först inspektor hos kongl, rådet grefve
Ascheberg, ing ck sedan i tjenst vid tullverket och blef
öfver-inspektor vid sjötullarne i Blekinge, i
hvilken beställning han adlades 1698, då ban antog
uaninet Lagetbjelke, samtidigt med sin ene broder,
JoMua, hvilken kallade sig Stjernblad (se detta
ord), llans yngre bröder, IVhui och Kntger
intogos sedermera under hans nummer. Blef 1711
öfver-kommissarie vid amiralitetet, och följande året
amiralitets-kammarråd. Dog 1732. Hans son, Axel,
blef friherre, vice-amiral, riksråd och
serafimer-riddare, död 1782. En son af denne var
Lagerbjelke, Julian Ginlar, född i
Carlskrona den 22 Ilars 1745, ingick belt ung vid
flottan och tjenstgjorde, för sin utbildning, vid
åtskilliga handelsexpeditioner, äfven till Kina; men fick
aldrig tillfälle att deltaga i användandet af sitt
vapen på stridsfältet, eburu ban dervid befordrades så,
att lian 1786 var öfverste. Han användes
nemligen mest i administrativa och civila värf,
förvaltade, under Finska kriget, chefsembctet vid arméns
flottas Stockholms eskader, blef 1S03 chef för
förvaltningen af sjöärenderna, 1809, efler
revolutionen, ledamot i den provisoriska konseljen, 1811
president i kammar-rätten och afled d. 16 Okt.
1812. lians, under en lång einbetsmannabana ,
ådagalagda skicklighet och ordningssinne belönades
med grefvevàrdighel, öfver-amirals titel oih
kom-inendörskapet ined St. K. af S. 0. Han var den
egentlige stiftaren af örlogsmauna-sällskapet och
Lagerbjelke. 529
ledamot af vetenskaps-akademien. Den
namnkun-nigaste af slägten var hans andre son,
Lagerbjelke, Ciustaf, född den 22 Alars 1777.
Liksom de fleste af batis slägt ernade ban egna
sig åt sjötjensten, och blef vid sex års ålder
fän-drik vid arméns flotta. Sjelf insåg ban dock snart,
alt denna bana icke var den som bäst egnade sig
ät hans lynne, hvarföre han, efter undergångna
examina i Upsala, endast 15 år gaminal, ingick i
kansli-kollegium, der ban 1796 blef andre
sekreterare och under Norrköpings riksdag förestod
ka-binetts-sekreterare-tjensten, samt åtföljde Gustaf IV
Adolf på hans resor till Pomern och Petersburg.
År 1801 blef ban förste kabinetts-sekreterare och
var, från denna tid, ända till 1806, den, genom
hvars band de flesta regeringsåtgärder och
diplomatiska värf gingo, lian skickades nemligen, vid
lideu af Köpenhamns bombardering, till nämnde
hufvudstad, hade, dagen efter denna tilldragelse,
företräde bos Danske kronprinsen och lyckades skingra
de moln, hvilka då redan uppstigit på horizonten
mellan begge rikena. Sedan följde ban konungen,
under dess mångfaldiga resor, både inom och utom
landet, föredrog nästan alla regeringsärcnder, som
skulle af honom afgöras och brefvexlade
dessutom serskildt med de hemmavarande
embetsmännen, för att, så mycket det lät sig göra, jemka
det något sträfva i regentens beslut, eller meddela
instruktioner för verkställigheten. 1 allt ådagalade
ban klokhet och försigtighet, och hans
diplomatiska stil var i alla hans skrifter ett mönster af
redighet och klarhet, berjemte var han föreståndare
för hofekonomien och den daglige
sällskapsmannen, hvars qvickhet, lifliga och intressanta samtal
lika myckel anlitades, som hans
embetsmanna-verksamhet. Det var dock icke i längden möjligt,
att undgå kollissiouer med ett lynne, så helt och
hållet olikt hans, som Gustaf Adolfs, och en
brytning uppkom, hvilken hade till följd L:s
heinskic-kande 1806, för att förestå hofkanslers-einbetet
och stundom deltaga i regeringen. Han var dä
statssekreterare, R. af N O. och sedan 1799
kommendör af Alaltbeser-orden, hvarmed kejsar Paul
prydde bonom. År 1807, dä Gustaf Adolf fått
det besynnerliga infallet att låta nedrifva stora
operahuset, företog ban en resa till konungen, och
lyckades afvärja det dåraktiga förslaget. F.fter
1809 års revolulion blef han först hofkansler och
sedan statsråd, samt skickades i slutet af året,
jemte grefve Essen, till Paris att underhandla om
fred med Frankrike, hvilken också erhölls, på så
goda vilkor man då möjligtvis kunde vänta. Ilans
beskickning dit blef nu förlängd och slutligen
förvandlad till fortfarande, hvarvid man, emot bans
vilja, entledigade bonom ur statsrådet, hvilket ban
aldrig begärt; men som likväl skedde, till följd af
någre afundsmäns intriger. I Paris var bans
ställning väl stundom nöjsam, genoin hans bekantskap
och förtroligliet med alla vilterhetens och
konstens utinärkthcter; men äfven stundom
obehaglig, genom de politiska invecklingar, som ägde
rum mellan båda bofven. Hemkommen efter
freden, var ban länge utan någon offentlig befalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
