Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landa.
Landlittjning.
5 ib
invånare. Arealn utgör 2,476 tunnl., af hvilka
15 äro sjöar och kärr. Adr. Alingsås.
Landa, annex till Ölmevalla, beläget i Fjäre
härad af Hallands län, 2 mil S.S.O. från Kongsbacka,
vid hafvet. I socknen märkas bär och der några
stenrör och ättekullar. På det så kallade
Pen-ningeberget, beläget öfverst i socknen, kallas deu
öfversta spetsen Penningestenen, och utgör, i
anseende till sin höjd, ett godt märke för sjöfarande.
Socknen innefattar 16<j- mtl. och har 775
invånare, Oess areal utgör 2,916 tunnl., af hvilka
tO äro sjö och kärr. Adr. Kongsbacka.
Landdagar kallades de i Sveriges landsorter i
fordna tider bällna stämmor med allmogen, hvilka
sammankallades af konungen, jarlen eller annan
dertill befullmägtigad man, och der ortens lagman
förde ordet på böndernes vägnar. På dylika
landdagar afgjorde* frågor, hvilka uteslutande rörde
landskapet, eller någon del af dess inbyggare,
såsom om skatter, krigsgärder, vigtigare arfstvistcr,
o. dyl., och blef, vid hvarje sådan, landskapets
enskilda lag uppläst af lagmannen. De få således
icke förblandas med de äldsta alsheriarthingen och
dessas efterträdare, herredagarne.
Lanrieherg, Simon, född i Kärna socken inom
Östergötbland den 7 Juli 1769, död i Kalmar d.
21 Aug. 1934 såsom provincialläkare i
Strömstads distrikt; har författat åtskilliga uppsatser i
läkaresällskapets handlingar och en Flora
Gotltan-dtca, inlemnad till vetenskaps-akademien.
Lände-modet kallades förut det årliga
prestjnö-tet i Skåne.
Landerbeck, Xils, malhes. professor i Upsala,
bar emellan 1771 och 1799 utgifvit flera rön i
vetenskaps-akademiens handlingar; Tal om de
all-mannaste mathemaliska mel höder, samt om de
Mathemaliska vetenskapernas tillvalt i Upsala under
XVII.de seklet.
Länderier kallas på åtskilliga ställen de med
jordbruk försedda landställen, hvilka äro anlagda
på städernas donerade jord, utom tullarne.
Landeryd, en socken, belägen i Bankekinds och
till en del i lianekinds härad af Ostergöthlands län,
Linköpings stifts domprosten, J mil S.O. från
Linköping. Socknen var, vid reformationstiden,
prebende åt rcktorerne vid katbedralskolan i
Linköping intill 1597, då konung Johan 111 gjorde den
till serskildt pastorat och den blef 1657
lektors-prebende, hvilket den ännu är och hör till 3 kl.
Stång-ån rinner genom socknen. Ilär märkes:
Ekholmen (i lianekinds bäradsdel), •’) j mtl. säteri,
äges af frih. J. C. Adelsvärd. Ilär är vacker
åbygg-uad, god trädgård och sågqvarn. Slåttefors, 2 mtl.
säteri, med qvarn och såg. Uarveslad, |J mtl.
(i Bankekinds bäradsdel). Sviestad, 4 mtl.
kronoskatte rust ball. På Sorby ägor linnes ett
domaresäte och på Månestads gärde en bautasten.
Socknen består af 34 J mtl. och bar 900 invånare.
Dess areal utgör 5,300 tunnl., af hvilka 196 äro
sjöar och kärr. Adr. Linköping.
Lund||i||e kallades förut i Skåne den af hemman
derstädes ärligt utgående räntan, hvilken betaltes i
persedlar, isynnerhet honing. Samma benämning
hade jordeboksräntan i Halland och Blekinge.
Landgangs-penningar kallas den betalning, som
tillkommer en skeppare, för den tid ban, vid
haf-veri-tilllallen, nödgats uppehålla sig i land.
Landhöjning. Iakttagelser af fiskare och
lotsar i Östersjön, gjorda tid efter annan, om
skärens och strandens förändrade höjdförhållanden till
vattenytan, föranledde i förra århundradet
åtskilliga undersökningar härom, och af hvilka theorien
om en ständigt fortgående vattenminskning blef en
följd. Olof Celsius framställde först denna sats,
hvilken genast med värma omfattades af den
bekante 01. v. Dalin, som ej blott försvarade den
samma, utan ock på den grundade sin
forntids-geografi öfver Sverige, tillika med åtskilliga
kronologiska beräkningar. Den fick likväl ganska
många motståndare, särdeles ibland presterskapet, och
biskop Brovallius j Åbo uppträdde med en häftig
vederläggning af den "nymodiga och betänkliga"
läran. De höjdinarken, hvilka emellertid inböggos
i strandklipporna ådagalade likväl tillvaron af det
märkliga fenomenet, som föreföll ännu
besynnerligare, sedan flere lärde, hvaribland den berömde
Tborbern Bergman, bevisade den fysiska
omöjligbeten af vattenmassans minskning i hafvet. Då
framkom den lika berömde Wargentin med den
hypothésen, att det icke är vattnet som minskas,
utan landet som höjer sig; men hvarföre ban af sin
samtid helogs, dä ban ej kunde uppgifva några
verkande orsaker till denna rörelse. Det var först
senare tiders lärde, isynnerhet den ännu lefvande
Tyske geologen baron Leop. v. Bucb förbehållet,
alt utröna dessa och att närmare bestämma
beskaffenheten af den redan faktiskt bekräftade
uppskjutningen af den Skandinaviska vallen öfver hafsytan.
Genom aktgifvande på alla omständigheter, som
med nämnde fenomen ägde något Sammanhang,
blef det kändt, att all landböjning fortgår med
vàgformig rörelse, så att landet ej blott böjer sig
med olika hastighet, utan ock pä sina ställen
sänker sig. Förklaringsgrunden är att jorden, ännu
icke stelnad i sitt innandöme eller kärna, måste i
samma mån afkylningen eller torkningen fortgår,
sammankrympa och skrynkla sin yta, hvilken
således måste förete krympningar, liknande ytan
af ett torkande äpple. Ju närmare polerna, der
afkylningsprocessen hunnit längst, och jordytan
eller skalet således är tjocka>t, bör den kn
mpan-de rörelsen eller landvågen af samma orsak hafva
sin längsta utsträckning, och ske med mindre
hastighet än i hetare zoner, der skalet är tunnare
och samma rörelse häftigare och mera märkbar
inom inskränktare rymd. En utmärkt geolog, som
fullföljt v. Rucbs undersökningar, prof. S. Nilsson,
liknar lyftningen af Skandinaviska halfön vid
rörelsen af en olikarmad häfslång, hvars hvilopunkt
eller axel är belägen vid pass emellan Kalmar och
Laholm. Ofvanom den linea, hvilken man tänker sig
dragen emellan dessa begge städer, böjer sig
landet, och med större hastighet ju längre det
drager sig mot norr. Iluru långt åt detta håll
landvågen går, är väl ännu icke med säkerhet utrönt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
