Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
554
LAndtogt-günlon.
Landtvärnet.
Landt mäteriet var underordnadt den s. k.
räkne-kammaren, den tidens flnanciella rikskollegium, till
dess konung Carl XI år I6S3 inrättade kongl,
landt-mäteri-kontoret. Sedermera, år 1725, tillkommo
landtmäteri-kontor vid hvarje landsböfdingesäle.
Landtmäleriet, ehuru ett eget verk var dock ej
oberoende af kammar-kollegium, utan utgjorde en
afdelning deraf. Enligt 1827 års instruktion består
kontoret af en öfver-direktör, en öfver-ingeniör,
samt sekreterare, fiskal, aktuarie och nödigt anta)
ingeniörer. Ofver-ingeniören sammandrager och
transporterar kartor, för att fullkomna det geografiska
kartverket. Landtmäleri-staten i landskaperna
består af en föisle och en andre landtmätare, samt
ett olika antal ordinarie och extra
kommissions-landtmätare. Stundom bar landt mäteri-yrket varit
förenadt med militärisk tjenstgöring, så att
officerare vid armén tillika varit landtmätare, ulom det
att mätningar för militäriska ändamål ofta
anställas af dertill beordrade officerare. De som
undergå landtmäteri-examen böra, för att vara
kompetente att verkställa skeppsmätning, styrka sin
skicklighet deri, och för ett sådant ändamål bör den i
Stockholm tillförordnade konstruktions-officer
lemna Inndtmäteri-elever kostnadsfri undervisning i
ämnet, hvarefter det åligger dem alt, innan de
taga landtmäteri-examen, i
konstruktions-kontoret undergå skeppsmätare-examen.
Landtmäteri-statens aflöning uppgår till något öfver 30,000
R:dr H ko.
LniKltoss-gnrden, äfven alora gürden kallad,
är en af de ordinarie skatter, hvilka tillsammans
utgöra den s. k. mantals- eller hcmmantals-räntan.
Landtogs-gärden beviljades 1017, såsom ett
bidrag till utförandet af Polska kriget. Den
förnyades 1621, och har sedan blifvit en stående skatt.
Den beräknas i landtmanna-persedlar, olika inom
skilda delar af riket. Den var icke uteslutande
en börda för skattehönderne; äfven frälset deltog
deruti till hälften, så att 32 frälsebönder betalade
lika med 16 skattebönder. Detta ändrades likväl,
när adeln afstod sin tullfrihet år 1644, och
betingade sig till ersättning befrielse från vissa
skattebördor, hvilka förut, ålegat densamma. Deribland var
äfven landtogs-gärden. Härvid har det också
förblifvit, och denna gärd är icke heller nu pålagd
frälset; men fullkomlig befrielse derifrån åtnjutes
dock ej. Den ingår nemligen efter konung Carl
XI:s tid i rusttjenst-skyldigheten. Denna
sistnämnde fullgöres väl ej numera in natura; men
frälset skattar derför och i denna skatt är dess
bidrag till landtogs-gärden inbegripet. Deremot bar
denna gärd helt och hållet förlorat sin
ursprungliga beskaffenhet af allmän krigsgärd, och i
stallet antagit naturen af en på jorden hvilande
ränta, hvars betalande förminskar den oprivilegierade
jordens värde, samt ulgör en af de ojemnheter i
beskattningen, hvilka i våra dagar öfverklagas.
Att upphäfva den möter stora svårigheter, emedan
den beräknas vid egendomars pris och således
ingår i sjelfva egendomsvärdet, saml tillika utgör
en aT kronans slående inkomster. Ursprungligen
var den likväl beviljad såsom en extra skatt, och
innebär icke någon grund för en kronans
äganderätt till skattejorden.
LaudtrKiituin»tare är en tjensteman hos
konungens befallningshafvande, utnämnd af Kongl. Maj:t
och hvars embete består deruti, att förvara
kronans uppbörd. Landskamreraren bar uppsigt öfver
dess indrifvande, och upprättar räkningar deröfver;
landträntmästaren är kassör. Till honom betalas
och af honom utlemnas kronans kontanta medel.
Han utnämnes, emot ställd borgen, för de summor
ban får om bänder, eller åtminstone någon del
af dem.
Landt-tull kallades den toll, som uppbars för
varor, hvilka försändes inom riket, från ort till
annan, och omnämnes redan på 1500-talet; men
någon allmän landt-tull af alla varor, som infördes
till städerna, fanns likval ej förrän 1622, då den
uppkom genom den bevillning ständerne åtagit sig,
af en afgift för alla ätliga, slitliga och förnötliga
varor. Den kallades landt-tull, i motsats emot
sjötullen, och lilla tallen, då sjötullen kallades
den stora. Denna inrättning försvårade betydligt
den inrikes rörelsen, och blef derföre, pä rikets
ständers begäran, upphäfd vid 1809 års riksdag.
Landtvärnet. Denna i vår senare historia
olyckligt ryktbara milis utskrefs vid början af 1808
års krig af Gustaf Adolf, hvilken, enligt
säkerhetsakten, ehuru genom en misstydning deraf, ansåg sig
berättigad, att, utan ständernes hörande, sjelf
utfärda en sådan lag och äfven utskrifva en
krigsgärd. Hela styrkan skulle bestå af 30,000 man
ogifta ynglingar frän 18 till 25 år, med undantag
af studerande. Med denna styrka, landets
blomma, rätt använd och sammanslagen med den
indelta hären, hade ganska mycket kunnat
uträttas. Men landtvärnet vanvårdades på allt sätt.
Det gjordes till egna korpser efler landskaperna,
och till dess befäl förordnades dels ur tjenst
gångne officerare, dels ynglingar, lika okunnige
och oerfarne som manskapet. Dertill erhöll det
ingen mundering, emedan någon sådan ej fanns i
ordning, och när den blef färdig, icke tilldelades
truppen, hvilken deraf var i det bögsla behof,
enär de kläder, den medfört från hemorten, voro
utslitna, ja, några transporter af
munderings-persedlar, skickade till vestra arméen, utdelades icke,
utan fördes i sina lårar efter truppen hvar den
flyttade sina qvarter. Tusentals af detta manskap
omkom genom köld och vanskötsel. Då
skärgårdsflottan, hvars besättning nästan uteslutande bestod
af landtvärn, i sista dagarne af November och de
första af December, hemkom till Stockholm,
befunnos, på många kanonslupar, icke fem eller sex af
de 40 man, hvilka voro bestämde till roddare, i
tjenslbart skick. Stundom lågo under tofterna
döende och döda om hvarandra med de lefvande.
Deras ankomst till hufvudstaden spridde bland dess
invånare den farsot de medförde, känd under namn
af landtvärns-sjukan, och hvilken på tre eller fyra
veckor der bortryckte mer än 1,000 menniskor.
Det berättas, alt då en från flottan afmönstrad
landtvärns-trnpp kom marscherande öfver Nya bron
i slarfvor, vacklande, knappt i stånd all bära ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
